Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: À plein temps (Full Time)
Regi: Eric Gravel
Skådespelare: Laura Calamy, Anne Suarez, Geneviève Mnich, Nolan Arizmendi, Sasha Lemaitre Cremaschi
Premiär: 2022-09-09
Betyg: 4
Som en samhällskritisk rulle av Ken Loach eller Mike Leigh med hetsen och tempot som publiktillvänt argument garnerad med oväntad mängd spänning, skulle man lite grovt kunna karaktärisera Heltid som. Och på samma gång råder det förstås knappast någon tvekan om budskapet eller var sympatin ligger.
Ensamstående tvåbarnsmamman Julie har det inte lätt. Visserligen är jobbet som chefshusa på lyxhotellet i Paris någorlunda okej även om gästerna i värsta fall kan vara både krävande och sviniga. Men resten av tillvaron är en källa till ständig frustration. Pengarna sinar jämt och banken jagar henne av samma skäl. Samtidigt är exet ständigt sen med underhållet.
Hyperaktiv diagnos
Sen är Julie själv för övrigt för det mesta med att hämta barnen hos den åldriga barnpassaren, och inte blir saken bättre av att den lille sonen troligen hade gjort sig förtjänt av en hyperaktiv diagnos.
Sedan hade situationen förvisso kunnat förbättras en hel del om hon bara fått den där typen av välbetalt marknadsundersökningsjobb hon var så duktig på innan barnen kom. Om bara de potentiella arbetsgivarna hade bemödat sig med att svara på hennes ansökningar, det vill säga.
Kaos hotar fragilt livspussel
Det är alltså inte så konstigt att Julie både är pressad och stressad, och allt sätts på sin spets när en nationell strejk drabbar huvudstadens kommunikationer med full kraft. Kaoset hotar omgående att slå sönder Julies fragila livspussel när det knappt går att ta sig till och från jobbet längre.
Med panik och uppgivenhet i blicken
Detta illustreras i en rad hetsiga sekvenser där Julie i den lysande Laura Calamys skepnad med panik och uppgivenhet i blicken förvirrat försöker hitta ett sätt att ta sig hem. till jobbet, hinna till en anställningsintervju i tid eller vad det nu är innan dörrarna bokstavligt stängs framför näsan på henne. Allt ackompanjerat av nervig musik av ett slag man i vanligtvis bara hör i renodlade thrillerfilmer.
Aldrig värre än kontrollerad ilska
Situationens allvar betonas sedan i en rad scener där det inte är särskilt svårt att förstå hur jagad Julie måste känna sig. När det är som värst förväntar man sig antingen att hon ska gå in i väggen eller få ett utbrott, men reaktionerna blir aldrig värre än något som kan betecknas som kontrollerad ilska.
Kan förlora allt om hon inte fixar biffen
Heltid ter sig med andra ord som en ruskigt effektiv skildring av en vardaglig mardröm samtidigt som spänningsnivån är i paritet med en svettig thriller. Regisserande manusförfattaren Eric Gravel låter liksom ingen i publiken någonsin glömma att Julie kan förlora jobb, barn, försörjning och värdighet. Ja allt, om hon inte fixar biffen.
