Klicka på bilden, för att se hela bilden
Musik från förr
Så mycket kan jag min bibel att jag vet det finns både gamla och nya testamentet. Steve Hackett får då representera gamla testamentet eftersom han framför Genesis låtar skrivna 1970-1976. De övriga tre vise männen, Collins, Rutherford och Banks är ju tillbaks och framför musik mestadels skriven efter 1976. Så då får de representera det nyare kapitlet i Genesis historia.
Oavsett vilket så skapade de musikhistoria med så välskriven musik som efter 40-50 år fortfarande är intressant att lyssna på. Kanske inte är så många nya fans som tillkommer, men det finns tillräckligt med gamla lyssnare som gladeligen kommer på alla konserter så fort tillfälle ges.
På denna turné är det livealbumet Seconds Out som skall framföras i sin helhet. En dubbel-lp som släpptes för 44 år sen. Det var för övrigt sista albumet som Steve Hackett var med på innan han lämnade Genesis.
Eget material och klassiker på parad
Första setet innehöll bara material från Hacketts egen produktion. Den instrumentala Clocks var en passande inledning. Suggestiv och lite mystisk. Mestadels gamla godingar från Hacketts långa karriär, men en helt ny låt var inpetad i setlisten. The Devils Cathedral från plattan Surrender of Silence som släpptes bara för några månader sen. Imponerande är att Hackett har släppt drygt 25 plattor under eget namn.
Mindre imponerande är att det ju tyvärr inte är det som lockar publiken. Kanske synd, men det är bara att konstatera att det är så. Första setet avslutades med Shadow of Hierphant. Ett instrumentalt stycke som med envist riff som aldrig tar slut.
Efter första setet som var cirka 30 minuter var det dags för en liten paus, och sen dags att köra livealbumet rakt av. Låten Squonk från A Trick of The Tail är öppningslåten och Nad Sylvain fick sjunga ut lite och visa vad han går för. Med en röst som ligger mellan Peter Gabriel och Phil Collins med övervikt mot Gabriel är det svårt att tycka något negativt. Han är ju den ständige följeslagaren på alla turnéer. Vi fick höra en bra version av Carpet Crawlers från dubbelalbumet The Lamb Lies Down on Broadway. Snyggt och känslosamt framförd.
Udda arrangemang
Dock fick låten I Know What I Like sig en rejäl omstuvning någonstans i mitten då det lät mer som en jazzfestival i Montreux än att det var en gammal Genesislåt. Det svängde bra med både saxofonsolo/flöjtsolo och en funky elbas från Jonas Reingold, den andra följeslagaren i Hacketts band sedan länge. Även Hackett flippade ut och lät rejält jazzig i sin spelstil. Kul att de själva inser att alla kor inte är heliga.
Ännu ett spår från The Lamb Lies-albumet. Denna mer trogen originalet. Dessutom med tonande slut. Mycket applåder. Nu kastades vi tillbaka några år och fick avnjuta en annan klassiker med Genesis. The Musical Box. Krävande sånginsatser, men det var inga problem. Lite lustigt att Nad helt plötsligt säger ”Malmööö” på skånska mitt i låten. För de oinvigda kan nämnas att Nad är född i USA men uppvuxen i Sverige.
Lååånga låtar
Kvällens längsta nummer Suppers Ready klockar in på långt över 20 minuter… Ingen låt som spelas på radio precis. Progressiv rock när den är som bäst. Långa intron, flöjt, spännande teman som avlöser varandra och bygger upp musiken. Kräver mycket både av musiker och lyssnare. Publiken var knäpptyst och lyssnade andäktigt.
The Cinema Show är som gjord för att spelas live med bra tryck och takter som är lätta att ta och digga till. Svårt att stå stilla till den låten. Spontana applåder från publiken. Och på originalplattan går låten över till Aisle of Plenty, som blev en snygg avslutning på live-liveplattan. Bandet tackade för sig och gick ut.
Dock kom de tillbaka lika fort och det blev lite extranummer. Dance on a Volcano är ett givet extranummer. Trumsolon måste man självklart ha, så det blev det. Till sista dansen bjöd bandet upp på ännu ett spår som spelas live ofta. Los Endos från A Trick of a Tail. Fast i den hade man vävt in en Hackett-låt med titeln Slogans.
Bra konsert med duktiga musiker och inlevelse
Ska jag sammanfatta kvällens konsert så blir det ett högt betyg. Bra musik som är snyggt framförd av kompetenta musiker. Det var i princip utsålt så intresset var ju högt, inte bara för att folk vill gå på konserter utan för att de vill lyssna den här musiken. Självklart var medelåldern hög i publiken, men jag såg ändå många yngre i publiken. Om det sen var deras föräldrar som släpat dit sina barn eller de själva tagit sig det vet jag inte.
Vi ser fram emot Hackett hösten 2022 när han högst troligt har spanat in något annat album med Genesis som ska framföras i sin helhet. Som jag sagt tidigare, varför ändra ett vinnande koncept.
Skriven 2021-11-21
