Klicka på bilden, för att se hela bilden
Streamad konsert
Det finns förmodligen ingen countrystjärna som är lika stor som Jason Aldean i dagens läge, och det finns det en anledning till. Han har återinfört arenacountryn på allvar. På samma sätt som Garth Brooks på 90-talet lånar han rockbandens showestetik med överdimensionerade scener, fet ljusshow och stora videoskärmar som givna ingredienser.
Men framförallt handlar det förstås om soundet. Vi talar inte sällan om en för sammanhanget muskulös ljudbild med framträdande gitarrer och distinkt rytmsektion. Ja, också klampar mannen inte sällan över och nosar på sydstatsrocken då och då också för bästa effekt när det gäller att nå en så stor del av den potentiella publiken som möjligt.
Ovillkorlig kärleksförklaring till joyriding
Det var mycket riktigt också de lite tyngre sakerna som gav den där riktiga genuina arenakänslan denna afton. Vi talar om sådant som en av sångarens senaste hits, inledande We Back, träskdoftande Crazy Town och Take a Little Ride, en ovillkorlig kärleksförklaring till joyriding med pick-up trucken med tjejen där inga nödvändiga ingredienser i countrylåtarnas ABC saknas.
Det blev dock aldrig riffigare än i She’s Country eller ösigare än i anthemet á la lantis, Hicktown. Eller för den delen mer historienterat än i My Kinda Party, om killen som vill partaja med en sötnos från Georgia. Det var också mycket riktigt vid dessa tyngre alster som arenafeelingen blommade ut som mest.
Social distansering
Och låt oss för all del inte heller glömma covern på countryrapparen Colt Fords Dirt Road Anthem då Aldean stiger ner från scenen och vandrar runt bland fansen bakom de strategiskt utplacerade staketen, modell social distansering. Till allas stora glädje, bör tilläggas. Då kändes det nästan som om man kan börja tro på en viss normalitet igen även inom musikens livesektor.
Powerballad med Miranda Lambert
Men Aldeans katalog innehåller givetvis även de programenliga softa sakerna. Typ lätt valsiga Blame It on You, powerballadaktiga You Make It Easy och Drowns the Whiskey med duettpartnern Miranda Lambert högst närvarande, om än endast medverkandes med sin röst och på den väl tilltagna videoskärmen i bakgrunden.
Kan hantverket på sina fem fingrar
Så vad kunde man göra annat än att glädjas åt att avnjuta en konsert igen under normala förhållanden. Inte mycket, om nu sanningen ska fram. För Aldean är vid det här laget utan tvekan en garvad artist, som kan hantverket på sina fem fingrar. Femton år på toppen har gjort sitt för att förfina artisteriet efter tonårstidens spelande i husband på den lokala klubben hemma i Macon, Georgia.
Svårdefinierat med karisma
Dock skulle jag inte vilja påstå att sångaren utgör ett under av karisma. Denna svårdefinierade egenskap är aldrig lätt att sätta fingret på, men jämför Aldean med andra samtida countryhjältar, som den sprudlande energiske Luke Bryan, uppsluppna gitarrundret Brad Paisley eller sympatiske Keith Urban, så är det kvällens attraktion som drar det kortaste strået.
Spelsugenheten var uppenbar
Men visst, det går inte att komma ifrån att Aldean bjöd på en generöst fullmatad show. Det märktes att både han och det högst samspelta bandet hade längtat efter att stå på scen igen efter fjorton månaders ofrivillig karantän. Spelsugenheten var uppenbar, helt enkelt, och det är något som aldrig ska underskattas. Det är liksom alltid en oundgängligt vital del av helheten när det handlar om musik live.
Skriven 2021-05-17