Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Ilya Naishuller
I rollerna: Bob Odenkirk, Aleksey Serebryakov, Connie Nielsen, Christopher Lloyd, Michael Ironside
Premiär: 2021-06-04
Betyg: 4
Protagonisten i Nobody är vare sig en yrkesmördare á la John Wick eller en skoningslös spion, typ Charlize Therons Loraine Broughton i Atomic Blonde, snarare en till synes vardaglig Svensson. Men eftersom samma folk varit inblandade bakom kulisserna på detta verk som de nyss nämnda kan ni lita på att det blir fullödig action av det här ändå, och då talar vi inte om det vanliga köret i de högre budgetsammanhangen där explosioner och stunts står för det mesta av ögonfägnaden, utan om välkoreograferade hardcorebrutaliteter där man inte lägger fingrarna emellan.
– Vem är du, frågar två polisdetektiver initialt en blodig och sönderslagen Hutch Mansell, varpå historien börjar rullas upp på typiskt flashbackvis. Svaret på undringen får vi via ett montage där hans trista förortsliv illustreras med idel nedslag både hemma och på arbetet på svärfars verkstadsföretag. Varje måndag tycks han missa sophämtningen och varje dag betraktar han uppgivet sin sovande fru sittandes på sängkanten. På något sätt sammanfattas hans liv på ett rätt tydligt vis i dessa små episoder.
Vänder andra kinden till
Vi förstår omgående att få eller ingen kan vara så oansenlig som Hutch, något han verkar ha förstått själv för länge sedan. Situationen ter sig deprimerande, och inte blir det bättre när ett ungt par gör inbrott på hemmaplan, och Hutch väljer att på sant bibliskt sätt vända andra kinden till istället för att göra motstånd. Besvikelsen eller kanske till och med föraktet från tonårssonen som fick ta emot en snyting av rånarna går inte att ta miste på medan både machogrannen och polisen på plats efteråt rätt tydligt deklarerar att de nog inte skulle agera likadant som offret de har framför sig.
Magnifikt iscensatt våldsexplosion
Men de skulle bara veta; Hutch har nämligen varit något annat än timid familjeman i ett tidigare liv. Som han själv uttrycker saken; ”Jag gjorde upp räkenskaperna åt en statlig myndighet på tre bokstäver”, och nu har de gamla instinkterna börjat vaknat till liv igen nu när familjens liv och lem är i fara.
Ett gäng som hotar en ung kvinna med övergrepp på en buss i en magnifikt iscensatt våldsexplosion utgör de första offrena för Hutch ursinne, och på den vägen är det. Fast han hade förstås inte räknat med att stans sociopatiske gangsterboss Yulian skulle ha koppling till detta lågpannade sällskap. Illa, illa, skulle man kunna utbrista. Ryssen må förvisso gilla att sjunga hits från det gamla hemlandet hellre än bra på sin nattklubb, men han är allt annat än en mjukis för det. Således är målet nu att döda både Hutch och hans familj för att hämnas.
Allt annat än försvarslös
Ja, och på tal om familjen; jag höll nästa på att glömma att Hutch far David, spelad av 82-årige Christopher Lloyd, odödliggjord för sin roll som Dr. Emmett Brown i Tillbaka till framtiden, bor på ett äldreboende, men visar sig vara allt annat än försvarslös han också. Äpplet faller uppenbarligen inte långt från trädet, vilket han hinner bevisa gång på gång på vägen mot eftertexterna. Med visst humor dessutom.
En deffad Bob Odenkirk
Utöver Lloyd spelar dock alla sina roller straight. Hur over the top och överdrivet händelseförloppet än ter sig är lustifikationer liksom i John Wick och Atomic Blonde tabu i Nobody. Inte minst Hutch själv, i en deffad Bob Odenkirks skepnad, lyckats göra sin karaktär till en människa av kött och blod. Åtminstone när han inte med stort fokus avlivar slemma ryssar i parti och minut.
Fantasifullt uttänkta fällor
Och på tal om det här med att avliva. Filmens klimax utspelar sig i ovannämnda verkstadsföretag där Hutch gillrat ett helt batteri av fantasifullt uttänkta fällor som ser maffigt häftiga ut när den ryska kanonmaten utlöser dem mellan de dödliga skottsalvorna.
I en epilog antyds för övrigt att en Nobody del två inte ter sig osannolik. Den som lever får se, men det är bara att hålla tummarna. För bättre och snyggare än så här kan knappast modern vansinnesaction för en fullvuxen publik te sig. Fast den känslige göre sig givetvis inte besvär. Det säger sig liksom själv.
Skriven 2021-06-02
