Klicka på bilden, för att se hela bilden
Brian Newman. Vem är det? Ingen aning tänker du kanske, men om jag nämner att han agerade både bandledare och trumpetare på jazzlegendaren Tony Bennetts och Lady Gagas två gemensamma album Cheek to Cheek och Love for Sale, så förstår var och en att han långt ifrån är någon novis i branschen.
Samtidigt är det värt att komma ihåg att Newman är så mycket mer än en från och till musikpartner till Gaga. Även om nu deras samarbete går ”way back” till hans gigs runt om i New York då det begav sig. Och här ska väl villigt erkännas att divans vana att dyka upp oannonserad vid väl valda tillfällen på hans shower där är mer än en aning imponerande.
Miles Davis, Chet Baker och… Nirvana
Fast i grund och botten är förstås den Ohiobördige sångaren soloartist med faiblesse för jazz. I egenskap av trumpetare är han insnöad på folk som Miles Davis och Chet Baker förutom croonerstuket men kärleken till rocknamn som Beck, Nirvana och Thin Lizzy lär också finnas i hans DNA. Även om de nu inte framgick överdrivet tydligt denna kväll.
En lyxig air av det förflutna
Ja, också gillar han old school Las Vegas där showrooms med loungestuk, modell crooner bevarar en sofistikerad, lite lyxig air av det förflutna. Därav engagemanget på MGM-ägda biblioteket The Library, en lokal som enligt en sympatisk dam på biljettförsäljningskedjan Tix4Tonight i stan är ”löjligt liten”.
Löjligt liten i det här fallet innebär väl generöst räknat plats för sisådär 150 personer, men om nu Newman har sökt intimitet, så har han onekligen lyckats.
Promenad på soffryggarna
Något Newman däremot inte gjort är att gå in för att sola sig i glansen själv. Hans After Dark-shower är kända för att bjuda på idel uppträden från gästartister med vitt skilda specialiteter. Så även denna gång. Visst, han gjorde Tony Bennetts The Good Life till ett präktigt paradnummer samtidigt som han tog en promenad uppe på de väl tilltagna soffryggarna mellan publiken.
Dessutom fanns det definitivt god anledning att applådera hans cover på Willie Nelson-signerade Nightlife. Med mera, med mera, och då tänker jag bland annat på de lika kaloristinna som mäktiga trumpetsolona som slängdes in vid väl valda tillfällen.
Att underhålla utan stort ego
Fast gästframträdandena spelade minst lika stor roll som Newman själv, och tidsmässigt skulle jag nog vilja påstå att han själv stod i centrum mindre än alla gästerna tillsammans. Allt ljus på mig? Nej, knappast. Här handlade det om att underhålla tillsammans utan ett stort ego. Allt till fromma för helheten, inklusive det broder- och systerskap som stavas showbiz live.
Glimten i ögat med boan
Och övermaga varierande var showen också. Åtminstone om man nu vill betrakta den med minsta objektivitet. Att den för mig stilfullt inlevelserike croonern Carmine Romano drog av Tony Bennets I Wanna Be Around var kanske inte något direkt inslag som förvånade.
Däremot överraskade burleskartisten Angie Pontani med ett smakfullt avklädningsnummer med boan i högsta hugg där glimten i ögat aldrig var långt borta.
Blues, hip hop och countryballader
Och vem hade förväntat sig sköna countryballader i detta sammanhang? Inte jag i alla fall. Men en viss Tennessee Jack såg hur som helst till att detta blev verklighet. Samtidigt fick både bluesen och hip hopen sitt via för mig okända, men garanterat meriterade talanger jag aldrig uppfattade namnet på.
Som grädde på moset dök även skämtsamme illusionistsensationen Murray the Magician upp med sin assisterande sidekick tillika fru från sin showande hemmaplan, klassiska casinot Tropicana, och avverkade några trick. Till den vid det här laget hyfsat påstrukna publikens stora glädje, bör tilläggas.
Mäktig soulcover på lågmäld jättehit
Få om ens något inslag verkade dock kunna överträffa covern på countrybandet Little Big Towns jättehit Girl Crush. Den paranta soulvokalissan på plats skiftade totalt tonläge på kompositionen ifråga sett i relation till originalet, och gav denna initialt bräckligt lågmälda sång en behandling åt det obegränsat kaloririkt själfyllda och blodfyllda slaget. Mäktigt var bara det det så kallade förnamnet. Även om jag i ärlighetens namn lite slokörat tvingas erkänna att jag alltjämt föredrar Little Big Towns original.
Kvalitetssäkrad Billy Joel-cover
Strax efter denna knock rundade Brian Newman själv av med sin personliga tolkning av New York State of Mind. Det var andra gången på en vecka jag hade privilegiet att uppleva denna klassiker live på scen här i Las Vegas. Den första var ju i Cirque du Soleils nya uppsättning Mad Apple. Med andra ord är det är bara att lyfta glaset för Billy Joels kvalitetssäkrade låtskrivartalang.
Har gett livgivande energi
Och lyfter på glaset gör jag även för Brian Newman, denne lika energiske som talangfulle instrumentalist och sångare. Mannen har gett ny välbehövlig och livgivande energi till en musik- och underhållningskonst, som så väl behöver den. Värt att notera är också att han har gjort det genom att både bevara och modernisera på en och samma gång. Bara det en prestation i sig, förstås.
Samtidigt är ingen man sin egen ö. Så låt oss inte glömma Newmans fantastiska band. Dess fingertoppskänslighet och lyhördhet denna afton gjorde Newman själv ännu bättre och skvallrade om en talang värd rent guld och inget annat.
Det svängde, katten
Således är det också bara fullt självklart att man vill sammanfatta kvällen med ett rungande det svängde, katten för att sammanfatta nattens – sista tonen tystnade strax innan tre på morgonen – övningar. Allt för att nu travestera Disneys Aristocats.