Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Una nuvola di polvere…un grido di morte…arriva Sartana
Regi: Giuliano Carnimeo
Skådespelare: Giano Garko, Nieves Navarro, Massimo Serato, Piero Lulli, Bruno Corazzari
Land: Italien
År: 1970
Genre: Western
Längd: 99 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 3
Light the Fuse…Sartana Is Coming är den femte och sista av de officiella Sartanafilmerna – det finns ytterligare en rad filmer med namnet Sartana i titeln, precis som fallet är med Django.
Den första filmen i serien kom 1968 och hette If You Meet Sartana…Pray for Your Death. Denna första film regisserades av Gianfranco Parolini (som kallade sig Frank Kramer i förtexterna), övriga fyra filmer gjordes av Giuliano Carnimeo (som kallade sig Anthony Ascott). I fyra av filmerna spelas Sartana av Gianni Garko, i den tredje; Sartana’s Here…Trade Your Pistol for a Coffin (1970), var Garko ersatt av George Hilton. De tre sista filmerna hade samtliga premiär under 1970.
Nästan som ett övernaturligt väsen
Jag hyrde den första filmen på A-Video i Helsingborg. Det är en riktigt bra spaghettiwestern, där den svartklädde revolvermannen Sartana nästan framstår som ett övernaturligt väsen. Är han Döden själv? Satan? De följande filmerna blev alltmer lättsamma och komiska, även om de fortfarande var våldsamma och ibland rätt råa.
Light the Fuse…Sartana Is Coming ingår i det paket med italienska filmer Netflix skaffat rättigheterna till. Jag gissar att samtliga fem filmer ingår i paketet, men av någon anledning väljer de att börja med att lägga ut den sista. Det spelar förvisso ingen roll, alla filmerna i serien är helt fristående.
Ett osedvanligt förvirrat manus
Det var inte längesedan jag såg den här filmen förra gången, och jag har sett den även innan dess. Det är en film som är svår att glömma, på grund av dess minst sagt flängda slutstrid…. Däremot tycker jag att det är svårt att följa med i handlingen. En recensent skrev att filmen har ett bra manus. Jag tycker snarare att filmen har ett osedvanligt förvirrat manus, där handlingen försvinner i allt skjutande.
Fokus på Sartanas manicker
Sartana är på jakt efter 500 000 dollar, som finns gömda någonstans. Han letar även efter två miljoner dollar i falska sedlar. För att kunna hitta pengarna, fritar han en annan revolverman som hålls fången. En massa andra slemma typer är på jakt efter pengarna. Ja, en väldig massa typer jagar dem. Det är lite svårt att hålla ordning på alla inblandade och vad de håller på med.
I den här filmen är Sartana ingen mystisk man som dyker upp ur ingenstans. Det enda övernaturliga med honom är hans pricksäkerhet med skjutjärnet och snabbheten när han drar. Den här gången ligger fokus snarare på de manicker Sartana använder sig av. Han har bland annat en liten mekanisk figur som traskar runt och pangar på folk, och han har en orgel som är ombyggd till kulspruta och granatkastare.
Bra i titelrollen
Det här är en snygg film med utmärkt filmfoto. Filmen är tjusig att titta på och den är hyfsat påkostad. Bruno Nicolai står för filmmusiken, som är bra. Gianni Garko är som vanligt bra i titelrollen. Susan Scott (Nieves Navarro), känd från många gialli, spelar en lömsk kvinna. Dock känns filmen lite längre än den är, vilket antagligen beror på det myckna skjutandet. Rollfigurerna är många, alla skjuter på alla, och även om jag gillar filmen, blir det lite tröttande med all action.
En oväntad bastubadarscen
Netflix visar filmen med italienskt tal. Filmen är smått surrealistisk som den är, men den blir ännu mer surrealistisk när alla pratar italienska i vilda västern.
Den här filmen innehåller även en oväntad bastubadarscen.
Skriven 2021-05-20
