HOUSE OF GUCCI – högt underhållningsvärde med over the top approach till den snaskiga historien

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Ridley Scott
Skådepelare: Lady Gaga, Adam Driver, Al Pacino, Jeremy, Irons, Jared Leto
Premiär: 2021-11-26
Betyg: 4

Nej, House of Gucci är inte som man skulle kunna tro att döma av titeln en biopic om någon förgrundsgestalt inom det legendariska modehuset. Eller för den delen en filmatiserad historielektion från A till Ö. Istället vankas en skandalartad melodramatisk historia om en mörk tid då allting gled familjen som ägde företaget ur händerna i kölvattnet på en smutsig intern maktkamp och ekonomiska oegentligheter. Som om detta inte vore nog stavades i slutänden till råga på allt grädden på den skämda tårtan även ond bråd död.

Det är sent 70-tal i Milano, och den timide Maurizio Gucci blir på sprungen av en viss Patrizia Reggiano på ett lyxigt party. Hon är en framåt ung kvinna med street smartness, som stöter på och charmar den till synes blyge arvtagaren till hela (mode)klabbet. Snart stundar bröllop trots att den reserverade, snobbige fadern Rodolfo gör klart att sonen kommer skrivas ut ur testamentet.

Knivhuggen i ryggen

Men vad är väl ett (företags)rike mot flödande kärlek, verkar Mauritzio tänka. Särskilt som frun dessutom har ambitioner som pushar honom in i Guccis värme igen. Fast det är förstås Patrizia som egentligen är den med mest driv och störst planer, och hon lägger inte fingrarna emellan för att manövrera ut de som står i vägen.

Knivhuggen i ryggen på de som står dem närmast utgör de mest påtagliga bevisen på detta, och Mauritzio hänger länge med på färden i tron att det är det bästa för alla eller kanske mest för honom och hans bättre(?) hälft. Tills han inte gör det, bör tilläggas.

Gapar över mycket, så att någon mister livet

För när allt kommer omkring kan detta förräderi mot släkten inte bara leda till slutet på äktenskapet, utan också till en ände på Gucci i dess egenskap som enda familjeägda modehuset där ute. Den som gapar över för mycket mister ofta hela stycket heter det ju, och till slut mister någon till och med livet. För som ni vet blir ingen så förbannad som en försmådd och förorättad kvinna, för att nu ta till en ungefärlig översättning av ett engelskspråkigt ordspråk.

Finns mycket att njuta av

Men nog om handlingen. Den som vill kan alltid googla vad som hände i verkligheten, men jag väljer att inte avslöja allt för att inte förstöra spänningen.

Däremot ska villigt erkännas att underhållningsvärdet är högt. Det finns mycket att njuta av här från den atmosfärrika tidstypiska lyxiga scenografin och kläderna till musiken med både opera och samtida popstjärnor som Eurythmics, George Michael och Donna Summer på ljudbandet.

Tjusig och häftig filmstund

Sedan får vi förstås inte glömma den snaskiga historien. Ridley Scott och hans två manusförfattare betonar på gott och i viss mån också ont det sjaskiga i familjens göranden och låtanden. Veteranregissören har intagit en over the top approach till stoffet, och den som väljer att acceptera detta och bara hänger på utlovas därmed också en lika tjusig som rakt igenom häftig filmstund trots att det som serveras hinner passera två och en halv timme innan eftertexterna rullat färdigt.

Jared Leto stjäler showen

Skådespelarna då? Well, Lady Gaga regerar förstås som Patrizia Reggiani. Hon gör rollen som den golddigger karaktären är, men lyckas ändå få oss att tro på att hon inte bara är ”in it for the money”. Är faktiskt benägen att tro på att kärleken också fanns där, men helt säker kan man förstås inte vara.

Annars är det framför allt en oigenkännlig Jared Leto, som stjäler showen. Hans utflippade tolkning av Mauritzios kusin Paolo Gucci är både tragisk och flinframkallande. Mannen är en talanglös designer utan insikt, men frustrationen över att inte bli lyssnad på och få chansen att göra sin grej verkar alltid vara närvarande.

På samma vis levererar Adam Driver i Mauritzio-rollen samt Al Pacino och Jeremy Irons också godset på förväntade sätt, men icke desto mindre med klass och den stil som krävs.

Stämningslägen ”all over the place”

Om det låter som om jag är förtjust i denna skapelse är ni inte helt fel ute. Betyder det att House of Gucci på något sätt är perfekt? Inte direkt. Till att börja med håller det hela på aningen för länge, och visst kan det störa en del att stämningslägena ibland kanske rör sig väl mycket ”all over the place”.

Jämför House of Gucci med nyligen biovisade historiska dramat The Last Duel och All the Money In the World, två andra skapelser av Scott som rör sig bland de väldigt rika, så förstår ni poängen. I båda fallen doftade dramat seriositet rakt igenom, vilket inte riktigt är fallet här.

Som en chokladkaka

Fast ändå, på det hela taget är det här likväl riktigt underhållande, och man sväljer gärna det som serveras. Lite på samma sätt som när det handlar om en kaloririk chokladkaka gjord med högkvalitativa råvaror. I båda fallen sväljer man mer än gärna helheten eftersom den smakar gott och ter sig övermåttan välgjord, men det är nödvändigtvis inte helt säkert att ingredienserna kombinerats på det mest ultimata sättet för det.

Skriven 2021-11-25