Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jon Watts
Skådespelare: Tom Holland, Benedict Cumberbatch,
Land: USA
År: 2021
Genre: Action, Fantasy, Äventyr
Längd: 148 minuter
Format: DVD, Blu-ray, VOD
Distributör: Sony
Betyg: 3
Peter Parker längtar efter anonymitet – men vill ändå att alla som redan känner till hans hemliga Spider-Man identitet ska komma ihåg den … Denna trollformelsönskan leder till att portaler öppnar upp sig till alla andra universum och vi får en rad av MJ Watsons och Gwen Stacys som alla känner till Peter Parkers hemliga identitet. Och alla tävlar de om Tom Hollands gunst i den sista Spider-Man filmen i den senaste trilogin … Spider-Man oroar sig för att gå hem, “No Way Home”, eftersom han aldrig vet vilken fru eller vilken flickvän som väntar honom där.
Nej, skojar bara! Det blir ingen Spider-Man version av The Bachelor. De som kommer in genom portalerna är inte en massa Mary Jane Watsons och Gwen Stacys och Aunt Mays och Neds (fast logiskt sett borde det väl vara så … ?!) utan en hel rad av klassiska skurkar. Som alla listat ut Peter Parkers dubbelliv – och som alla är ute efter att förgöra honom.
Postmodernism i superhjältetrikåer
Postmodernismen regerar och har på sig superhjältetrikåer. Rött och blått är det nya svarta. Det förflutna är den nya framtiden. Allt är väldigt meta, med multiversum, magiskt mumbojumbo och en överdådig nostalgifest. Den här filmen har med rätta kallats “the greatest comic book movie ever”. Spider-Man: No Way Home är den nya Avengers: Endgame. Men här summeras hela 20 år av filmisk Marvel-historia, medan “bara” 10 år låg i vågskålen i Avengers: Endgame.
Tre serier summeras
Tre olika serier med Spider-Man ska summeras och få avslut: den första serien med Tobey Maguire, den andra serien med Andrew Garfield och den tredje serien med Tom Holland.
Andrew Garfield brukar anses vara den bästa skådespelaren (spana in honom i Oscarsnominerade Tick, Tick … Boom! och dubbla Oscarsvinnaren The Eyes of Tammy Faye – två hyllade filmer bara under det senaste filmåret).
Tom Holland har däremot fått den bästa Spider-Man “trean” i en trilogi.
Tobey Maguires trea resulterade i ett meme som vi aldrig glömmer (även om vi måhända helst skulle vilja glömma hela filmen) och Andrew Garfield fick aldrig ens en trea. Skandal! Uppropet för Andrew Garfields trea pågår just nu för fullt.
Från high tech till gammal symaskin
Tom Holland har så klart varit Spider-Man i mycket mer än tre filmer, men det här räknas ändå som avslutningen på en trilogi – slutet på en origin story där Peter Parker har varit en pigg, glad tonåring, omgiven av vänner och cool cutting edge Tony Stark/Iron Man teknologi, och på slutet är Peter Parker ensam, isolerad, bokstavligen bortglömd av alla och han syr sina egna trikåer på en gammal symaskin.
Favoritskurkarna Green Goblin och Doc Ock återvänder
Favoritskurkar ska tas in från tidigare serier, som Green Goblin och Doc Ock. Tom Holland summerar de nya skurkarna som “old man, octopus man, electric man, dinosaur man, sand man“. Nästan en “Sinister Six” alltså. Willem Dafoe som Norman Osborn (alias Green Goblin) får mest utrymme, av naturliga skäl (Dafoe har mest credd), Alfred Molinas Doc Ock är cool med sina nya CGI-tentakler – och de övriga skurkarna är lätt glömda.
Vän av ordning noterar att både Maguires och Garfields Spider-Man skurkar kommer tillbaka, men inte Vulture, Mysterio och så vidare från Hollands Spider-Man serie. Vi får inte heller se Green Goblin den yngre, som funnits med i de första två serierna.
Är inte repris-skurkarna redan döda … ?
Vän av ordning noterar också att … är inte många av skurkarna i tidigare serier redan döda? Dödade av Spider-Man? Jo, det är de, men det går tydligen att trolla upp en portal mellan olika multiversum som går till olika historiska tider i samma universum … (skurkarna dog vid olika tidpunkter, och nu lever de alla igen). Men då borde väl också Gwen Stacy leva igen? Tydligen inte. Garfields Spider-Man är fortfarande singel och sörjande.
Och … om Tom Hollands Spider-Man vill “bota” alla skurkarna innan han skickar hem dem … då blir väl inte Gwen Stacy dödad? Och då måste man väl klippa om alla de tidigare filmerna och radera alla “final battles“?
För Hollands Spider-Man är inne på att bota skurkar, snarare än att banka på dem. Fast han hinner med det också.
Farlig formel hotar alla världar …
Hur kommer det sig att ett multiversum, med potential att förgöra alla universum, öppnar upp sig? Förutom att det ger utmärkta möjligheter till produktplacering? Ja, Hollands Spider-Man ber Doctor Strange att trolla eftersom han själv och hans två bästa vänner Ned och MJ inte kommit in på MIT. Det hade varit lättare att ringa MIT. Eller att be The Flash att dra i några trådar. Men nej, ur en 17-årings synvinkel är det enklare att be en trollkarl att trolla.
Doctor Strange borde veta bättre
Men Doctor Strange … borde han inte ha mer vett? Han brukar vara så försiktig och i tidigare Avengers-filmer har det varit så mycket snack om hur farligt det är att ända på saker och ting, och alla de där stenarna skulle läggas tillbaka precis där de hämtades … annars blir det alternativa tidslinjer och en massa trassel. Doctor Stranges hokus pokus skapar massor av alternativa tidslinjer här, även i andra franchises … förlåt, universum.
Dessutom blir Doctor Strange överlistad av ett gäng tonåringar för många gånger under filmens gång. Filmens snyggaste fajt är just mellan Doctor Strange och Hollands Spider-Man.
Med Stort Allvar kommer Stor Tråkighet
Man har förlorat mycket av humorn och lättheten från Spider-Man: Homecoming och Spider-Man: Far Away From Home. Nu är det Stort Allvar, Stora Beslut, Stora Förluster – allt det där Stora Tråkiga – igen. Precis som i så många andra superhjältefranchises.
Man har också fått in produktplacering för Miles Morales i filmen – Electro säger att han förväntat sig en svart Spider-Man (alltså en latino-afroamerikan, inte utomjordiskt Venom-svart) … vilket är så konstigt eftersom Electro redan vet redan att hans universums Spider-Man ser ut som Andrew Garfield. Det vet vi alla. Det är ju bara superskurkar som känner till Spider-Man vardagsidentitet som får entrébiljett att hoppa till MCU:s universum.
Venom och multiversums blötaste krogrunda
Man har fått in ytterligare produktplacering för Venom. Venom (och hans värd Eddie Brock) ägnar multiversums öppnande med att ha en “pub crawl” och dricka i varje universum, tills de rycks vidare till nästa (utan att betala notan) och Venom kan som bekant dela sig, och lämnar kvar små svarta plumpar — så snart kan vi få se en svart Spider-Man av ett mycket giftigare slag.
Hitta – och skicka hem – och ren fanservice
Hela “the plot” i Spider Man: No Way Home går ut på att skicka tillbaka alla skurkarna till de universum som de kom ifrån, och det hade funnits många sätt på vilket det skulle ha gått mycket snabbare och mer effektivt än i den här filmen. Men då hade det blivit en kortfilm.
Att servera tre Spider-Men i en och samma film är ren fanservice och Spider Man: No Way Home blev föga förvånansvärt den mest framgångsrika biofilmen på åratal.
Vad pratar superskurkar om när de träffas?
Alla diskuterar vad superskurkar pratar om när de träffas (Hur blev du superskurk? Jag ramlade ner i en balja med elektriska ålar … Ja, man får var försiktig med var man ramlar …) Alla diskuterar vad Spider-Men pratar om när de träffas (“With great power comes great responsibility…”). Alla får vad de vill ha …
Faran med fanservice och önskeuppfyllande
Men. Det finns en stor fara med en sådan här film. Visst, det är fansens våta dröm, hela filmen är som fanfiction (för inte tusan är det logiskt … vilka tidsåldrar är förbundna med varandra, varför minns inte Electro hur hans Spider-Man ser ut, varför hänger inte Gwen Stacy med, varför finns ingen Spider-Woman, och varför har Doctor Strange fått en helt ny personlighet …?)
Gamla invanda saker, gamla repliker, gamla skådespelare, gamla referenser, gamla påskägg … står högre i kurs än nytt.
Den nya fasen är tråkig – ta tillbaka Iron Man!
Marvels nya fas där nya superhjältar ska lanseras går inte bra. Spider-Man No Way Home är den enda filmen som är i denna fas som är bra – och den enda filmen som har gått bra. Shang-Chi and the Legend of the Ten Rings floppade, Eternals gick ännu sämre – både hos kritiker och publik. Och nu vet vi ju: tid och rum är inget problem, ta tillbaka Tony Stark! Öppna en portal till en annan tid (det gick ju att återuppliva redan döda skurkar – då kan vi väl få tillbaka Iron Man?) eller öppna en portal till ett annat universum, för om Robert Downey Jr inte ställer upp kan väl en annan skådespelare spela Iron Man? Alla superhjältar verkar spelas av olika skådespelare i olika universum. Eller så kan man ta en yngre version från detta universum, genom en tidsportal.
Vem vill behöva engagera sig i nya, okända och ganska tråkiga superhjältar när vi kan önska tillbaka precis vem vi vill?
Anden är ute ur lampan, och den kommer aldrig tillbaka in i lampan igen.
Vad skulle flera Jokers prata om? Att vara försiktig med var man ramlar?
DC:s fans är så klart snara med att komma med sina fantasiönskelistor. Varför inte alla Batman i en och samma film? Eller alla Jokers? De kan sitta och diskutera hur viktigt det är att se upp var man ramlar, för man kan ramla ner i en balja med syra.
När vi ändå är på gång att önska – David Tennant borde komma tillbaka som Doctor Who. Och Matt Smith. Kan vi förresten inte ha dubbla Doctor Who i en hel säsong? Eller två säsonger?
Spindel-önskelista
Önskelistan på nya Spider-Man filmer blir så klart lång.
1) Amazing Spider-Man 3.
2) En ny trilogi för Tom Hollands Spider-Man, efter denna långa origin story. Nu är Peter Parker inne på gammal god och välkänd comic book mark igen, efter de intergalaktiska utflykterna med The Avengers.
3) En crossover med Spider-Man och Venom. Tom Hardy i rollen som Venom, så klart, men vem ska vara Spider-Man? Holland, Garfield eller någon helt ny?
4) Och … Maguires och Garfields Spider-Men skulle kunna få en gemensam Spider-Man film och gå runt i MCUs universum för att försöka få tag på biljetter till det där fenomenala bandet The Avengers, som de hör talas om i Spider-Man: No Way Home …
