CLAWFINGER, Amager Bio, Köpenhamn den 26 mars 2022 – vitalt rap metal-partaj som om inte en dag passerat sedan 1993

Klicka på bilden, för att se hela bilden

”Vi ska partajs som om inte en enda dag har passerat sedan 1993”. Detta var det tydliga, men högsta outtalade budskapet som gällde på Amager Bio i lördags anno nådens år 2022. Betoningen på detta var måhända extra viktig med tanke på att två års stiltje rått på konsertfronten vid det här laget, och visst får man väl säga att uppenbar vitalitet rådde där på scenen.

Även om frontmannen Zak Tell skojade en del om sällskapets åldrande bjöds man på en svettig energi som andades inspiration rakt igenom de drygt hundra minuter långa setet. Här skulle det visas och bevisas att herrarna inte var det minsta passé.

Hög stämning och crowdsurfing

Särskilt som kvintetten inte släppt ett album sedan 2007 års Life Will Kill You. Nu får fansen vara glada om de får sig till livs en ny låt i decenniet, som Tell sådär lite lagom självironiskt antydde innan kvällens enda alldeles purfärska verk Enviromental Patients framfördes.

Å andra sidan verkade ingen där ute bry sig det minsta om avsaknaden av nytt material denna afton. Stämningen var överlag hög ute bland den hyfsat stora publiken på sisådär 700 själar. Det höttes med nästan mangrant med nävar, hoppades och sjöngs med å det värsta. Det till och med crowdsurfades en del, och först ut var frontmannen själv trots att Amager Bio uppmanade folk att avhålla sig från sådana aktiviteter på tillfälligt uppsatta anslag.

Positiv energi, intensitet och vitalitet

Så kan det gå när ett rapmetal-band, som med stormsteg närmar sig de trettio gör sitt bästa för att bevisa för världen att de alltjämt har framtiden för sig. Således bekräftades med uppenbar tydlighet att det trots allt fortfarande kan finnas liv i genren. Precis som när kollegorna i P.O.D. gjorde samma spelställe den äran för lite drygt tre år sedan, för övrigt. För då precis som denna kväll präglades tillställningen av samma positiva energi, intensitet och vitalitet.

In your face

Fast inga jämförelser i övrigt. Nödvändigtvis. För svenskarna ter sig både märkbart kaxigare och mer humoristiska än amerikanerna. Skulle nog vilja säga att Clawfinger går något steg längre vad gäller den företeelse som vanligen betecknas som in you face. Bevisföremål 1-4 i sammanhanget stavas den inledande kvartetten nummer med i tur och ordning World Domination, Prisoners, Nothing Going On och Recipe for Hate.

Viljan att förvalta arv och varumärke

De blytunga riffen och den ilskna rapen i först- och sistnämnda sång, den galopperande rytmen och den catchy refrängen i Prisoners och den svängiga metalpunken i Nothing Going On borde i alla fall räcka för att övertyga även de värsta av tvivlare om att kvintetten alltjämt har ”det” och viljan att förvalta sitt arv och varumärke.

Och på tal om punk. Aldrig blev det väl så punkigt som i Don’t Get Me Wrong och The Price We Pay. Med en liten nu metal-twist, kanske man kan uttrycka det som.

Effektiva käftsmällar

Fast punk i all ära. Sådant utgör som bekant bara en liten del av detta bands repertoar. Då är låtar typ Burn In Hell, extranumrena Truth och Biggest and the Best samt Warfair avsevärt mer representativa. Vi talar i termerna effektiva rapande käftsmällar med skoningslösa riff som garnering.

Och dessvärre får man väl säga, är sistnämnda en precis lika aktuell och välbehövlig antikrigssång som någonsin tidigare. Att spelas i lyxbunkern den maktgalne lille despoten förmodligen befinner sig i för tillfället är således en absolut rekommendation. På högsta volym, dessutom.

Humor i mixen

Så, nej det där är ingen rolig historia, och Clawfinger har allt som oftast satt fingret på de obekväma och svåra frågorna vad gäller rasism, diverse orättvisor och annat. Men det finns humor i mixen också, något klaviaturspelaren Jocke Skog borgar för. Kom inte alldeles osökt att tänka på Jack Blacks musikaliske partner i Tenacious D, Kyle Gass, när jag såg honom slänga käft med Tell bakom tangenterna eller flängandes omkring på scenen. Det är nämligen inte bara den rent fysiska likheten de har gemensamt med varandra.

Alla inblandade levererar

Fast nu är det förstås inte bara frontmannen och Skog som står för underhållningsvärdet och personifierar Clawfinger. Alla inblandade levererar, och verkar trivas i livesituationen. Faktum är att jag blev lite överraskad själv över hur roligt det faktiskt visade sig vara i deras sällskap. Vilket säger en del. Eftersom jag knappast kan sägas vara någon hardcore-fan av rap i någon form.

Skriven 2022-03-28