Klicka på bilden, för att se hela bilden
Det var en mörk och stormig natt. På Dartmoorheden i England, där shetlandsponnyer vandrar vilt omkring, föds en svart, liten fölunge. Några enstaka vita hårstrån ovanför ögonen avslöjar att fölet kommer att växa upp till att bli en vit ponnyhäst. Han får namnet Silver shadow – men i Sverige kommer han att bli känd som Sigge.
Lin Hallberg och hennes två små söner och elva ponnyhästar flyttar från landskapet Devon i England, till landskapet Skåne i Sverige. Det blir en stor omställning för både barn och hästar.
Lin Hallberg har nu skrivit om Sigge i tjugo kapitelböcker, något som är väl värt att fira. Dessutom har det blivit flera flerfärgsböcker för yngre läsare, om Sigge och hans bror Sam och bröderna som rider på hästarna – från dess att Sigge är ett litet för … Ett slags prequel serie.
En verklig sagohäst
Sigge har en verklig förlaaga. Liksom Sigges bror Sam och alla de andra shetlandsponnyerna som Lin Hallberg skriver om, och en stallkatt och några andra större hästar och massor av hästtjejer och några hästkillar – däribland Lin Hallbergs egna två söner, som heter Eric och Simon i böckerna. Det var de som fick ponnyerna Sam och Sigge när de var små och de bodde i England. Sedan flyttade de till Sverige tillsammans med elva ponnyhästar.
Djurböcker är en speciell genre inom barnlitteraturen, ofta försummad av kritikerna, men desto mer älskad av läsarna.
I en värld där nästa stora dystopi, nästa bästsäljande fantasyserie, otaliga vampyrer och varulvar och massor av artificiella produkter ska marknadsföras är det intressant att se att något som är helt och hållet “på riktigt” har blivit så framgångsrikt.
Sigge är en av de mest älskade serierna för barn, och har en speciell ställning bland djurboksserierna.
Elina växer med Sigge
Vad som är typiskt för djurböcker, är att huvudpersonen ska växa i sin roll att ta hand om sitt älsklingsdjur.
Den första serien med böcker om Sigge följer denna berättarmall. Elina, en riktig hästtjej, går i lågstadiet och lever för torsdagarna med Sigge. Torsdagar innebär ridlektion tillsammans med älsklingsponnyn och tillsammans med sina tre bästa vänner. Elina tänker sig att de fyra tjejkompisarna alltid ska hålla ihop och rida tillsammans, så småningom ska de alla bli skötare på sina favoritponnyer. Som tur är har alla fyra olika favoriter, men det är ändå klart att “alla älskar Sigge”. Precis som titeln på den första Sigge boken Alla älskar Sigge från 2004 slår fast!
Hjältens vita springare
– Vad är det som lockar med Sigge?
– Jag har tänkt på det. Det var samma reaktion varje gång jag visade runt en ny grupp med nybörjare och man presenterar alla hästarna. Så kommer man fram till Sigge och alla säger “Åååhhh!”. Varenda gång! Det beror kanske på att han är en sådan där vit drömhäst, som en sagohäst?
– Hjältarna brukar rida vita hästar och Simon i böckerna kallar Sigge för en riddarhäst, för en riddare ska ha en vit häst. John Whitakers vita häst Milton var också väldigt populär…
– En stor del av Sigge-attraktionen är också Margareta Nordqvists bilder, hon ritar Sigge som en riktig drömhäst (vilket han ju också är! *skratt*) och man ser hur han blir till mer och mer av en drömhäst i bilderna, ju fler böcker det kommer om honom! Han får längre och längre man och svans och blir bara vitare och finare hela tiden.
Bröderna Bus i Broby
Även i verkligheten blev Sigge vitare, han är en avblekbar skimmel – de föds svarta, blir så småningom gråa, och efter åtta år är de helt vita. Sigge och Sam brukar kallas för bröderna Bus, för de är busiga shettisbröder.
Den första serien om Sigge handlar om Elina och hennes kompisar, utspelar sig på ett stall i Broby i Sverige och har svartvita bilder. Den andra serien om Sigge och Sam handlar om ett par bröder och deras hästar och utspelar sig i England och har färgbilder.
Där får man reda på mycket som hände Sigge och Sam innan de kom till Sverige och bilderna är fulla av lockande, färgrika engelska landskap.
Riddarbröder räddar fölunge
I Natten då Sigge föddes spelar Dartmoorheden och vädret en stor roll. “Medan pojkarna blundar och lyssnar målar mamma upp bilden av hur det såg ut där de bodde i England, innan de flyttade till gården i Sverige. De gröna kullarna, floden som skilde landskapet Devon från Cornwall. Dartmoorheden med alla vildhästar.”
Trots att man vet hur det ska gå lever man sig in i berättelsen (precis som Eric och Simon i boken!) och man vill verkligen att det lilla Sigge-fölet ska klara sig!
I Sam och Sigge och riddarbröderna får man följa med Eric och Simon och deras mamma på utflykt till Kung Arthurs borg. Idag är det en ruin, men pojkarna och deras mamma äter sin picknick där och går omkring i rummen som inte längre har något tak och fantiserar om hur riddarna haft det en gång i tiden.
Efter den utflykten vill Eric och Simon bara leka riddare och det är ju perfekt att de har var sin riddarhäst hemma: shetlandsponnyerna Sam och Sigge. Eric är äldst av bröderna och Sam är hans ponny medan Simon som är yngst har den yngsta hästbrodern: Sigge.
En dag när mamma är borta rymmer ett föl och då sätter Eric och Simon iväg på sina riddarhästar för att rädda fölet …
Förutom en spännande sann historia får man också med sig en massa fina tips hur man kan göra en egen riddarkostym, precis sådana som Eric och Simon har. Illustrationerna är fantastiska, från vyerna kring Kung Arthurs borg till fårhagarna hemma i Devon.
Den långa resan hem
Sam och Sigge och den långa resan handlar om resan från England till Sverige – där finns allt som ska finnas med i en lång spännande resa: dramatik, en stor båt, jättestora godispåsar, en godisskattkista och“fruit machines” som man spelar på för att få tre likadana frukter (eller som här: ekorrar) i rad. Riddarbrödernas förtjusning när de vunnit 130 kronor är odelad. Men Sam och Sigge har det inte lika roligt i lastbilen på bildäck. De andra nio hästarna tycks mest ta flytten till Sverige med ro. Men Eric gör vad som helst för att trösta sin Sam …
Huvudpersonerna gillar mest av allt havre
– Hur känns det då att vara huvudperson i en Sigge bok?
– Lin har ett gammalt foto där hon visar upp böckerna för Sam och Sigge i stallet, men ponnyhästarna säger inte så mycket. (Vet de ens om att de är kändisar?!) De är mer pratsamma om det vankas havre. Sam och Sigge var inga bokslukare.
Hennes hästtjejer och hästkillar säger desto mer.
– De tycker att det är jättekul att ha sin barndom i en bokserie! De säger: “Det är inte alla som har sin barndom i en bok!” Vi hade kalas för ”Sigge tio” år i stallet och alla generationer som lärt sig rida på shetlandsponnyerna kom. Och alla som lärt sig sköta dem.
Lin är alltid noga med att presentera alla hästarna, och att man inte bara ska rida, man ska även sköta om hästarna, rykta dem, ta hand om utrustningen och göra fint i stallet.
– Det är viktigt att visa att hästar inte är några maskiner, att de är personligheter, att man måste jobba med dem. Det är inte bara att hoppa upp och rida iväg.
Galopperar på de sälla jaktmarkerna
Lin Hallberg låter väldigt lik sitt alter ego i böckerna, Ingela, hon som har ridskolan och Brobyungarnas shettisar.
Sam och Sigge hade i verkligheten kvar sina engelska namn: Duke och Silver (förkortning för Silver shadow, men senare blev Silver helvit). Men det kunde ju vara bra för shetlandsponnyerna att ha sina alter egon, så de kunde leva ett långt och lugnt anonymt liv, bland alla andra ponnyhästar på gården. I verkligheten galopperar Sigge numera på de sälla jaktmarkerna (en himmelsk version av Dartmoor?) men i bokform lever han i högsta välmåga och att fylla tjugo böcker är ingenting för en bokhäst. Han skulle kunna trava på hur länge som helst.
Tar livet på ridskolan på allvar
Utvecklingen i den första serien om Sigge, den med mycket text och svartvita bilder, och utvecklingen i “prequel serien”, färgbildsserien om Sam och Sigge och deras riddarbröder, på går parallellt.
I den svartvita serien har Elina gått från att vara nybörjartjej i Alla älskar Sigge och Torsdagarna med Sigge till att äntligen nå sitt mål och bli skötare på Sigge i För alltid Sigge. I Sommaren med Sigge, får Elina ta hand om sin älskade sköthäst på sommarlovet. I Älskade Sigge är det äntligen dags för den internationella shettistävlingen i Danmark – som Elina har längtat! Men här börjar man ana att Elina en dag ska bli för stor för Sigge. Kompisarna börjar redan leta efter ett annat stall med stora ponnyer …
Till skillnad från många hästböcker så tar man livet på ridskolan på allvar – det är inte så att huvudpersonen plötsligt får en egen ponny. Elina får däremot många andra hästsaker under seriens gång, varje jul och födelsedag:
Det är också roligt att konstatera att Elina får ponnyböcker. En metafiktiv tanke: tänk om hon får Siggeböckerna i present?!
– Det skulle hon säkert älska! Det hade varit spännande skönlitteratur, samtidigt som man lär sig väldigt mycket matnyttig fakta om hästar och hästskötsel.
Att utvecklas och att ta ansvar
Det finns inte så gott om välskrivna djurböcker och det är intressant och engagerande att följa en “story arc” där Elina går från nybörjare till att klara fler och fler saker själv – och till att slutligen själv ta hand om sitt eget älsklingsdjur (så som det ska vara i bra djurböcker!).
Men Sigge-böckerna är inte bara bra inom genren djurböcker, utan även som barnböcker i allmänhet, för de fångar på ett finkänsligt sätt känslan av att växa upp, en lek som blir mer och mer allvar, och en stark gruppdynamik. Rollerna är aldrig statiska. En nyinflyttad tjej som Elina först inte gillar, går från att vara ett hot i en bok, till att bli en vän i nästa bok och i en tredje bok är de två de allra bästa hästvänner. Tjejen som en gång var ett hot försvarar istället Elina mot äldre tjejer som gärna sätter småtjejer som Elina på plats. Men de stora tjejerna har en gång själva varit små, och när de går vidare till stora hästar är de plötsligt de själva som har blivit minst igen …
Vuxnas stöd i hästvärlden
Den svenska barnlitteraturen är full av vuxna som antingen är frånvarande på ett negativt sätt eller som sviker barnen, men här ställer de vuxna upp och är oftast förstående och stöttande: föräldrar, morfar, mormor, ridläraren Ingela, en snäll fröken som förstår att vissa dagar kan man bara tänka på sitt älsklingsdjur … men samtidigt lämnar de vuxna i Sigge-böckerna mycket utrymme till barnen själva för att lösa sina konflikter och att jobba på sina relationer. Man kan inte tvinga alla att vara vän med alla hela tiden.
Dynamiska roller i barnens värld
Rollerna mellan barnen förändras hela tiden. Och en person som en gång var en bästa vän kan helt enkelt bestämma sig för att sluta med hästar. Hur ska vänskapen då hålla, när man aldrig ses?
Lin Hallberg tar sig an viktiga frågor om hur det är att vara barn idag. Det finns en tydlig hackordning bland ponnyhästarna i böckerna, men den mellan barnen är ännu mer komplicerad och dynamisk. Lin hänger sig aldrig åt klichéer, alla barnen känns verkliga och vem man än är finns det de som är mindre, större, duktigare, mer osäkra, mer utanför … Det finns inga karaktärer i Sigge-böckerna som alltid är snälla eller alltid är dumma mot alla andra. De är helt enkelt som barn är mest.
Bästa porträtten av verklighetstrogna barn
Alla som har med barn att göra borde unna sig att läsa Sigge böckerna, de har bland de bästa porträtten av livs levande verklighetstrogna barn som man kan tänka sig i den svenska barnlitteraturen.
Dessutom borde alla barn som gillar djurböcker unnas att få Siggeböckerna att läsa. Man behöver inte kunna läsa mycket för att klara Sam och Sigge-böckerna, och man behöver inte kunna läsa alls för att kunna njuta av bilderna av Sam och Sigge som galopperar genom det engelska landskapet i solnedgången.
Läs JPS Medias recensioner av:
LIN HALLBERG : ÄLSKADE SIGGE