Intervjuklassikern: LADY ANTEBELLUM, numera LADY A – från toppen på listorna till infekterad juridisk strid om bandnamnet

Klicka på bilden, för att se hela bilden

BAKGRUND OCH HISTORIA: Sedan ett och ett halvt år tillbaka lystrar de till namnet Lady A, men från början hette de Lady Antebellum, och under en väldigt kort tid konkurrerade de hårt om uppmärksamheten med Lady Gaga. Åtminstone försökte ett dagligt blad – det måste ha varit en av kvällstidningarna – skapa en konkurrenssituation mellan de två Lady-akterna enkom baserad på deras delvis gemensamma namn, och för att de båda två hade hits som knockade på listorna samtidigt. I de förstnämndas fall stavades låten ifråga förstås soft västkustpoppiga Need You Now.

Fast jämförelsen haltade förstås betänkligt. För Gaga hade tre internationella hits – i form av Bad Romance, Telephone och Alejandro under samma period den Nashvillebaserade trion fick sitt massiva genombrott under den sista halvan av 2009 och den första diton av 2010.

Allergi mot allt vad country heter

Och det var väl det hela vad gäller denna krystade konkurrenssituation. Däremot är det ett faktum att en internationell lansering av Lady Antebellum följde i kölvattnet på succén med Need You Now, och marknadsföringsfolket på skivbolaget såg nogsamt till att inte berätta för almänhetan att trion var en countryakt, om än en popig sådan. Allt för att inte skrämma bort musikfans med allergi mot allt vad country heter. Vilket funkade i viss mån. Om inte annat blev det till och med en turnévända i Europa sommaren 2012, en tillställning som undertecknad bevistade, för övrigt.

Vilket inte var det sämsta. För alla som känner till något om nutidens Nashvillescen vet att det är ytterst sällan som deras artister bemödar sig med att göra något mer än någon enstaka konsert i Storbritannien eller Irland när det är festivaldags.

Hitsen har fortsatt komma

Fast därefter blev det dock (country)business as usual för sångaren Charles Kelley, vokalissan Hillary Scott och gitarristen Dave Haywood. Satsningen på den internationella karriären avstannade. Ingen av uppföljarsinglarna American Honey eller Our Kind of Love slog utanför Nordamerika.

Däremot regerade man på countrylistorna. Nämnda sånger nådde båda förstaplatsen hemma i USA, och överlag får man nog säga att hitsen har fortsatt komma sedan dess ända fram till våra dagar. Totalt sexton topp tio-placeringar har det blivit, varav elva ”ettor” – hittills. Samtidigt har man sålt över tio miljoner album bara i USA. Vilket inte är fy skam i dessa i stort sett gratiskonsumerande streaming-tider.

Sju Grammy Awards

Vidare har prisregnet varit avsevärt, och då särskilt de första åren. Eller vad sägs om totalt sju Grammy Awards, åtta Academy of Country Music Awards och nio American Country Awards. Bland annat. Imponerande, får man väl säga? Fast på senare år har nomineringarna i ärlighetens namn dominerat, så trion har nog både nått sin peak och passerat den så här 15 år efter bildandet.

Lade grunden för vad som komma skulle

Men som sagt; redan 2010 stod Lady Antebellum på toppen, och det var också då jag fick ett snack med Dave Haywood om musiken, karriären, livet och vänskapen med sina två bandkollegor. Samt icke minst om en excess i form av en ny Jaguar. Gitarristen förklarade lite förläget att han alltid varit besatt av sportbilar, så nu när det börjat komma in lite pengar slog han till.

Fast så kom också genombrottet på hemmaplan redan två år tidigare med det självbetitlade debutalbumet. Det dubbelt platinasäljande verket lade grunden för vad som komma skulle. Samtidigt var det någonstans rätt givet att inget skulle komma att överträffa uppföljaren. Albumet Need You Now sålde trots allt fyra gånger platina och ynglade av sig lika många hitsinglar.

Tråkar ut skandalpressen

Ändå får man nog säga att trion förvaltat sitt pund väl sedan dess. Karriären har rullat på väl och de tre vännerna har av allt att döma behållit fötterna på jorden. Vänskapen har bestått och inga uppblåsta egon har i alla fall saboterat den väloljade (musik)maskinen. Adderar man då också att alla i sällskapet numera är småbarnsföräldrar och lever lugna familjeliv är det lätt att förstå att de mest bara tråkar ut skandalpressen.

Inspirerades av foto från slavägartiden

Fast inte ens dessa tre välartade ”ungdomar” kunde i längden undslippa de stora negativa rubrikerna, och allt kunde härledas till namnet. I kölvattnet på George Floyds våldsamma död och Black Lives Matter-rörelsen var deras namn inte något att hålla fast vid längre. Antebellum-perioden hänvisar nämligen till slavägartiden innan det amerikanska inbördeskriget från 1812-1861. Aj, aj, aj, skulle man kunna säga. Illa, illa.

Fast det betyder inte trion på något sätt ville romantisera slavägandet. Det förstår nog de flesta. Däremot inspirerades de initialt av ett foto på en herrgård från Antebellum-perioden. Lade man sedan till det faktum att en ”lady” ingick i bandet, så var gruppnamnet givet; Lady Antebellum. Så var de ignoranta vid detta tillfälle? Säkert. Borde de insett det olämpliga i valet av namn från början? Förmodligen. Men när allt sattes på sin spets hanterade man det på ett rimligt sätt. Och Haywood, Kelley och Scott har sedan dess också gått ut och medgett att de var både naiva och okunniga.

Nya namnet var redan upptaget

Men sedan hjälpte det inte fullt ut att korta namnet till Lady A när detta till slut skedde i juni 2020. Att Trumpmobben skulle gå till attack var förvisso lika väntat som ett brev på posten, men i vanlig ordning fanns det även folk på andra sidan, de som sympatiserade med BLM som var både hårt kritiska och dömande. Bandet skulle aldrig valt namnet från början, var budskapet förpackat i en hård ton.

Som om detta inte var nog visade det sig strax efter namnbytet att det redan fanns en färgad sångerska vid namn Anita White, som sedan trettio år tillbaka redan använde sig av artistnamnet Lady A. Och hon blev inte glad över att någon annan akt tagit över hennes namn. Ett fysiskt möte i god anda hjälpte inte heller. Countrygruppen talade om att ”samexistera” medan Anita White hade svårt att se hur det skulle gå till.

Parterna stämde varandra

Men det var ingenting som inte skulle kunna lösas om bandet betalade henne fem miljoner dollar och lika mycket till väl valda välgörenhetsorganisationer, förklarade hon. Det kunde ingen i trion gå med på, så de stämde White för att kunna fortsätta kalla sig Lady A i juli 2020. Några månader senare svarade sångerskan i sin tur med att stämma countrygruppen för varumärkesintrång. Allt för att få ensamrätt till namnet ifråga.

Tiden får utvisa vad domen blir

Hur ska det sluta, kan man undra. Ingen vet i nuläget. Det enda som är säkert är att en rättegång kommer att inledas senare i år. Om inte parterna kommit överens innan dess. Vilket inte är troligt. Båda sidor håller stenhårt fast i sina ståndpunkter, och från mitt perspektiv är det inte alls säkert att det är i countrybandets favör. Det faktum att Lady A varit ett namn fans och den inre kretsen använt i icke officiella sammanhang borde väga lättare än tre decenniers begagnade av det samma i professionellt utövande.

Men vem vet, tiden får utvisa vad domen blir. Idag är det enda jag vet att bandet som tidigare var känt som Lady Antebellum har genomlevt mer lättsamma och bekymmerslösa dagar, och då inte minst när allt var nytt, det stora genombrottet var ett faktum och världen låg öppen för de tre vännerna. I samma veva som när nedanstående intervju med Dave Haywood gjordes, således.

Skriven 2022-12-11

LADY ANTEBELLUM är (nästan) störst just nu

Det är måhända en mindre överdrift att hävda att ingen är större än Lady Antebellum i USA just nu. Sant är dock att i ett uselt albumklimat har bandet från Nashville lyckats sälja tre och en halv miljoner skivor på bara drygt två år och de har gjort det utan att vare sig rappa, förlita sig på heavy metalriff, satsa på tonårspop eller ha en utstuderad image. För i stort sett talar vi bara om starka melodier, snygg stämsång och en knivskarp countrypoprockig produktion som enda försäljningsargument. Följaktligen har många blivit förvånade över det snabba genombrottet, och det gäller inte minst medlemmarna själva.

– Yeah, vi blev verkligen knockade när vår första singel slog direkt, säger gitarristen Dave Haywood. Det gav oss en fantastisk början, men det är den här skivan som överträffat våra vildaste fantasier. I dessa dagar är det så många som nöjer sig med att köpa en låt eller bara stjäla alltihopa, så det är ett tufft klimat nuförtiden. Det är därför vi ger allt i varje sång, vi försöker få alla spår att vara så speciella att folk vill köpa helheten.

Ärligare låtskrivande denna gång

Den “helhet” Dave åsyftar är Need You Now, bandets andra album som släpptes redan i slutet på januari i USA, och som nu lanseras i Europa i en något modifierad version med bonusspår. Gitarristen säger att han och bandvännerna Charles Kelley och Hillary Scott är extremt nöjda med responsen på nämnda verk och har nu som “mission” att sprida Lady Antebellums musik även I Europa.

– Men när jag får frågan vad skillnaden är mot första plattan säger jag att vi närmade oss musiken på samma sätt den här gången. Det som var annorlunda var att jag och Charles kände Hillary bättre nu, när vi spelade in förra gången hade vi bara känt henne i ett år. Därför är låtskrivandet också ärligare den här gången.

Medproducenten, en enorm talang

Bandet producerade själv Need You Now tillsammans med rutinerade rattaren Paul Worley, som bland annat arbetat med Dixie Chick och Martina McBride tidigare. Den friheten var säkert viktig, men Dave är mest intresserad av att berömma sin medproducent. En enorm talang, som har förmågan att se exakt åt vilket håll en låt bör gå, är hans väldigt positiva dom.

– Paul lär en trevlig kille, och har som sagt jobbat med Dixie Chicks då det begav sig. Han är en enorm talang som alltid vet när vi är på rätt väg.

Hoppade av revisorsjobbet

Lady Antebellum är ett tämligen nytt fenomen. Bandet bildades så sent som 2006, men Dave berättar att han och Charles känt varandra sedan koltåldern. I vuxen ålder började de skriva sånger tillsammans på universitetet, men musiken fick vänta. Verkligheten trängde sig på när plugget var klart.

– Efter college arbetade jag som revisor. Det var inget jag trivdes med, men så en dag ringde Charles. Han hade ett liknande jobb och sade “Jag sticker till Nashville nu, vill du hänga på?” Vi hade ingenstans att bo, men vi hade en schyst kompis där som vi fick sova hos.

Inte så himla galet ändå

– Hur lärde ni känna Hillary?

– Vi träffades på en bar av alla ställen. Sedan började vi snabbt skriva tillsammans. Det här var ungefär i mitten av 2006, så då hade bara fyra, fem månader gått sedan vi flyttade till Nashville.

– Nu har det gått ytterligare tre och ett halvt år. Hur har era liv förändrats?

– You know, vi vill bara fortsätta göra det vi gör bäst. Men för egen del får jag väl säga att något fler människor känner igen oss nu. Fast trots allt är det inte så himla galet ändå. Däremot gör succén att vi kan hålla på med musiken ett tag, och det är en stor bekräftelse för oss.

– Något annat?

– Jag har köpt en Jaguar. Det är min första bil, jag har alltid varit besatt av sportbilar. Dessutom har jag inte gjort av med pengar på något annat, så jag slog till. Det hade blivit dags att växa upp ha ha ha.

Starkare tillsammans än var för sig

– Är du inte rädd för att framgången ska förändra er relation i längden?

– Well, man hör ju en massa historier om sådant. Men vi har en otrolig vänskap. Jag har känt Charles hela mitt liv och Hillary i fyra, fem år nu och vi tror alla tre att vi i slutänden är mycket starkare tillsammans än var för sig. Sedan är det klart att vi bråkar ibland, men det brukar mest likna vanligt syskongnabb.

Skriven: 2010-05-11