Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Lisa Joy
Skådespelare: Hugh Jackman, Rebecca Ferguson, Thandie Newton, Cliff Curtis, Marina de Tavira
Premiär: 2021-08-27
Betyg: 2
Jag beklagar att denna recension blev några dagar försenad – jag reste bort direkt efter pressvisningen, och jag är inte karl nog att sitta och skriva en hel recension på mobilen (jag tar sällan med mig laptopen när jag reser, och jag kunde inte hitta mitt bluetooth-tangentbord till mobilen).
Direkt efter att jag sett REMINISCENCE, skrev jag på Facebook att den kändes som om Raymond Chandler hade skrivit WATERWORLD och inspirerats av Philip K Dick, och att berättelsen filmatiserats av någon som vill vara Christopher Nolan, men som väldigt tydligt inte är det.
För manus och regi står Lisa Joy. Hennes fullständiga namn är Lisa Joy-Nolan. REMINISCENCE är producerad av Lisa Joys make, Jonathan Nolan. Han är bror till Christopher Nolan. Just det: den här filmen är alltså regisserad av Christopher Nolans svägerska!
Inledningen är rätt bra. Filmen öppnar med flygbilder över ett framtida Miami, som sjunkit ner en bra bit i havet. Därför måste man åka båt istället för bil.
Här introduceras vi för Nick Bannister (Hugh Jackman), som ser ut- och beter sig som en privatdeckare av klassiskt snitt. Han driver ett litet etablissemang dit man kan gå för att återuppleva sina minnen. Kunden ligger sig i en vattentank och förses med lite sladdar och grejor på huvudet. Inte nog med att kunderna får återuppleva ljuva minnen, dessa minnen visas även som 3D-projektioner i lokalen, så att Nick och hans hårt krökande kollega Watts (Thandiwe Newton, det är förstås Thandie som nu börjat använda sitt riktiga namn) kan ta del av minnena. Det är en väldans bra mackapär det här, eftersom man kan se sig själv på håll i sina minnen!
En dag kommer det in en tjusig femme fatale; Mae (Rebecca Ferguson). Hon har tappat sina nycklar och behöver hjälp med att hitta dem, så hon lägger sig i tanken, Nick och Watts ser vad Mae gjort de senaste timmarna – och de ser var hon tappat sina nycklar. Det tar inte många sekunder innan Nick blivit störtförälskad i Mae.
Nick inleder ett förhållande med Mae, som är nattklubbssångerska – men en dag är hon försvunnen. Nick börjar leta efter henne, och det framgår att hon hade ett specifikt syfte med att besöka Nick den där dagen.
REMINISCDENCE doftar film noir, och eftersom filmen utspelar sig i framtiden, blir det förstås lite BLADE RUNNER över det hela. Noir-intrycket förstärks av att Rebecca Ferguson är rätt lik Ingrid Bergman, och Hugh Jackman ser ju ut som en typisk filmhjälte.
… Men redan efter så där tjugo minuter blir det tröttsamt och dumt. Dialogen är inget vidare. Handlingen är inget vidare. Detta är mer av en kärleksfilm än en thriller; Lisa Joy har gjort en rätt banal melodram.
Vidare struntar Joy i att förklara en hel del. Att världen sjunkit ner i havet har väl med klimatet att göra, men det nämns aldrig när det hände och varför. Den stentuffa Watts är krigsveteran, men mer än så får vi inte veta. Det märkligaste är nog att vi inte får veta varför Nick är så otroligt besatt av Mae och av att hitta henne. Under en scen på en bar mitt i filmen kommer plötsligt Watts inrusande med dragna puffror, och så blir det slow motion-action under några minuter. Det känns som om filmskaparna plötsligt kom på att filmen var för sövande och publiken måste veckas. Filmmusiken är förresten trist, vilket även gäller de låtar Ferguson framför. Handlingen hoppar mellan nutid och minnen, och ibland visar det sig att det som sker bara är minnen. Här och var ligger REMINISCENCE farligt nära kalkonfilm.
Nåja, filmfotot är snyggt, och Rebecca Ferguson är allt en grann tös. Bra skådisar har gått vilse i en dum film. Den kan väl få 1½ i betyg, vilket jag avrundar uppåt. Det är lite kul huvudrollerna denna film, som utspelas i USA, görs av en australier, en svenska, och en engelska.
Skriven 2021-08-31
