Klicka på bilden, för att se hela bilden
Italienska Frontiers är på gång igen. Med en ny supergrupp. Inget nytt under solen, tänker kanske den blaserade. Men i det här fallet kan man nog utan att överdriva hävda att tankebanorna gått lite längre vad gäller det sound som rör sig kring hårfager metal eller hårdrock à la 70-talet. Eller givetvis AOR, modell klassiska saker à la Foreigner, Journey och Survivor.
Här handlar det förvisso också om AOR, om än en lite softare sort präglad av lite mer slickade tongångar. Vilket i sin tur säkert har att göra med att Chicagos ex-sångare Jason Scheff och poppiga countrybandet Rascal Flatts basist Jay DeMarcus med all sannolikhet är de outtalade bossarna i sällskapet.
Vibbarna pekar mot Rascal Flatts
Sistnämnde har för övrigt även producerat, vilket märks tydligt i singeln Angels och Don’t Go. Båda dessa spår skulle lätt bara kunna skickas över till Rascal Flatts utan nämnvärd justering. Det skulle väl i ärlighetens namn även pianoballaden Finally Got It Right kunna göra. Inte för att det låter det minsta country, men vibbarna pekar onekligen mot Flatts ändå.
Ex-Chicagovokalistten Jason Scheff knockar självklart
Samtidigt svävar anden över till Chicagos fetaste 80-talssound hårt över sådant som vuxenpopesset Why Are You Calling Me Now? medan balladen I Hope You Find It är den typen av ballad en annan ex-Chicagovokalist, Peter Cetera, hade kunna döda för då det begav sig. Men Scheff knockar självklart här, och jag är inte förvånad. Scheff klarade trots allt den svåra utmaningen att ta över Ceteras sångmick efter dennes avhopp 1985.
Journey-trummis med finess och känsla
Sedan nämndes ju Journey här ovan tidigare, och det var inte utan anledning. För dess trummis Deen Castronovo gör mycket riktigt en stark Journey light här i form av uptempo-numret Lights Go Out In Paradise. Kolla gärna in den tillhörande videon på YouTube. Det här är en man som både kan sjunga och plåga livet ur trumskinnen med finess och känsla. Det bör också påpekas att Castronovo är fast i laguppställningen, men personligen hade jag gärna sett att han fått en lite större (sång)roll i det här bandet.
Hopp om att nå sin publik
Fast oavsett vilket är det bara att hoppas att denna nya supergrupp når sin publik. I alla fall når den som aldrig glömt denna typ av välspelade och snyggt producerade softrock. För Generation Radio utgör helt klart en av årets mest angenäma överraskningar i sin AOR-genre. En högst delikat anrättning, helt enkelt.
