BÄSTA, VÄRSTA KUPPFILMERNA DEL 3 – från JAG STAL EN MILJON till WIDOWS

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Vi är nu framme vid del tre av vår spaning på bästa, värsta kuppfilmerna, med ett klassikertema och en framtidsspaning om vart kuppfilmen kan vara på väg …

Här listas många av de stora klassikerna och Oscarsvinnarna. Här finns kupper som går extremt bra, eller extremt dåligt – men som alltid har ett väldigt stort underhållningsvärde. De vackraste skådespelarna, de mest exotiska platserna och de snyggaste bilarna … Du vet var de finns. I kuppfilmerna.

Liksom de mest oansenliga personerna och de mest vardagliga platserna …. Som Lavender Hill eller IKEA.

Vi avslutar med de nya kupperna som riktar in sig på “intellectual property” … och en svensk (?!) klassiker.

Widows – Lynda La Plante (1983 och 1985) – Steve McQueen (2018)
Även finkulturella snubbar älskar TV, Lynda La Plantes Widows (två säsonger) var en av de bästa TV-serierna på 1980-talet, där fyra brittiska änkor tar över sina mäns kriminella imperium. Men är alla deras män verkligen döda? Steve McQueen har flyttat handlingen till Chicago, USA, och Gillian Flynn (Gone Girl) har hjälpt till med manuset, men sensmoralen är densamma oavsett spelplats. Kvinnorna ska hålla ihop och inte lite på sina män. Varken levande eller döda. Ja, speciellt inte de som förmodas vara döda …

Blåst på 60 sekunder (Gone in 60 Seconds) – H.B. Halicki (1974)
Ett antal bilar ska snos, enda regeln är att de ska vara försäkrade. När huvudpersonen ska lägga rabarber på den sista bilen följer filmhistoriens längta (och bästa?) biljakt. Inga långrandiga förklaringar, bara ren action.
Och eftersom det är 1970-tal tillåts skurkar ha chansen att komma undan. Bilarna blir inte beslagtagna, brända eller skrotade. Allt lyckas.
H.B. Halicki letade upp pengarna, producerade, regisserade, spelade huvudrollen och gjorde alla stunts själv (på slutet med gipsat ben och brutna revben, the show must go on. Speciellt när man själv pröjsat för den). Han lyckades med sitt drömprojekt – något att vara stolt över.
Förklädnad: Visst! Vilket används med komisk effekt.
Flyktfordon och objekt för kupperna råkar här vara detsamma. Ferrari, Chevrolet, Lamborghini, Lotus, Cadillac, Jaguar, Lincoln, Rolls Royce … Men de ställs alla i skuggan av bilen med kodnamnet “Eleanor” – en Ford Mustang från 1973. Filmhistoriens mest berömda Ford. (Bonnie & Clyde får ursäkta).
Det finns också en remake Gone in 60 Seconds (2000) med Nicholas Cage, som tyngs ner av umbärliga långa förklaringar. Allt som man lägger till slimmad actionperfektion är helt enkelt onödig ballast.

The Lavender Hill Mob (Jag stal en miljon) – Charles Crichton (1951)
Av mannen som gav oss A Fish Called Wanda … Klassisk komedi med Alec Guinness (Obi-Wan Kenobi i Star Wars) i huvudrollen. Audrey Hepburn får här sin första lilla filmroll.
Bytet: guldtackor.
Flyktväg för bytet: att smälta ner dem till små Eiffeltorn som ska lämna landet som souvenirer.
Vad kan gå fel?
Svar: Språkförbistring mellan engelska och franska, främst när det gäller hur man uttalar olika bokstäver i alfabetet. Eiffeltornen av guld säljs till små engelska skolflickor på skolresa i Paris och hamnar i England igen …Filmen ligger på sjuttonde plats över de bästa brittiska filmerna genom tiderna.

Ladykillers – Alexander Mackendrick (1955)
Alec Guinness leder en grupp hänsynslösa män (där bland annat en ung Peter Sellers ingår) som lyckas med den perfekta kuppen. Nu ska gänget bara ligga lågt ett tag på ett pensionat. Men den gamla pensionatsvärdinnan börjar fatta misstankar att de fem männen inte är en kvintett med musiker som behöver lugn och ro för att öva. Vem drar det längsta strået? Vem överlever filmen? Klassisk kuppkomedi! Listad bland de 100 bästa brittiska filmerna genom tiderna.

Whisky Galore! (Massor av whisky) – Alexander Mackendrick (1949)
I en tid då Skottland är torrlagt finns det ett byte som är mer begärligt än andra: whisky! Komplikationer uppstår av både spännande och komisk natur. Charles Crichton hjälpte till med extra scener och final cut. En klassiker från Ealing Studios – som var den första som slog stort i USA och blev etta på listan. Filmen har fått en uppföljare, en remake och även blivit framgångsrik teatermusikal. Effektivt berättad, högt tempo, hög charmnivå … Filmen är än idag en stor favorit bland folk som skapar fiktiva kupper … på scen, på film, eller i bokform.

Rififi – Jules Dassin (1955)
En klassisk fransk kuppfilm, en av de allra bästa, kanske den allra bästa överhuvudtaget? Det är i alla fall den enda idén i en uppsjö av kuppfilmer som fungerat i verkligheten.
“Rififikupp” blev ett begrepp och imitationer av kuppen i filmen har gjorts runtom i världen.
Filmen är baserad på Auguste Le Bretons roman och är gjord för praktiskt taget inga pengar alls och utan några stora franska filmstjärnor eller kända skådespelare i rollerna – och är listad som en av de bästa franska filmerna genom tiderna. När det gäller “return for your francs” är Rififi i sig förmodligen den bästa kuppen någonsin. En investering för en spottstyver gav riklig utdelning – och klassikerstatus.

Bonnie and Clyde – Arthur Penn (1967)
Faye Dunaway och Warren Beatty spelar världens mest kända gangsterpar. Massor av kupper, en klassisk bilstöld av en 1938 Ford V8 och ett blodigt slut. Lyckad film, misslyckad kupp – både för gangsterparet och den sönderskjutna bilen. Paret Warren, bilens verkliga ägare, fick den aldrig tillbaka. De hade satsat på att köpa en för den tiden lyxig och snabb Ford. Bilen är numera ett utställningsföremål.
Ford satsade en gång i tiden på snabba bilar – och försökte till och med att utmana Ferrari. Se filmen Le Mans ´66 (också kallad Ford versus Ferrari). Filmen Bonnie and Clyde kom alltså precis när Ford hade blivit ett hett namn – och hade kammat hem platserna 1 – 3 på Le Mans. Mer framgångsrik marknadsföring för sitt bilmärke får man leta efter. Dubbel Oscarsvinnare.

The Social Network – David Fincher (2010)
Glöm pengar, juveler, konst … Inget är så hett och så värdefullt som information. Och IP. Facebook är full av information som Stasi, Gestapo, KGB, you name it, skulle vara stolta över att ha samlat in med hjälp av blod, svett, tårar och tortyr …
Och alla delar med sig av sin information till Facebook – frivilligt.
The Social Network handlar i huvudsak om vems idé Facebook egentligen var, har den där irriterade lille Zuckerberg snott idén från någon annan? Är det hela en “intellectual property” kupp? Det skulle i sådana fall vara modern tids mest värdefulla stöld.
Filmen blir till ett stillasittande dubbelt rättegångsdrama, där två olika konstellationer anklagar Zuckerberg för att ha lurat dem, och fullt av scener där folk sitter framför datorer och hackar. Men ingenstans kommer man in på Facebooks verkliga kupp – Facebook i sig är inte det värdefulla, det är informationen de sitter på. Vilka delar de med sig till – och varför?
Fler och fler granskande reportage och böcker, som Facebook – den nakna sanningen (Albert Bonniers förlag) av Frenkel och Kang, har börjat visa på att Facebook är vår tids största kupp, demokratin är det största offret – och vi är alla lurade.
Uppföljaren till The Social Network skulle alltså bli den verkliga kuppfilmen …

Inception – Christopher Nolan (2010)
Avancerat industrispionage är ledstjärnan i denna kuppfilm. Återigen — information är det som mest av allt är värt någonting. Och “intellectual property”. Men … hur snor man IP? Svar: Man tar sig in i folks medvetande, via drömmar. Man kan också plantera idéer för att få en person att köpa, sälja eller överlåta ett visst företag.
Leonardo DiCaprio spelar mannen som driver företaget som infiltrerar höjdares drömmar – men Tom Hardy, som spelar en underhuggare i hans team, är den som stjäl showen i filmen. Han vet att utnyttja drömvärlden för att till exempel fantisera fram helt osannolika vapen för kuppen. Hans förnumstiga råd till en yngre kollega, “You mustn’t be afraid to dream a little bigger, darling!” är en modern klassiker bland vitsiga repliker. Oscarsvinnare för bästa foto, ljudmixning, ljudredigering och visuella effekter.

Jönsonligan dyker upp igen – Mikael Ekman (1986)
Nästa gång du är på IKEA – kolla om kuddarna är stoppade med pengar! Jönssonligan är Sveriges stora bidrag till genren kuppfilm (och genren kassaskåpssprängning). Den klassiska Jönssonligan åker runt i en Chevrolet Impala från 1964, som rattas av Vanheden.
Jönssonligan lever mycket på Gösta Ekman den yngres folkkärhet. Hans farfar Gösta Ekman och far Hasse Ekman var också otroligt populära på sin tid – Gösta Ekman den äldre fick en statsbegravning värdig en kunglighet. Förresten – regissören Mikael Ekman är också en känd medlem i Ekman-klanen, även han upplärd av pappa Hasse (och skapare av Svensson, Svensson).
Jönssonligan har fått tre spin-offs eller remakes, en med barnskådespelare, en märklig modern version som floppade och TV4/CMore versionen med Henrik Dorsin som Sickan och ingen Chevrolet Impala. Mottagandet var svalt till iskallt. Man ska inte röra en svensk klassiker.
Förresten. En miljonkupp mot IKEA inträffade i verkligheten 2009 – inspirerad av Jönsonligan? Det är tydligen inte bara franska Rififi som ger inspiration till verkliga kupper?
Men är Jönssonligan verkligen svensk? Originalet Olsenbandet är danskt – och har inget att göra med Bröderna Olsen, duon som vann ESC 2000 med Fly On the Wings of Love.

print

Våra samarbetspartners