JEFF KINNEY : ROWLEY JEFFERSONS SUPERSCHYSSTA SPÖKHISTORIER – missar målet för målgruppen och det omaka paret saknas

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Greg Heffley – Dagbok för alla mina fan – har fått konkurrens av bäste vännen Rowley Jefferson. Detta är Rowleys tredje bästsäljare. Fast det är så klart Jeff Kinney, en av världens topp tio rikaste författare, som ligger bakom båda pojkarnas bokserier. Bilder och korta textsnuttar blandas som vanligt på en linjerad bakgrund. Kinneys stil för Rowley är att han inte är riktigt lika bra på att rita som Greg – men givetvis försöker han att rita på samma sätt. Bästa vänner kan som bekant härmas.

Hattrick för Rowley? Denna tredje bok av Rowley är inte lika bra som de två första. Det beror främst på tre saker:
– Greg Heffley saknas. (Förutom på de sista sidorna).
– En övergripande story arc saknas. Rowley berättar och ritar korta små skräckisar som blir tämligen repetitiva.
– Man försöker att driva med stapelvaror inom skräckfilm, utan att det blir vare sig läskigt eller roligt.

15+ skräckfilm för 6+ läsare

Målgruppen är nämligen (i Sverige) 9-12 år och i den engelskspråkiga världen läses Gregs och Rowleys böcker av betydligt yngre läsare. Så du kan tänka dig hur läskigt det blir när boken rekommenderas för och läses av 6-åringar.

Dessutom: målgruppen har inte en susning om vad de flesta av dessa skräckens stapelvaror står för, eller hur det brukar vara, eftersom filmerna är 15+. Man missar helt enkelt målet.

Skapa ett omaka par för att mjölka komedin

Jeff Kinneys råd till unga författare är att det roligaste du kan göra är att skapa ett omaka par – för folk som är likadana blir inte lika roliga tillsammans. Det är ett tips som han helt har glömt bort i den här volymen. Rowley är själv under nästan hela boken, och berättar själv, helt oemotsagd och på Rowleys-vis lätt moraliserande. Utan sin motvikt Greg är Rowley helt enkelt inte lika rolig.

Greg Heffley gör en cameo som demonbesatt

Slutkapitlet, där Greg får göra en cameo som “pojke besatt av en demon”, har inte den knorr som slutet på en Dagbok för alla min fans– bok ska ha och bör ha. “Too little, too late.” Det omaka paret går varandra på nerverna så mycket att istället för att väcka skratt, väcks tankar om vad de två pojkarna egentligen ser i varandra. De tycks inte ha det minsta kul i varandras sällskap. Och det smittar av sig på läsaren.

Du kanske gillar:

JEFF KINNEY : ROWLEY JEFFERSONS SUPERSCHYSSTA ÄVENTYR – fantastiskt rolig parodi på Hollywood och bestsellers KATHARINA ORAVSKY SANDSTRÖM : FLAMINGOKVINDEN: FORTAELLINGER OM MENNESKER, HELBRED OG ARBEJDSLIV SUZANNE COLLINS : BALLADEN OM SÅNGFÅGLAR OCH ORMAR JEFF KINNEY : MED I MATCHEN – förlorar rappheten i basketsnack och matchreferat