MARTINEZ sångerska Sandra Estberg om livet efter Dansbandstjejer

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Vem är du? Vem är jag? Levande charader …Ja, jag spelar alla roller så bra …Nä, riktigt så är det ju inte, men visst har livet vänts upp och ner för de flesta, så även för oss i dansbandsbranschen.

Vad har hänt efter att scenens belysning släcktes och den sista tonen klingade ut i mars 2020?

Vad hände efter kameran släckts? Vad hände efter Matz Ekelunds fina dokumentär Dansbandstjejer? Matz porträtterade mig, Erica och Carolina på ett väldigt fint och ärligt sätt. Men på en natt rycktes allt bort under våra fötter. Livet sattes på paus.

Hela min livsstil var som bortblåst

Vad gör ett band som inte får spela? Minns att vi satt där i bussen och diskuterade och jag tyckte nog att det till och med kunde vara bra med ett litet break i Martinez ständigt turnerande värld. Till påsk skulle vi ju vara igång igen, trodde vi …

Det som varit min livsstil och hela mitt väsen de senaste nio åren var nu som bortblåst. Vem är jag utan sången, scenen och prickarna på klänningen?

Det senaste arton månaderna har inte varit enkla att överleva. Att ge sig in i arbetslöshetens värld var vi musiker knappast ensamma om.

Snart kanske? Snart kanske vi kan starta upp bandet igen?

Att hitta sig själv igen

Jag har tillbringat denna tid med att leka charader så gott jag kan. Jag har kastat mig in i nya branscher och nya yrken och hoppats att ingen ser igenom mig. Ser igenom mina charader när jag springer där på restaurangen med tallrikar och serverar kaffe, eller när jag tar hand om äldre eller sjuka i behov av vård. Att kasta sig ut i nya saker och att hitta sig själv på nytt igen är vad den här tiden har handlat om för mig.

Det ena behöver inte utesluta det andra

Jag har till exempel helt plötsligt hittat och förstått det där stället som alla kallar hemma. För mig har åren av turnerande gjort att mitt hem har varit en plats där jag tvättar kläder och väntar på att få åka på turné igen.

Pausandet från spelandet och också gjort att jag funderat mycket på livet. Barn har jag prioriterat bort till förmån för att stå på scenen. Helt plötsligt står det klart att det ena inte behöver utesluta det andra. Inte om man inte vill.

Har lärt mig att allt inte behöver vara svart eller vitt

Jag har hittat mitt hem här på Åland tillsammans med Thomas. Ett hem som inte är en avlämningsplats för turnéväskan utan ett ställe att trivas och leva på. Bebisen i min mage känns som något helt fantastiskt. Att jag ska få kalla mig mamma i december känns otroligt och svindlande stort.

Tiden utan turnerande har lärt mig att allt behöver inte vara svart eller vitt. Det är okej att gilla ett liv på turné och att samtidigt uppskatta och trivas med livet hemma. Går dessa två komponenter att kombinera är ju det fantastiskt. Vill man kan man.

Coronapandemin har lamslagit en hel värld.

Många ser fram emot en nystart

För oss i musikbranschen har det varit att som att vänta på en buss utan tidtabell. Ingen vet när det är dags och ingen vet destinationen. Hur ser dansbandsbranschen ut när vi kommer ut på andra sidan redo att starta upp igen? Ingen vet. Något jag däremot är säker på är att vi är många, många som ser fram emot en nystart!

Skriven 2021-08-31