THE DOORMAN – actionladdat gods levereras i ny variant på Die Hard

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Die Hard lämnar alltjämt fortfarande inte filmmakarna någon ro, och varför skulle det vara så? Upplägget action i ett instängt begränsat utrymme har visat sig vara ett effektivt sätt att skapa svettig, hårdkokt spänning. På senare år märks bland annat Die Hard i ett hyreshus i form av indonesiska The Raid, Die Hard på ett shoppingcenter, Security med Antonio Banderas och Die Hard i tramsigt hårdför form på ett hotell, Game Over, Man.

Och vad vankas väl här om inte ännu en variant. The Doorman är titeln, och här är spelplatsen ett lyxigt bostadskomplex. I hjälterollen ser vi Ruby Rose, mest känd från DC:s serieuniversum och sådana hårdföra saker som Resident Evil: The Final Chapter och John Wick: Chapter 2. Bara detta faktum fungerar förstås som en garant för att det ska vilt till, och på det hela taget levereras också mycket riktigt det actionladdade godset. Tempot är högt utan att vara hysteriskt, och brutaliteterna präglas av både trevliga stunts och variation. Så vad mer kan man då önska sig från en film som denna, så säg?

Konsttjuvar har fått nys

Ja, inte vet jag, men Rose är hur som helst Ali, ex-militär med trauma i bagaget. Tillbaka i New York får hon jobb som dörrvakt i ovannämnda bostadskomplex via en vän. Hoppet om frid och lugn och ro på arbetet försvinner dock snabbt ut genom fönstret. Ett gäng konsttjuvar har nämligen fått nys om att det ska finnas en ovärderig konstskatt gömd i en av husets lägenheter. Sällskapet leds av en Jean Renos fransos Victor Dubois, och han tänker inte lägga fingrarna emellan för att nå sitt dyrbara mål.

Katt- och råttalek drar igång

Fast Dubois och hans hantlangare har förstås inte räknat med Ali, och hon börjar göra livet surt för honom i samma stund som hon inser vad det är som håller på att hända. Därefter drar en katt- och råttalek igång, som vi alla vet hur den ska sluta. Men denna förväntade förutsägbarhet spelar ingen direkt roll i den här typen av film. Poängen är att det hela är spännande och underhållande medan det varar, inte att den ska vara märkvärdig eller nyskapande på något sätt.

Förstår inte gnället

Ett extraplus här för norrmannen Aksel Hennies vidrige bad guy, som adderar extra skön avsmak för förövarna. Sedan förstår jag inte gnället på Ruby Rose från både en del kollegor och vanliga dödliga . Hon är ju hur stabil som helst i egenskap av välbehövlig kvinnlig actionhjälte med fysisk förmåga.

Du kanske gillar:

CHOOSE OR DIE – känns lite som en splatterversion av Jumanji-filmerna UNGE KOMMISSARIE MORSE (säsong 7) – så många mord, men inget överskuggar karaktärerna THE CROWN – Säsong 1 THE LOUDEST VOICE – Russell Crowe lyser i lysande miniserie om mannen som skapade Fox News, polariserade USA och bäddade för Trump