Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Norstedts
Genre: Samtida skönlitteratur
Antal sidor: 637
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2022-08-10
”Stjärnor utan svindel – 25 år senare!” Det är en lockande tagline på omslaget till den nya romanen Stjärnfall. Visst är det kul att läsa två böcker i ett svep, som är skrivna med ett långt tidsuppehåll, och att åter besöka litterära karaktärer och se vad det blev av dem. Till exempel 25 år senare.
Louise Boije af Gennäs är inte ensam om denna idé, tidigare i år kom Marian Keyes efterlängtade återbesök hos Rachel Walsh. (Som av en händelse ges de båda böckerna ut på samma svenska förlag). Hur har Irland förändrats på 25 år? Hur har Rachel det nu för tiden?
Jo, tack, hon är fortfarande nykter missbrukare och numera hjälper hon andra att bli nyktra missbrukare. Man gläds åt karriärsvalet, och skildringen av det moderna Irland, liksom åt att Rachel får lov att lämna en “bra pojkvän” för att följa passionen utan att författaren moraliserar över det. Rachel är innerst inne minst lika passionerad som för 25 år sedan. Man behöver inte vara lika nykter på alla fronter.
Huvudpersonerna blir till små biroller
Nu till ”Stjärnor utan svindel – 25 år senare!”. Det är en missvisande marknadsföring. Man har inte mycket för att man försöker jämföra livet i Sverige och Stockholm med 25 års mellanrum (förändras inte Sverige lika mycket som Irland?) och huvudpersonerna från Stjärnor utan svindel är här små, små biroller!
Vilken powerlady!
Stjärnor utan svindel var en trailblazer. En sensation när den kom ut 1996. Ett slags nyckelroman eller autofiktion (innan alla skrev sådant) om kärleksaffären mellan Louise Boije af Gennäs och Mian Lodalen. Kärlek över alla gränser. Bokstavligen.
Louise Boije af Gennäs skrev även manus till långköraren Rederiet och gav SVT den första bögkyssen någonsin. Det hände samma år som Edvin Törnblom föddes – han kom ut med sin självbiografi Bögen är lös tidigare i år. Ja, Sverige har förändrats på 25 år! HBTQ+ frågor var närapå en ickefråga i mainstreamkultur innan Louise Boije af Gennäs hände. Respect. Vilken powerlady.
Bevara status quo till varje pris
Stjärnfall är inte lika bra. Det handlar om två väldigt rika och väldigt svenska heteropar som är bästa vänner, de har en hel skock välartade barn som växer upp “som syskon” tillsammans, och under pandemin har dessa två familjer blivit ännu mer som sin egen mysiga lilla kokong. Förutom att det inte känns mysigt alls. Det känns klaustrofobiskt.
Om Stjärnor utan svindel handlade om att bryta sig ut, så handlar Stjärnfall om motsatsen. Att bevara status quo, hur kvävande det än må vara, till vilket pris som helst. Passion ses numera som något suspekt.
Tråkmånsar och livsnjutare
Av de fyra vuxna är två tråkmånsar, medan två är livsnjutare. Tyvärr är de inte uppdelade på det sättet i gifta par, och när de två livsnjutarna drabbas av den stora passionen, över äktenskapsgränserna, medan deras äkta hälfter tränar för ännu ett tråkigt maraton tillsammans, då skakas familjernas grundvalar. Eller?
Gilla läget och sitt still i båten
Sensmoralen här handlar inte om att bryta sig ut. Inte längre. Utan om att gilla läget, att sitta still i båten, att ta en smäll för laget, att låta jaget inte få det jaget vill ha, för lagets och kollektivets skull.
Det här är en modern sorts idéroman där moderna idéer om passion och självförverkligande granskas och förkastas. Det moderna kärleksidealet skärskådas, här ska det inte vara något carpe diem till varje pris … vi ska sansa oss lite. Men över 600 sidor av sansande … kan ta död på den mest passionerade läsglädje. Efter Stjärnor utan svindel känns det som om man bevittnat ett fall. Ett Stjärnfall.
