BATTLE BEAST : CIRCUS OF DOOM (Nuclear Blast) – amazonkvinnan och hennes band har skapat ännu ett urstarkt metal-verk

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Om Tarja är metal-genrens sympatiska diva, Within Temptations Sharon den Adel dess känsliga älva, så är Noora Louhimo dess övertygande amazonkvinna i hård konkurrens med Nightwish Floor Jansen. Det finns för all del fler namn att välja på, men i min bok är Louhimo tveklöst en av de som står ut mest. Åtminstone tidvis framstår hon nästan som precis urstigen ur Robert E. Howards sword and sorcery-historier om Conan barbaren, men istället är hon vokalissa i finska heavy metalbandet Battle Beast, och det är förstås gott nog.

Circus of Doom är deras sjätte album, och vad kan man säga mer än att de håller stilen. Nu verkar för all del inte alla ha uppskattat föregångaren No More Hollywood Endings, men ärligt talat är det inte alldeles lätt att köpa kritiken som delades ut på sina håll då.

Fast jag antar att de uppenbara popflirtarna, som här och var kunde associeras till någon slags metal goes ABBA-variant var för magstarka för en del. Vänner av detta koncept kan för övrigt gotta er åt lyckade popmetalförsöket The Road to Avalon på nya verket. Refrängen här retar onekligen ABBA-nerven om man säger så.

Tjusig rockopera-metal

Med detta sagt är det emellertid uppenbart att sextetten denna gång i viss mån gjort en återgång till sina märkbart tyngre rötter från då det begav sig. Det inledande titelspåret är ett bevis så gott som något på detta. Vi talar tjusig rockopera-metal med såväl pomp som temperament i tonen.

Symphonic metal-nerven aldrig långt borta

Priset som mest catchy spår bör dock gå till helt andra saker. Som efterföljande upptempoesset Wings of Light, Eye of the Storm och Armageddon. Här talar vi i alla tre fallen i termerna catchy som satan samtidigt som symphonic metal-nerven aldrig är långt borta.

Inspirerade gitarrfigurer

Tyngre än i bonusspåret Tempest of Blades blir bandet emellertid aldrig. Här går baskaggarna på högvarv medan det programenliga gitarrsolot går i 110 och Louhimo utmanar sina vrålresurser som mest. Power metal av klass? You bet. Ett extraplus både här och rent allmänt till Joona Björkroth. Mannens inspirerade gitarrfigurer lyfter onekligen det mesta här.

Mäktig och tänjbar röst

Och på tal om klass, så uppvisar även albumet som helhet en avsevärd massa av detta. Inte ett svagt nummer kan skönjas. Circus of Doom är helt enkelt ännu ett urstarkt verk från Helsingforsbandet, och mycket har givetvis att göra med Louhimos lika mäktiga som nyanserat tänjbara röst. Förstås.

Skriven 2022-02-28