Klicka på bilden, för att se hela bilden
Med snyggaste kostymen och slipsen på är Midge Ure åter på turné efter allt elände med pandemin. För drygt tre år sen var han ute och firade 40-årsjubileum med Ultravox största försäljningssuccé, albumet Vienna. Det konceptet funkade alldeles utmärkt. Nu är det albumen Rage in Eden från 1981 och Quartet från 1982 som skulle dammas av.
Eget material som uppvärmning
Lite oväntat ändå att köra fyra icke-Ultravox som uppvärmning men han behövde kanske sjunga upp sig lite. If I Was från 1988 var ju en stor hit under eget namn och Fade To Gray var ju om möjligt en ännu större hit med det kortlivade Visage.
Gamla hits, men lite tunt
Då var det dags att köra highlights från nämnda och skivor och det blev sex spår från respektive album, som inleddes med megahiten The Voice Med ett slimmat band fick Midge Ure slita hårt med både sång och gitarr och dessutom alternera på keyboards.
Jag upplevde att det lät lite tunt emellanåt, och när publiken sjöng med blev bandet nästan överröstade. Men hits som We Stand Alone, The Thin Wall och I Remember (Death in the Afternoon) jobbades igenom och bandet såg ut att trivas på scen. Det nertonade och känslosamma Your Name (has Slipped My Mind Again) var snyggt framförd.
Sången håller än
Midge Ure må precis ha fyllt 69, men sången håller fortfarande bra. Han står emellanåt ett par decimeter från micken, men det är bra kraft i sången. Det innebär att han med all säkerhet kommer att turnera vidare med Ultravox musik ett bra tag till. Man vet ju inte om de helt plötsligt gör ett nytt album igen. Albumet Brilliant från 2012 var inte alls dumt. Dock hade jag gärna sett en återförening med originalsättningen med John Foxx på sång. Innan Midge Ure tog över gjordes tre plattor som absolut förtjänar att återupplivas. Fast det kan jag nog titta i stjärnorna efter…
Bortglömda låtar
Nåväl, nu var det dags för ett antal låtar från Quartet-albumet. Reap the Wild Wind var ju även den en jättehit. Bland hitsen finns det alltid låtar som ingen kommer ihåg även om de inte var dåliga. Skulle nog klassa in Mine For Life och We Came to Dance i den kategorin. Den drivande och sångmässigt krävande Serenade genomfördes utan något problem, och publiken verkade helnöjd. Då inbillar jag mig att Hymn är en betydligt mer ihågkommen låt.
Den väldigt återhållsamma Visions in Blue var sista låten från Quartet innan de tog, typ en minuts paus och kom tillbaks och körde tre spår från albumet Vienna. Den instrumentala Astradyne, den som alltid måste spelas, Vienna, och den halvpunkiga All Stood Still.
Skulle behövt vässas upp
Jaha, och vad tyckte jag då? Jag skulle nog önskat att det varit lite mer skärpa och driv överlag. Nu kändes det emellanåt som ett coverband som lirade Ultravox. Med tanke på hur bra Midge Ure sjunger (och hur bra låtarna är) hade det behövts något vassare som kunde lyfta framförandet några snäpp till.
Lite kul dock att förbandet India Electric Company bestod av samma musiker som spelade med Midge Ure. Praktiskt om inte annat.
