WRATH OF MAN – solid gammaldags kupp- och actionfilm av Guy Ritchie med Jason Statham

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Guy Ritchie
Skådespelare: Jason Statham, Holt McCallany, Josh Hartnett, Rocci Williams, Jeffrey Donovan
Land: Storbritannien, USA
År: 2021
Genre: Action, Brott, Thriller
Längd: 119 minuter
Format: DVD, Blu-ray
Distributör: SF
Betyg: 4

Ska Guy Ritchie värvas till James-Bond-franchisen? Ska han ta över efter Sam Mendes? Det har varit mycket snack, men det blev ingen verkstad. Fast varför skulle Guy Ritchie sukta efter en överklassens spion, när han har britternas arbetarklasshjälte nummer ett, Jason Statham? Dessutom har Richie beställt snygga James Bond likande förtexter till filmen Wrath of Man. Förväntan byggs upp och öppningsscenen levererar spänning och intrig med råge!

Ritchie och Statham. Deras karriärer har gått hand i hand, spikrätt uppåt … innan de planade ut, var och en på sitt håll. Statham har till och med gjort barnvänliga och barntillåtna roller. (Vem vill se det?) Ritchie har bland annat gjort en mycket bra och streetsmart version av Aladdin för Disney (inte helt barnvänlig, faktiskt), men hans version av Kung Arthur legenden vill man helst glömma. Den var allt annat än legendarisk.

Nu – äntligen – är det dags för Ritchie och Statham att återförenas! Richie skriver manus och regisserar, Statham agerar och producerar.
Det är som det ska vara.

Fransk förlaga – brittisk twist

Förlagan är fransk, Le Convoyer, eller Cash Truck, om man översätter till engelska. Men Richie har satt en egen brittisk-amerikansk twist på historien. Ja, handlingen utspelar sig i Amerika, men med en britt i huvudrollen – Statham behöver aldrig ändra sin accent – och med ett blandat gäng amerikaner och britter i birollerna (och ja, alla utom Statham pratar amerikanska, även Eddie Marsan).

Gammaldags kuppfilm och hämnddrama

The Wrath of Man är lika delar komediserien The Office, gammaldags kuppfilm (från den tiden då folk hade kontanter i väskor) och gangsterfilm med blodiga gänguppgörelser. Jo, och så har man med en familjär hämnd.

Om Tarantino hade gjort Liam Neesons Taken-filmer hade de kunnat se ut ungefär som The Wrath of Man. För filmen serveras i olika kapitel och de kommer inte i kronologisk ordning, och de överlappar varandra, och man kan få se samma scen tre-fyra gånger.

Det finns folk som irriterar sig på det här sättet att berätta, som var inne på 1990-talet. Men det är lätt att hänga med. Man har faktiskt fattat hur saker och ting hänger ihop, långt innan filmen avslöjar det.

Välplanerat rån med fatal “collateral damage”

Öppningsscenen skildrar ett rån mot en värdetransport där de båda förarna avrättas och en ung pojke skjuts till döds. Bara för att han råkar vara på fel plats vid fel tidpunkt. Man hör ytterligare skott när någon kommer springande, förmodligen pojkens förtvivlade pappa, och han skjuts också ned.

När Jason Stathams karaktär (som har olika namn, eller olika alias, filmen igenom) söker jobb för att köra värdetransport har man sina misstankar om att han är ute efter hämnd.

Som en skruvad variant av The Office, med Eddie Marsan som överspänd mellanchef

Första delen av filmen är mycket bra – det är som en skruvad variant av The Office. Eddie Marsan (en av Guy Ritchies favoriter) spelar en mellanchef som är minst lika rolig som en Ricky Gervais-karaktär. Marsan mumlar hela tiden misstänksamma kommentarer, han är rädd för att han har anställt en psykopat (Statham) och han blir inte glad över att hans chefer i sin tur hyllar nyanställningen.

Del två av filmen är gangsters som skjuter på varandra. Denna del utspelar sig innan del ett. Många lär sova med fiskarna innan det är över. Det blir ganska rörigt och långtråkigt.

Hur många har rån som karriär?

Och hur många gäng försörjer sig egentligen på att råna värdetransporter, eller har det som bisyssla? Fyra? Fem? Sex? Stathams karaktärs liga planerade tydligen också ett värdetransportrån. (Det ligger en viss ironi i att det är därför han befinner sig på fel plats, vid fel tidpunkt … Det ligger också en viss ironi i vilken ny vän som han väljer att “rädda“ …)

Med så många ligor i farten är det ett under att det fortfarande finns några kontanter i omlopp över huvud taget.

Del tre följer gänget som utförde rånet i inledningsscenen – hur det planerades, vilka gängmedlemmarna är och varför de valt en brottslig karriär. Det är hårda tider för veteraner i Amerika, dåligt med jobb och ingen A-kassa. Vad som återstår i karriärväg är tydligen väpnat rån.

Stenhård eller urvattnad hämnd?

Del fyra är protagonistens hämnd. Statham går omkring och ser stenhård ut. Men man oroar sig för att den där hämnden blir alltför urvattnad, gänget som han är efter … de tar ju allesammans död på varandra, för att bli ensamma kvar med bytet, det är lite som inledningsscenen i The Dark Knight (där Heath Ledgers Joker är “last man standing“) fast det tar längre tid. Och man oroar sig över att det inte blir någon rumpa kvar för Statham att sparka rumpa på, eftersom skurkarna redan tagit kål på varandra, på skurkars vis. Det är definitivt inte genomtänkt. Rent filmiskt och hämndmässigt kunde man ha konstruerat intrigen mycket bättre.

Hämnd och katharsis

Är det vettigt att hämnas? Dramatiserad hämnd lär leda till någon slags katharsis för åskådarna – redan gamla grekiska dramer handlade om blodshämnd, vanligtvis något med familjen, och det var flera årtusenden innan en hel massa likadana hämndrullar med Liam Neeson kom ut på marknaden. Lisbeth Salanders hämndorgier lär ha varit en försäljningsfördel för Millennium-serien. Den här hämnden är dock … ja, lite urvattnad. Too little, too late.

Vem bryr sig om att hämnas birollsinnehavare i The Office

Det finns för få kvar att hämnas på. De flesta av de skyldiga är redan döda. Och Stathams mystiske karaktärs familjemedlem är också redan död. Dessutom är i stort sett hela blandningen av alla charmiga, trevliga, gnälliga, irriterande, vanliga och lagom hederliga knegare på “The Office” som vi lärt känna under den första delen av filmen också döda.

De var varken hjältar eller skurkar, de var bara i vägen. Ungefär som den unge pojken i början av filmen. Hade de levt vidare om det inte varit hämnddrama på gång? Och vem bryr sig om att hämnas birollsinnehavare och statister?

Varumärke: tuffast i stan

Jason Statham har byggt upp ett varumärke som tuffast i stan – och det lär stå i hans kontrakt att han måste få in flest “punches” i alla slagsmål. Hade Clint Eastwood ett sådant kontrakt på sin tid? Är Jason Statham vår tids arbetarklassversion av Clint Eastwood? Clintans son Scott Eastwood dyker förresten upp i en av filmens skurkroller. Statham och Eastwood junior har förresten båda varit med i Fast & Furious franchisen. Givetvis står det i Stathams kontrakt att det är han som vid ett eventuellt möte ska få ge Eastwood junior pisk …

När såg du senast en sedel?

När det gäller alla rån i filmen – visst är det filmiskt med alla stora väskor packade med pengar … men hur mycket kontanter är egentligen i omlopp nu för tiden? Nu för tiden är det väl bara kreditkort och swish och … eh … bitcoin? Minns inte när man senast såg en sedel – live. Och den senaste miljardkuppen skedde så klart i ettornas och nollornas värld. Helt digitalt. Och helt skottfritt.

Hade hela filmen hållit samma klass som första akten hade filmen närapå blivit perfekt. Guy Ritchie i högform är högklassig underhållning.

Arga gubbar utlovas – arga gubbar levereras

För folk som suktar efter en “heist movie” eller en “revenge movie” är The Wrath of Man ett solitt val för ett par timmars gammaldags action och underhållning med pang pang och knytnävsslagsmål. Inga superhjältekrafter. Inga utomjordingar. Inga besatta varelser. Inga CGI-monster. Bara ren, rå action. Och alla som tycker att Statham blivit för mesig och familjevänlig i Fast & Furious franchisen – här finns inget mesande, ingen romance, inga småbarn som ska räddas, inga gulliga husdjur och inget bromance gnabb. Arga gubbar utlovas i titeln – och arga gubbar serveras på löpande band.

Så många är bara … “i vägen”

För alla som oroar sig över gängbrottslighet … Tja, Wrath of Man visar att det finns gott om “collateral damage”. Folk som varken är onda eller goda, skurkar eller hjältar, utan bara är “i vägen” stryker med på kuppen, när den ultimata kuppen ska planeras och genomföras – och hämnas.

Skriven 2021-09-06