LISA BJÄRBO, JOHANNA LINDBÄCK & SARA OHLSSSON : SVAGA TJEJER – trevligt med lite önsketänkande och hopp i ungdomsromaner

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Förlag: Lilla Piratförlaget
Genre: Skolberättelser
Läsålder: 12-15 år
Antal sidor: 317
Format: Häftad
Utgivningsdatum: 2022-09-02

Fula tjejer, Jobbiga tjejer, . Adjektiven i tjejertrilogin sammanfattar allt som tjejer inte får vara, inte ska vara, i det allmänna narrativet. I centrum står tre mycket olika tjejer och deras alltigenom förenande vänskap: Tilde, Jasmine och Eleni. Bakom serien ligger också tre tjejer, som är bland de bästa och flitigaste barn- och ungdomsboksförfattarna i Sverige: Sara Ohlsson (Frallan är bäst!), Lisa Bjärbo (Ivars dinosaurier) och Johanna Lindbäck (Lite ihop).

Genren som tjejertrilogin rör sig i brukar beskrivas som “krim” – det här är böcker som det surras om i samband med olika Crimetime awards för unga, och förra året plockade Jobbiga tjejer hem det prestigefulla priset Spårhunden för bästa barn- och ungdomsdeckare.

För visst är detta deckare, det behövs inga bestialiska mord för att konstruera sinnrika deckargåtor.

Näthat, trakasserier och bränder

I den första delen, Fula tjejer, försöker tjejerna att få reda på vem som hänger ut random tjejer på skolan som “fula” på ett instagramkonto. De lyckas.

I den andra delen, Jobbiga tjejer, blir Eleni misstänkt för att ha bränt ner gympahallen och tjejdeckarna lyckas avslöja vem som egentligen är skyldig.

I finalen, Svaga tjejer, utsätts Jasmine för anonyma och alltmer hotfulla och sexistiska trakasserier, och Eleni vädrar ett nytt fall.

Jasmine reagerar med att själv skämmas och inte vilja vara med, inte vilja prata om det … och Tilde har fullt upp med sin nye, gullige pojkvän. Men Eleni har alltid insett att hon är gruppens bästa deckare och hon är inte den som ger upp…

Idol: Saga Norén i Bron

Allt är inte nattsvart i böckerna. Det finns en hel del humor som skiner igenom. Eleni, som lättast kan beskrivas som “Asperger’s light”, är lite asocial men mycket metodisk och, hon avgudar Saga Norén i TV-serien Bron. Eleni vet att man inte gör några genombrott om man inte kör huvudet i väggen. Även när andra tar matpaus, för Saga Norén tar minsann aldrig paus! Och Eleni analyserar de hotfulla lapparna med forensisk noggrannhet. Papperskvalitet, typ av block, de olika pennorna … Hon kommer fram till att gärningsmannen måste äga åtminstone tre olika pennor! Hon har en gärningsmannaprofil!

Brinnande patos

Ja, man älskar Eleni. Hon är sjukt noggrann och dedikerad, men på sitt eget lilla vis också humorguld för en författartrio (och för alla läsare). Visst är det underbart att logiska, briljanta Eleni hittar kärleken i den härligt känslosamma Chayed. “Opposites attract!” Chayeds patos brinner alltid för något och hon har alltid hjärtat på det rätta stället. Elenis och Chayeds vänskap ligger också på en helt annan nivå än den som Eleni har med Jasmine och Tilde. Och med hjälp av Chayed bär allt pappersanalyserande äntligen frukt.

Kollektivet kan ge styrka

Till skillnad från i de första två böckerna så tar vuxenvärlden här mer ansvar – och man kan tycka att det är på tiden.

Mycket i handlingen handlar om att kollektivt ge varandra styrka. En trend i barn- och ungdomslitteratur, enligt trendspanare och SBI, är just tjejkollektiv som ger varandra styrka och tar itu med upplevda orättvisor. Nyckelordet här är just “upplevda“.

Hur olika upplevs orättvisor?

Om Frejaskolan i Gnesta – eller skolliv i allmänhet – skulle skildras av någon av killarna i romanen skulle de förmodligen se det som att tjejerna är favoriserade, att skolan är upplagd för att tjejer ska ha det bra — och tjejer kan ju alltid vara söta och ställa in sig och få höga betyg. Det finns till och med seriös forskning som visar på att tjejer har det mycket bättre i skolan och att skolsystemet är anpassat till tjejer, inte till killar, som har en helt annan mognadsnivå och ligger cirka två år bakom i utvecklingen, och ständigt får slita ont.

Får bidrag till att bilda en killgrupp

Om tjejer kan bli starka av ett kollektiv, så gäller detsamma killar. Sebbe, tjejtrions mentor, organiserar i boken Svaga tjejer en killgrupp, för att killar ska få det bättre. Han får till och med ekonomiska bidrag för initiativet. Är det på tiden? Eller är det diskriminering mot tjejer?

Hyllning till den hälsosamma idrotten

Mycket av den allmänna debatten handlar om att fånga upp killar med hälsosam idrott i ett glatt och hälsosamt kollektiv, som ställs mot gangsterliv och gängkriminalitet och så vidare. Men tänk på alla killar som gillar att läsa, programmera datorer, fredligt spela Minecraft, gå på Kulturskolan, spela i orkester, bygga dekoren till skolpjäsen (eller spela en roll i den), pyssla, sticka halsdukar … var kommer de in? Är det bara kategorierna “idrott” och “gäng” som det finns att välja mellan? Sebbes killgrupp verkar vara väldigt snäv. Med sitt joggande och viktlyftande på gymmet. Även om tanken förmodlige är god. Sedan visar sig idrottandet i boken inte alltid leda till varken hälsosam livsstil eller hälsosamma beteenden.

Lyckligt, kärleksfullt och inkluderande slut

Det är viktigt att påpeka att det finns schyssta killar i romanen – Tildes bror Johannes, hans pojkvän Noah, Tildes nye pojkvän Timmy … och boken har ett riktigt lyckligt och kärleksfullt feelgood-slut. Vilket säkert kan uppröra en del kritiker, för de bästa verken är de mörkaste, del två av original-Star-Wars, del två av original-X-men, och så vidare. Där inte alla är vänner och dansar och firar tillsammans när allt är över och kramar en ewok.

Lever på hoppet

Men visst är det trevligt med lite önsketänkande och hopp i ungdomsromaner. Hela feelgood-genren lever på hoppet – bokstavligen – och om man inte kan ge lyckliga slut, kan man åtminstone ge hoppfulla slut. Något måste ju de unga läsarna få ha kvar att drömma om … Att det går att göra skillnad, att det kan ordna sig, att det hjälper att bry sig. Det finns redan tillräckligt med nattsvarta, pretentiösa slut.