[STUDIO GHIBLI] AYA OCH HÄXAN – inte Studio Ghibli på topp, men bättre än de flesta av konkurrenterna

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Aya to majo (Earwig and the Witch)
Regi: Goro Miyazaki
Originalröster: Kokoro Hirasawa, Shinobu Terajima, Etsushi Toyokawa, Gaku Hamada, Sherina Munaf
Land: Japan
År: 2020
Genre: Animerat, Familj, Äventyr
Längd: 82 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: Njutafilms
Betyg: 4

Diane Wynne Jones sista bok blev Earwig and the Witch. Earwig på svenska är tvestjärt – ett kryp som enligt gammal folklore tar sig in i folks öron och styr deras tankar och viljor. Earwig gör verkligen skäl för sitt namn, ut folkloristisk synpunkt, hon kan nästla sig in var som helst, hos vem som helst och hon kontrollerar alla barnhemsbarn och barnhemsannställda. Alla leker vad hon vill leka, alla lagar den mat som hon vill ha … och alla dansar efter hennes pipa. Tills den dag som hon blir adopterad av ett par mystiska individer som verkar helt immuna mot hennes speciella “charm“ …

Filmen Aya och häxan handlar om Aya Earwig och är baserad på Diane Wynne Jones bok. Det är en filmisk milstolpe – den första 3D CG-animerade berättelsen från anrika Studio Ghibli. Det är något av en chock för hardcore Studio Ghibli-fans att se en Studio Ghibli-film som ser ut som en DisneyPixar film – och Aya och häxan har internationellt sett fått oförtjänt mycket skäll. Jämfört med andra Studio Ghibli filmer så har Aya och häxan inte mycket att komma med, varken när det gäller visuell skönhet, vemodigt vackert soundtrack, intressanta tempoväxlingar eller hjältemodig psykologi hos huvudpersonen.

Men jämfört med andra barnfilmer … Det här är bättre än alla Roald Dahl-filmatiseringar, bättre än alla otaliga leksaks- och produktplaceringsfilmer, bättre än alla filmer om Legobitar, och minst lika bra som alla barnfilmer om gula små minioner och fruktansvärda snömän. Och mycket, mycket bättre än alla filmer om hundvalpar som kör bil och ska rädda världen. Nej, det här är inte Studio Ghibli på topp – men det är lika bra eller bättre 3D CG-animering än vad de flesta konkurrenter kommer med.

Thomas och Jiji – avlägsna familjära släktingar?

I sann Studio Ghibli anda så finns här med en katt bland huvudkaraktärerna. Thomas är en svart talande katt precis som Jiji i Kikis Expressbud, och även denna katt jobbar som familjär (magiförstärkande djur som bor hos en häxa). Aya blir förtjust när hon inser att det mystiska paret som adopterat henne har övernaturliga krafter – Bella Yaga är en häxa och Mandragoran har en hel hög med små virriga demoner (tänk minionerna i Dumma Me) som jobbar för honom – mest av allt verkar de fixa fram den bästa hämtmaten inom flygavstånd. Fish’n’chips, nylagad köttpaj eller stekt bröd … allt hamnar i flygande fläng på de vackra serviserna.

Köpslår om sina tjänster

Bella Yaga har väntat sig att Aya ska vara en villig hjälpreda, men Aya köpslår och vill lära sig magi – och hon vill dessutom gå i skolan för att träffa sina gamla vänner från barnhemmet. Köpslåendet går fram och tillbaka, innan Aya, så klart, får som hon vill. Sex månader senare dansar även det nya hushållet efter hennes pipa – inklusive Mandragoran.

Eftertanke, vila, och ma

Vad som lätt hade kunnat bli en hämndorgie à la Roald Dahl slutar istället med mysigt samförstånd och en rockande alternativ kärnfamilj. Ja, Aya lär sig spela elgitarr också! Förutom magiska formler. Och så tittar alla på Diane Wynne Jones Howl’s Moving Castle tillsammans. Även den gjord av Studio Ghibli – fast handanimerad och regisserad av Hayao Miyazaki. Sonen Goro Miyazaki är inte lika stilsäker. Aya och häxan blir lite för rörig. Det finns aldrig utrymme för eftertanke eller vila, som till exempel i Kikis Expressbud Det finns inget utrymme för ma, som att meditativt “varva ner” kallas på japanska. En bra film behöver en paus, där den varvar ner, precis som en bra hitlåt inte kan köra full fräs och samma refräng från början till slut.

Pippi på full gas hela tiden

Till skillnad från Kiki, som kämpar med motgångar, självtvivel, utbrändhet (ja, häxor kan bli utbrända), sviktande krafter och sviktande livsglädje så är Aya hela tiden lika pigg, glad, kavat och optimistisk. Bara full gas hela tiden och kör över alla. Hon är lite som Pippi Långstrump – inklusive omaka strumpor och blå klänning och tofsar som står rätt ut som horn och trotsar tyngdlagen. Det är kanske därför filmen känns så konstig jämfört med Studio Ghiblis digra arv .. Så många av hjältinnorna tvivlar, är introverta, kämpar mot alla odds … Medans Aya kan manipulera alla hela tiden, hon får alltid som hon vill, och hon vet om det, och publiken vet om det.

Feg som vaniljsås

Ayas bästa vän Custard heter förresten Kakan i svensk översättning – i original är det ett skämt från en barnramsa “cowardly custard”, vilket betyder fegis. Inte ett helt snällt smeknamn att ge sin bästis, och katten Thomas, som är svart, avskyr så klart att bli kallad fegis-gul-vaniljsås! För sidekick som sidekick, Aya kallar även Thomas för Custard av bara farten!

Maximal äckelfaktor!

Om ni vill ha maximal äckelfaktor till Halloween – skaffa då Aya och häxan! Passar inte för småbarn (till skillnad från boken) men äldre barn, tonåringar och vuxna kan ha väldigt kul åt alla paddor, råttor, ormar, salamandrar och annat märkligt som Aya ska bearbeta för att göra konstiga röror och dekokter. Trollformlerna varierar från att få en hund att vinna en utställning till att få grannens dahlior att vissna, och Bella Yaga berättar stolt att hennes kunder är “högst respektabla” – som till exempel Jordens vänner och Föräldraföreningen. Ja, hennes kunder verkar också vara högst småaktiga!

Pastoral idyll à la Midsomer

Miljöerna är av modell gammaldags engelsk pastoral idyll, komplett med röda telefonkiosker och röda brevlådor och trånga, slingrande kullerstensgator. Här finns gamla herresäten med flerfärgade glasfönster, kyrktorn med spindelväv, kusliga kyrkogårdar, mysig lokal pub, prunkade trädgårdar, söta stugor och en allmänt rådande cottage garden estetik. Miljön är som klippt och skuren för att spela in ett historiskt avsnitt av Morden i Midsomer i. Och där vet vi ju av erfarenhet att hur underliga saker som helst kan ske bakom spetsgardinerna och de täta häckarna av blommande rosor …

Skriven 2021-09-26