Klicka på bilden, för att se hela bilden
Att det åtminstone ytligt sett är ont om countrydamer i ett hav av diverse, inte sällan, ”bro”-orienterade manliga akter i det moderna Nashville är inte direkt någon nyhet. Namn som Kelsea Ballerini, Cam, Maddie & Tae och Maren Morris dyker förvisso upp i medvetandet efter lite funderande, men de enda riktiga storstjärnorna i kvinnofacket under fyrtio i dagens läge är i ärlighetens namn Miranda Lambert och Carrie Underwood.
Ja, också har vi förstås då Kacey Musgraves. Hon, får man väl säga, är i detta nu uppe och nosar på något som kan liknas vid stjärnstatus, vilket i hög utsträckning har i hög grad att göra med hennes förra album Golden Hour. Inte nog med att detta verk sålde platina på den amerikanska hemmaplanen, det belönades med fyra Grammys också, däribland i tunga kategorier som Årets album och Bästa countryalbum.
Något av en outsider
Samtidigt är det viktigt att komma ihåg att den Texasbördiga vokalissan knappast personifierar Nashvilles standardformulär 1A. För som jag skrev i min recension av hennes första gig på dansk mark för bara lite dryg tre år sedan, så är hon något av en outsider. En outsider som inte bara kan sättas i ett fack. Där och då pendlade stilarna mellan uppenbar gammelcountry i ena fallet och något som närmast kunde liknas vid disko i det andra.
Med andra ord talar vi inte bara om någon typisk inkörd popcountry, som ska smälta in på bästa sätt på amerikansk countryradio, utan något annat. Ett faktum som givetvis fungerar som en logisk förklaring till varför sångerskan i så hög utsträckning också verkar tilltala folk utanför countrysfären.
Inte det minsta utfyllnad
Men med detta sagt lär de redan frälsta även bli knockade av Star-Crossed. För det här är överlag en riktigt stark skapelse. Inte minst låtmässigt imponerar det hela. Här finns inte inte det minst utfyllnad, och produktionen smälter i slutänden också samman till en välljudande enhet trots att spannet stilmässigt egentligen är tämligen brett. Och över allt detta svävar Musgraves varma smekande röst, som får en att bara vilja luta sig tillbaka och lyssna igenom alla de femton spåren precis nu i detta ögonblick.
Tar soundet till det basalt lantliga
Här finns alltså idel godbitar att avnjuta, så det är inte alldeles lätt att framhålla några särskilda spår. Fast om jag nu ändå måste bör nämnas renodlat softpoppiga Cherry Blossom, blåögt souliga Good Wife och Simple Times, som är och snusar på R&B-genren. Och låt oss för all del inte glömma countryn. Nummer som Hookup Scene, Angel och Keep Looking Up är avskalade akustiska saker, som tar ner soundet till det basalt lantliga på bästa sätt.
Ett mästerstycke i miniformat
Sedan får man inte heller inte glömma positivt färgade There Is a Light, en snygg sak som onekligen ger starka westcoast-vibbar. Eller för den delen det melankoliska titelspåret, som väl får ses som något av ett mästerstycke i miniformat. Det hela inleds med ett varsamt gitarrknäppande för att sedan gradvis byggas upp av ett försiktigt beat, ett diskret gitarrinpass och till slut ett drömlikt körklimax innan cirkeln sluts med samma akustiska knäppande som allt inleddes med.
Bekräftar synen på Musgraves talang
Givetvis bärs alltihopa fram och upp av Musgraves ljuva pipa. Den fungerar som den slutgiltiga balsamerande inslaget i en välavvägd vinnande kombination av ingredienser.
Överhuvudtaget är Star-Crossed en lika bedårande som tjusig skapelse, som både bekräftar och förstärker synen på Musgraves talang. Vi talar soft sofistikerade lyssnarplatta av rang med en av de mest imponerande kvinnliga artisterna just nu. Jag är knockad.
Skriven 2021-10-20
