PEACEMAKER (säsong 1) – kuligt trams, grabbigt flams, blodsprutande våld och en del substans

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Skapad av James Gunn
Regi: (episod 1-3, 6, 8) James Gunn, (4) Jody Hill, (5) Rosemary Rodriguez, (7) Brad Anderson,
Skådespelare: John Cena, Danielle Brooks, Freddie Stroma, Jennifer Holland, Steve Agee, Dee Bradley Baker, Chukwudi Iwuji, Robert Patrick, Annie Chang, Lochlyn Munro
Land: USA
År: 2022
Genre: Action, Äventyr, Komedi
Längd: Åtta episoder på mellan 39-46 minuter
Visas på HBO Max
Betyg: 4

Frågan om det här inte är årets mest oväntade skapelse i kategorin uppföljare och spin offs. För efter James (Guardians of the Galaxy) Gunns respektlöst humoristiska och blodbesudlat barnförbjudna tolkning av DC:s The Suicide Squad hade Peacemaker premiär på HBO Max i våras.

En högoddsare så god som något, får man väl säga. För knappast någon, inklusive undertecknad hade väl i sin vildaste fantasi kunnat tänka sig att skurkgängets mest osympatiska och framförallt mest korkade karaktär skulle tilldelas en egen serie. Men där ser man, det oväntade kan verkligen hända. Även i det Hollywood som i kölvattnet på den tilltagande politiska polariseringen ängslas över att göra någon grupp upprörd kan det skeva och kontroversiella tillåtas skina igenom ibland.

Pappa Auggie en butter hardcore fascist

Fast i något förmildrande dager framstår Peacemaker trots allt här. Det är i alla fall lätt att förstå att livet som barn inte varit alltför lätt med en pappa som Auggie. I samma ögonblick som han introduceras förstår man att denne buttre hardcore fascist är utan försonande drag, och att han gett ätteläggen bestående trauma som smittat av sig på personligheten.

Beundransvärt konsekvent i tonen

Ändå är det förstås så att James Gunn med Peacemaker predikar för de redan frälsta. Alltså de som gladeligen kan svälja och uppskatta råbarkad, politiskt inkorrekt humor, våld och ett och annat blodbad att flina gott åt. Alla andra göre sig icke besvär.

Sedan kan allt garanterat räkna ut vilken kategori denne skribent tillhör bara genom att slänga ett getöga på betyget här till höger. Tonen i helheten med tillhörande timing i dialog och berättande är precis och beundransvärt konsekvent rakt igenom.

Norskt hairmetal-band och lustiger dans

Ett extra plus bör här delas ut för de skojigaste förtexterna på år och dag. Till tonerna av norska hairmetalbandet Wig Wams catchy Do Ya Wanna Taste It gör casten med nollställt allvar en lustiger koreograferad dans som måste ses och upplevas.

Handlingen då? Well, utgångspunkten är alltjämt att det inte spelar någon roll hur många titelfiguren måste avliva för att upprätthålla fredens status quo. Ett upplägg så gott som något, förstås, men för att nu vara något mer exakt så börjar berättelsen sisådär vid fem månader efter The Suicide Squad slutade.

Uppdrag att oskadliggöra aliens

Vid det här laget har Christopher Smith alias Peacemaker slickat såren efter skadorna han ådrog sig med ”självmordsgänget”. Men ingen rast ingen ro. Han har knappt hunnit äntra sitt mobila hem förrän han tvingas att gå med i ljusskygga statliga organisationen A.R.G.U.S. senaste färgstarka team Project Butterfly. Uppdraget går ut på att identifiera och oskadliggöra aliens som håller på att ta över mänskliga kroppar jorden runt.

Det vilar således en del Världsrymden anfaller mixat med Men In Black i det här.. För det är klart att vem som helst kan vara en utomjording under den mänskliga huden.

Raggar på kvinna i bar

Med tanke på allt detta sätter paranoian in strax därefter. Och knappast utan anledning. För när Peacemaker raggar på en kvinna i en bar visar hon sig ha tydlig rymdkoppling och strax därefter får teamet i uppdrag att döda en senator som misstänks vara en alien. Som om inte detta vore nog riskerar den lokala polisen att tas över av en hel armé av utomjordingar.

De icke mänskliga får spela rollen av ondingar ännu en gång, således. Men i sanningens namn har de också en agenda som tydligt kan karaktäriseras som god. De säger sig nämligen om inte annat vilja försvara jorden mot människor som prioriterar profit över mänsklighetens överlevnad.

Vettig substans bland trams och flams

Se där, lite vettig substans med ett tydligt budskap mitt i allt kuligt trams och grabbigt flams. Men hey, vem har sagt att politiskt inkorrekt skämtande, härlig hårdrock/metal à la 80-talet och blodsprutande våld inte går att mixa med tänkvärdheter? Inte James Gunn i alla fall, och det ena goda behöver trots allt inte utesluta det andra precis lika goda.