Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Notre-Dame Brule
Regi: Jean-Jaques Anoud
Skådespelare: Samuel Labarthe, Jean-Paul Bordes, Mickael Chirinian, Jules Sadoughi, Jérémie Laheurte
Premiär: 2022-10-07
Betyg: 3
Branden som sånär totalförstörde Notre-Dame höll inte bara på att orsaka ett nationellt trauma, utan tragedin var också som gjord för en katastroffilm av den sort Hollywood brukar anamma. Om nu sanningen ska fram skulle denna skildring av händelsen också lika gärna ha kunnat vara producerad av den amerikanska drömfabriken istället. Det är i alla fall svårt att tro att regissören bakom sådant som munkdeckaren Rosens namn och Björnen är ansvarig för denna slickade skapelse.
Vad som orsakade branden denna parisiska aprildag 2019 spekuleras det fortfarande om, men att det rör sig om antingen en cigarettfimp eller en kortslutning är experterna tämligen eniga om idag. Båda teorierna omfamnas för övrigt i filmen, och det som tände en gnista skulle i slutänden utgöra grunden för en till synes ostoppbar brasa. Det kunde gått riktigt illa. Eller i alla fall slutat betydligt värre. Om det nu inte varit för att ett team av brandmän bestående av både män och kvinnor ställt upp på en sista utväg, Ett uppdrag med livet som insats, helt enkelt.
Äras den som äras bör
Ni hör själva, det här är en historia av det rätta katastrofvirket där de som förtjänar det får credd. Äras den som äras bör, som det brukar heta. Ungefär som i Oliver Stones 9/11-drama World Trade Center. Annars vandrar mina tankar i första hand till något annat.
Tänk i termerna en mix av Ron Howards realistiska 90-talsklassiker Eldstorm vad gäller katastrofsekvenserna och addera med svulstigheten á la en förstörelserulle à la Roland Emmerich vad gäller dialog och musik vid väl valda tillfällen, så får ni en uppfattning om vad den som löser biljett har att förvänta sig.
Nyttjar effektivt beprövat grepp
Gnällspiken skulle kalla det här för klyschigt, vilket väl inte vore att fara helt med osanning. Men det går knappast att komma ifrån att det här samtidigt ter sig rätt spännande. Bara en kort stund in i filmen börjar klockan räkna ner det fartfyllda rekonstruerade händelseförloppet från från första gnistan till fullt utvecklat eldhav en timme senare. Ett hyfsat beprövat, men för den skull inte utslitet grepp, som Anoud utnyttjar med avsedd effekt.
Nerven saknas utanför det brinnande infernot
Således levererar veteranen vad gäller det visuella och storslagenheten i eländet han skildrar. Notre-Dame brinner är helt klart en flott film att se på.
Däremot saknas den mänskliga dramatiken i alldeles för hög utsträckning. Nerven saknas ofta så fort det är dialogdags utanför det brinnande infernot, vilket föranleder mig att undra om det verkligen inte fanns några konflikter att ta fasta på från verkligheten att krydda det här med. Inte minst med tanke på att det antyda att både underhåll och säkerhet på den 850-år gamla katedralen var gravt eftersatt.
