SMITH & THELL, Pildammsteatern, Malmö den 8 augusti 2022 – oförfalskat popfyrverkeri av klass

Klicka på bilden, för att se hela bilden

För en utomstående kan det verka som att Maria Jane Smith & Viktor Thell lite grand kommit från ingenstans, men faktum är att duon slog ihop sina påsar redan för ett decennium sedan, och i samma veva släpptes så småningom debutsingeln Kill With Love. Således har vägen mot framgång varit både lång och mödosam.

Vid det här laget är dock Smith & Thell en etablerad akt. Åtminstone här på hemmaplan. Radiohitsen har kommit som på ett pärlband samtidigt som Spotify har radat upp streamingsiffror på mångmiljonnivå för flera låtar i repertoaran.

Popkavalkad av rang

Därför var det väl också bara givet att Pildammsteatern var på det hela taget knökfull denna tidiga afton. Förväntningarna låg i luften, det här var till synes folk som i de flesta fall verkligen ville höra duons hits live. Och visst blev fansens böner besannade. Konsertens inledande halvtimme var nämligen inget annat än en popkavalkad av rang. Vi talar gott och väl lysande här, helt enkelt. På samma gång vet artistparet själv säkert vid det här laget hur stark deras sångsamling är.

Kaxigt och oemotståndligt

Ändå måste jag säga att det var rätt kaxigt att börja setet med Goliath, ett av de säkraste essen i katalogen. För tala om oemotståndlig popsmash av det luftiga slaget.

Lika oemotståndlig som de efterföljande sångerna, för övrigt. Som Pixie’s Parasol, upptempodängan som uppmärksammar de knäckta och ensamma i vår närhet. Som Nangilima, denna lyriskt mörka sak som ändå har en så positiv allsångston att man inte kan undgå att bli på gott humör. Eller som den där nya taktfasta sången som möjligen bär titeln Feel It In The Wind, i vilken pandemins mentala påverkan avhandlas.

– Vi skrev den som ett mantra för att orka med, sade Mary Jane Smith som introduktion, och det finns ingen anledning att betvivla att så är fallet. Den som lyssnar kan nämligen notera att det vimlar av allvarliga ämnen i Smith & Thells lyrik. Kamp i alla dess former präglar innehållet.

Bangar inte för att penetrera livets mörka sidor

Ändå är det så lätt att bli glad och närmast uppsluppen av deras musik. Duon begagnar sig av det välbekanta knep som går ut på att ha en upbeat ton i musiken samtidigt som texterna inte bangar för att penetrera livets mörka sidor, och de gör det med stor framgång. Den inledande kvintetten sånger utgjorde en ren knockout, och den taggade publiken sjöng gärna med även om refrängen skulle råka antyda diverse sorgligheter. Kanske inte så konstigt eftersom både Smith och Thell mer än gärna och titt som tätt skuttade runt på scenen med sina akustiska gitarrer i högsta hugg och uppmuntrade till partystämning.

Rakt av melankoliskt

Fast det betyder förstås inte att det inte finns en och annan sång i repertoaren som enbart är rakt av melankolisk, och denna kväll var känsliga pianoballaden Planet mars en av dessa. Liksom Parallell Universe och icke att förglömma Under the Moon, en annan soft sak som utmynnade i en tralligt smittande folkpoprefräng.

Låtar att skicka till Nashville

De två sistnämnda numrena skulle för övrigt mycket väl också ha kunnat framföras av vilket samtida könsmixat countryband av modernt popdoftande snitt som helst. Ni vet vilka som åsyftas. Jag talar förstås om Lady A, Little Big Town, Sugarland och andra likartade combos. Detta är ett faktum som blev alltmer påtagligt ju längre konserten led. Tänker på sådant som Row, skålen för alla otrevliga och jobbiga i våra liv, Toast med tillhörande refrängvrål. Samt givetvis, uppbrottssignaturen Hotel Walls. Men även jättehiten Year of the Young skulle kunna skickas direkt till Nashville med smärre justeringar.

Spelglädje och utmärkt band lyfte allt ytterligare

Samtidigt har duon som sagt en melodisensibilitet av Guds nåde. I stort sett varje sång på setlistan denna afton lät som en hit, och det gäller även de som aldrig varit i närheten av en hit- eller spellista.

Sedan lyfte allt förstås ytterligare av det utmärkta bandet och Smith & Thells uppenbara spelglädje. Inspirationen var uppenbar även såhär 26 gigs in i turnén. Så vad mer finns att tillägga än att de levererade godset mer råge. Det här tangerade helt klart tidlöst oförfalskat popfyrverkeri av imponerande klass.