BULL – välgjort och välspelat som går från ena blodiga våldssekvensen till nästa

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Paul Andrew Williams
Skådespelare: Neil Maskell, David Hayman, Lois Brabin-Platt, Matthew Castle, Henri Charles
Land: Storbritannien
År: 2021
Genre: Thriller
Längd: 88 minuter
Format: DVD, VOD
Distributör: Njutafilms
Betyg. 3

Innan jag såg den, trodde jag att Bull skulle vara ännu en av dessa våldsamma, brittiska lågbudgetfilmer, gjorda av unga filmskapare och med okända namn i rollistan (om de inte lyckats anlita Vinnie Jones för två dagar). Nu är Bull förvisso en lågbudgetfilm, förhållandevis, men den är skriven och regisserad av Paul Andrew Williams, som tidigare bland annat gjort den ganska vämjeliga feelgood-filmen En sång för Marion.

Enligt DVD-omslaget är Bull en thriller. Jag har även sett filmen omnämnas som actionfilm. Men jag tycker nog att det här varken är en thriller eller en actionfilm. Bull är bokstavligt talat en våldsfilm.

Har återkommit för att hämnas

Neil Maskell spelar Bull, ett råskinn som efter att ha varit försvunnen i tio år återvänder till sin gråa och skitiga hemstad. Eller by. Det verkar inte bo så många där, och de flesta ger intryck av att vara mer eller mindre kriminella. Bull har återkommit för att hämnas, och för att hitta sin son.

I tillbakablickar ser vi hur den kriminelle Bull levde jävel tillsammans med den lokala gangsterligan, ledd av den genomvidrige, totalt hänsynslöse Norm (David Hayman). Någonting hände Bull då, för tio år sedan, vi får upprepade gånger se en brinnande husvagn, och det dröjer till slutet innan vi får veta vad som skett. Återblickarna visas med jämna mellanrum filmen igenom.

Mördar bestialiskt

Bull hämnas – och det med besked. Han letar upp busarna en i taget, och torterar och mördar dem på de mest sadistiska och bestialiska sätt. Norm får till sin stora förvåning veta att Bull är tillbaka – något han hävdar är omöjligt. Norm börjar att tortera och mörda folk på de mest sadistiska och bestialiska sätt.

Detta är i princip hela handlingen. Det hela leder fram till ett hyfsat oväntat slut, under vilket filmen förvandlas till något slags skräckfilm. Jag skulle kunna jämföra med en annan, på sin tid väldigt populär hämnarfilm, men då spoilar jag slutet på Bull.

Alla ser glåmiga ut

Jag vet ärligt talat inte riktigt vad jag ska tycka om Bull. Det här är en film som går i den där typiska, brittiska diskbänksrealistiska stilen. Miljöerna är gråa och fula, alla människor ser mer eller mindre glåmiga ut, och jag är tacksam för att filmen är textad, eftersom rollfigurernas dialekt bitvis är så grötig att det inte går att höra vilket språk de talar. Flertalet roller görs av karaktärsskådespelare.

En rejält osympatisk typ

Problemet med filmen är att den inte är spännande eller engagerande. Bull, som är “hjälten”, är ett svin. Det spelar ingen roll vad han råkat ut för, han är en rejält osympatisk typ. Det är egentligen bara Norm som är ännu värre. Handlingen går i princip bara från en blodig våldssekvens till nästa.

Övertygande snaskiga effekter

Samtidigt är Bull ingen dålig film. Den är välgjord och välspelad, och de snaskiga effekterna är övertygande. Sedan kan man tycka vad man vill om upplösningen.

Jag sätter en trea, mest för att jag inte riktigt vet vad jag ska sätta för betyg på det här. Bull är nog ingen film jag kommer att se om i första taget.