Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Harlem Shuffle
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Översättning: Eva Åsefeldt
Genre: Skönlitteratur i översättning
Antal sidor: 400
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2021-10-19
I över 20 år har den hyllade och Pulitzerprisvinnande författaren Colson Whitehead varit på topp, oftast gravallvarlig och nedtyngd av historiens svärta och mörkaste vrår. The Intuitionist, Sag Harbor, Zone One, The Underground Railroad (Pulitzer #1), The Nickel Boys (Pulitzer #2) … och nu Harlem Shuffle, som är Colson Whiteheads åttonde roman.
För första gången verkar det som om Whitehead unnar sig att leka och att ha roligt – vilket han kan behöva efter tidigare mörka historier. Men Harlem Shuffle är ändå inte helt lättsmält, här finns fortfarande en kritisk blick mot Amerika och den amerikanska drömmen. Harlem Shuffle ser ut som en “heist movie” i bokformat, men är egentligen en gammaldags antik tragedi i tre akter.
De tre akterna täcker en tidsperiod från 1959 till 1964, och varje del når sitt klimax i någon olaglig och farlig aktivitet.
Inferno, Purgatorio och Paradiso
Första akten visar hur lätt det är för en man att halka in på brottets till synes lukrativa bana.
Andra akten beskriver Ray Carneys uppåtgående färd i den kriminella världen. Eller snarare: hans nedåtgående färd till helvetet. Att göra framsteg är bara en illusion. Carney begår misstaget att tro att han har blivit någon annan.
Tredje akten filosoferar över om man borde anstränga sig (offra sig?) för att hjälpa andra. Vad är vårt sociala ansvar? Vad är vårt ansvar gentemot allmän godhet och anständighet?
De tre delarna motsvarar våra alternativ: nedgång, personlig framgång, social framgång. Dante skulle kallat delarna för Inferno, Purgatorio och Paradiso. (J.K. Rowling hade kallat de samlade delarna för Julegrisen).
Mer Billy Wilder än Quentin Tarantino
Romanen är ofta rolig – som i skildringen av ett slagsmål. Ingen av de inblandade är speciellt bra på det, så det blir mest så att de håller fast vid varandras överarmar och skakar tillsammans i en märklig sorts dans.
Här är inga snabba biljakter och stora effekter. Filmmässigt är det här mycket mer smakfull, klassisk, svartvit film noir à la Billy Wilder än färgstark och högljudd action av Quentin Tarantino. Lånen från amerikansk noir tradition är uppenbara, när det gäller att bygga upp spänningen.
Men Colson Whitehead utvecklar ett sätt att avbryta sig själv när det blir spännande – han går vidare till en bihistoria, till bipersoner, gör en omväg och en utläggning och förklarar sedan i efterhand vad som hände efter att han avbröt sig själv mitt i handlingen. Ett upprepat slags Verfremdungseffekt – eller spänningsfarthinder.
Den verkliga historien smyger sig på …
I den tredje delen av romanen blir allt mörkare och allvarligare – så som man väntar sig av Colson Whitehead. Den verkliga historien smyger sig på våra fiktiva hjältar eller antihjältar.. 1964 är det kravaller i Harlem efter att polisen skjutit ihjäl en femtonårig afroamerikansk pojke. Våldet eskalerar i sommarhettan. Det finns klara paralleller till vad som händer och har hänt i Amerika av idag.
En komplex blandning av verklighet och fiktion förgyller Harlem Shuffle, hela vägen in i mål, både i stort och i smått. Ray Carney kör en gammal pickup, jazzgiganter spelar på Apolloteatern, lukten av friterad kyckling sipprar frestande ut från haken som serverar soulfood … I slutet av boken så finns ett öde ställe där det röjs – för att bygga World Trade Center.
Vad är skillnaden mellan en entreprenör och en svindlare?
Harlem Shuffle är en deckare förklädd som familjehistoria, eller en familjehisoria förklädd som deckare. Eller en Dante i Amerika. Med klara lån från amerikansk noir och heist filmer. Harlem Shuffle är lek med allvar – Den allvarsamma leken. För ingenting är gratis när det gäller den amerikanska drömmen, och vad är egentligen skillnaden mellan en entreprenör och en svindlare och gangster – förutom hur mycket hen betalar i skatt?
En av årets bästa internationella böcker.