Intervjuklassikern: WITHIN TEMPTATION: ”Det finns alltid människor som hatar saker. Det är bara så det är, men vi måste följa vår instinkt”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Bakgrund och historia: Genom åren har jag haft förmånen att få intervjua Within Temptations vokalissa Sharon den Adel tre gånger. Senast var för två år sedan mitt under brinnande pandemi i samband med releasen av det frispråkigt kompromisslösa låt-statement som stavades Entertain You. Då var ilskan över världens tillstånd tydlig samtidigt som den musikaliska tonen drog åt ett håll som konservativa fans precis som förväntat hade svårt att acceptera.

Det är dock inte denna förhållandevis färska intervju denna text ska fokusera på. Istället ser vi tillbaka avsevärt längre. Året var 2007, och bandet surfade hårt på framgångarna med albumet The Silent Force, som sett dagens ljus tre år tidigare. Verket ifråga fick överlag lysande kritik av rockpressen och sålde i 650.000 exemplar bara i Europa. Något som i sin tur mycket skedde tack vara den urstarka fyrklövern singlar Stand My Ground, Memories, Jillian (I´d Give My Heart) och Angels.

Ett mästerverk, rent allmänt

Överhuvudtaget måste The Silent Force betraktas som ett mästerverk, och då inte bara inom symphonic metal utan även inom metal rent allmänt. Och som sagt; rockpressen håller med. Långt senare. 2016, placerade till exempel rockmagasinet Metal Hammer nämnda album till det 33:e bästa albumet på sin topp-100 lista för det innevarande århundradet.

Med andra ord var denna sångsamling en ”tough act to follow”, men 2007 blev det likväl dags att avtäcka uppföljaren för världen. The Heart of Everything var titeln, och även om nu inte förändringarna var revolutionerande så var de märkbara. Användandet av körer och symfoniorkester ransonerades och ett visst mått av adderande vad gäller tyngden kunde märkas här och var.

Etiketten symphonic metal fortfarande gångbar

Samtidigt kan dock noteras att både producenten Daniel Gibson och svenske mixaren Stefan Glaumann fick förnyat förtroende på det nya verket, vilket väl är ett tecken så gott som något på att experimenterandet vare sig tangerade det rebelliska eller kaosartade på något sätt.

Fast hur man nu än väljer att se på saken kan man konstatera att hitkänslan fanns kvar. Förstasingeln What Have You Done, en duett med Keith Caputo, dåvarande frontman, numera frontkvinna efter könskorrigering, i amerikanska Life of Agony visade sig vara en given kioskvältare. Och etiketten symphonic metal var definitivt fortfarande gångbar.

Starkare förändringar än någonsin

Sedan dess har en ansenlig mängd vatten runnit under broarna, och då inte minst vad gäller det musikaliska. För nästkommande releaser Hydra (2014) och Resist(2019) utgjorde onekligen exempel på starkare förändringar än någonsin rent musikaliskt, något den Adel kommenterade så här i min intervju med henne inför releasen av förstnämnda verk.

– Det finns ju alltid människor som hatar saker. Det är bara så det är, men vi måste följa vår instinkt, och skriva de låtar som är ultimata för oss. Så länge vi gör det är jag nöjd. Dessutom; även om vi försökt köra på säkerhet finns det folk som hatat det också, men det går inte att tänka på det viset.

Blev ett par med gitarristen

Så musiken må ha förändrats, men inte människorna bakom den. För som Sharon den Adel säger här nedan ”Vi har inte förvandlats till några rockstars” syftande på framgångarna med The Silent Force. Så var det 2007, och så är det än idag.

Däremot har privatlivet förändrats ganska radikalt för sångerskan. En gång i tiden, 1996, för att vara exakt, bildade hon Within Temptation tillsammans med dess gitarrist Robert Westerholt. Duon blev snart ett par, och till slut kom barnen någon gång efter förra decennieskiftet. Då tog paret det radikala beslutet att låta maken bli hemmapappa till avkommorna, och på den vägen är det.

Ensam med resten av grabbarna

Detta betyder dock inte att Westerholt lämnat sitt livsverk, han skriver fortfarande både musik och medverkar på skivorna. Live är dock en annan femma, då är den Adel ensam med resten av grabbarna, och det passar henne bara bra. För som hon själv konstaterade i tidigare nämnda intervju från 2014 är den enda egentliga skillnaden att maken inte är med på scen längre.

– Sedan tror jag bara det är bra för vårt förhållande. Vi får uppleva saker var för sig nu istället för att gå i varandras fotspår hela tiden, och det tror jag gör att vi tycker ännu mer om varandra. Jag behöver vara för mig själv med musiken ibland på grund av familjesituationen.

Skriven 2022-05-31

Fotnot: Within Temptation framträder på årets upplaga av Sweden Rock lördagen den 11 juni på Rock Stage

WITHIN TEMPTATIONs Sharon den Adel om relationerna inom bandet: ”Vi har upplevt för mycket tillsammans för att ha hemligheter för varandra”

The Silent Force var titeln på deras förra skiva, men kraften i musiken var allt annat än tyst. Plötsligt blev Within Temptation mycket mer än bara ett lovande band i goth metalvågen. Genombrottet var ett faktum när singlarna Stand My Ground och Memories blev hits över hela Europa och nådde långt utanför de vanliga metalkretsarna.

I takt med att fanskaran växte blev sextetten även publikdragare av rang live. Men på sedvanligt (rock)maner är smekmånaden över vid det här laget, och nu är sanningens ögonblick här. Nu har de nämligen släppt den sedan länge emotsedda uppföljaren The Heart Of Everything.

– Ja, men det känns bara bra, säger den älvlika sångerskan Sharon den Adel. Det verkar som om intresset för oss nu är större eftersom den förra plattan kom ut i fler länder än tidigare. Därför befinner vi oss också på en helt annan nivå nu.

Finns alltid två sidor av samma mynt

Enligt Sharon har publikens initiala respons på smakproven från nätet varit av det chockerade slaget. Det brukar bli så varje gång bandet försöker sig på något annorlunda. Å andra sidan finns det två sidor av samma mynt, menar hon. Fansen är väldigt anpassningsbara just för att dom förväntar sig det extrema.

– Samtidigt har kritikerna alltid haft blandade känslor för det vi gör, men det har också blivit bättre i takt med att genren växt. Fast det finns fortfarande många som har missuppfattat allting och har en stereotyp uppfattning. Fansen är mycket öppnare. Vi har allt från sextioåringar till kids på våra konserter.

Ville låta tyngre och mer energiska

– Hur skulle du vilja beskriva The Heart Of Everything för era gamla lyssnare?

– På förra skivan var vi så imponerade av kören och den stora symfoniorkestern vi använde, vilket i slutänden ledde till att allting lät mer eller mindre likadant. Därför försökte vi dosera allt sådant mer den här gången. Vi ville låta tyngre och mer energiska, och bara använda orkester och kör när det verkligen behövdes.

Svensk mixare

Utöver denna förändring präglades emellertid tillkomsten av det nya verket i rätt hög utsträckning av en ”business as usual”-attityd. Producenten Daniel Gibson fick förnyat förtroende att ratta in ljudet medan svenske Stefan Glaumann kallades in igen i egenskap av mixare.

– Men vi kollade faktiskt in några stora producenter också. De imponerade, men vi valde att hålla fast vid dom vi redan kände ändå.

Blev en ballad istället för heavylåt och tvärtom

I samband med detta berättar Sharon att det var enklare än någonsin att knåpa ihop nytt material. Det svåra var inte att hitta idéer till nya sånger. Däremot blev det oftast problem när man var ute efter en speciell stil och sinnesstämning på. Det slutade oftast med att det blev en ballad när avsikten var att skriva en heavylåt och tvärtom.

Logisk framgång och magisk process

Detta för oss osökt in på föregångaren The Silent Force. Varför blev den egentligen en så pass stor framgång? För att det var logiskt, antyder Sharon och påpekar att både symfoniorkestern och produktionen som helhet innebar att bandet tog minst ett steg framåt.

– Dimensionen och dynamiken var helt annorlunda. Sedan eftersom vi lanserades på bredare front fick vi en helt annan uppmärksamhet i media. Det var en magisk process. Tidigare har vi alltid tvingats åka och visa upp oss i ett land i taget, vilket gjort att vi inte hunnit skriva så mycket. Det är därför vi bara gjort fyra plattor på tio år.

Det mesta är sig likt

– Har annars era liv förändrats mycket sedan The Silent Forcesläpptes?

– Nej, i och för sig har vi ett mer späckat schema. Fast det är bara trevligt att se andra länder. Det är inte många andra holländska band som får uppleva det. Men utöver det är det mesta sig likt.
Vi har inte förvandlats till några rockstars. Vi är från Holland, you know. En del tycker nog vi är rätt trista.

Tråkigt ligga på vägarna i längden

– Kommer ni fortfarande överens lika bra?

– Det handlar nog mest om att vi måste planera mer nu. Alla har flickvänner och vänner de vill spendera tid med också. Därför försöker vi turnera kortare perioder. Fem, sex veckor i taget räcker. Vi är väldigt tighta, men vi längtar hem för det blir tråkigt att ligga ute på vägarna i längden.

Relationerna har fördjupats

– Det låter som om ni har en väldigt stark vänskap?

– Yeah, jag tycker det. Våra relationer har fördjupats. På det här stadiet vet vi grejor om varandra som ingen av oss hade en aning om tidigare. I normala fall finns det alltid vissa saker som man inte berättar, men så är det inte mellan oss. Vi har upplevt för mycket tillsammans för att ha hemligheter för varandra.

Skriven 2007-03-15