[STUDIO GHIBLI] OM DU LYSSNAR NOGA – en av världens bästa tecknade filmer någonsin

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Mimi wo sumaseba (Whisper of the Heart)
Regi: Yoshifumi Kondó
Originalröster: Yoko Honno, Issey Takahashi, Takashi Tachibana, Shigeru Muroi, Shigeru Tsuyuguchi
Land: Japan
År:1995
Genre: Animerat, Drama, Familj
Längd: 111 minuter
Format: DVD, Blu-Ray
Distributör: TriArt Film
Betyg: 5

En flicka som älskar att läsa böcker, en pojke som snidar fioler, en klocka som får alla att glömma tiden, en mystisk kattdocka som förlorat sin partner och en verklig katt som åker pendeltåg och har många namn – och ännu fler matskålar …

Det där är ingredienserna i Om du lyssnar noga – Whisper of the Heart. Ett helt realistiskt och trovärdigt drama, fyllt av både vardagsmagi och diskbänksrealism – som råkar vara tecknat. Och allt är inramat av amerikansk country, John Denvers Take Me Home, Country Roads, sjungen av Grease-bruden Olivia Newton-John. Det ni!

Låten är så mycket mer än bakgrundsmusik, den har faktiskt en stor roll i själva historien och sjungs även i två olika japanska versioner, med olika innebörd.

Bra bild av det framväxande Japan

Det här är en vacker, bitterljuv och mångbottnad historia om ny kärlek, gammal kärlek, försvunnen kärlek och återfunnen kärlek … på så många plan. Filmen ger också en bra bild av det framväxande moderna Japan.

Huvudpersonen Shizuku har sommarlov och älskar att läsa böcker på biblioteket. Hon älskar alla magiska fantasivärldar och gratis luftkonditionering (vem gör inte det?), och även alla bokkort längst bak i låneböckerna, där man kan se vem som har lånat böckerna tidigare. Shizukus pappa jobbar som bibliotekarie och berättar att lånekorten ska bytas ut mot streckkoder – något som de båda tycker är sorgligt och opersonligt. En människa som servar dig och småpratar om böckerna och stämplar din bok ska bytas ut mot en opersonlig robot. Och kontakten med alla de andra läsarna som hållit i samma bokkort försvinner …

Följer efter katt på pendeltåg

Shizuku upptäcker att samma kille har lånat de flesta av de böcker som hon älskar. Den okände läsaren måste helt enkelt vara hennes själsfrände, det tror i alla fall Shizuku, och hon fantiserar fram en drömbild av en tystlåten, snäll, blyg och grubblande läsare, en tonårig, manlig variant av Shizuku själv.

Den idoga lilla läsaren Shizuku längtar så klart efter äventyr precis som i böckernas värld – och när hon åker pendeltåg på väg till biblioteket med pappas lunchlåda sätter sig en ensam katt på pendeltåget – och han hoppar av på samma hållplats som hon! Shizuku börjar följa efter katten för OM detta hade varit en bok så hade detta lett till Äventyret!

Sympatisk antikhandlare tar berättelser på allvar

Den aspirerande äventyraren hittar en antikaffär med en magiskt vacker klocka som får henne att tappa tidsuppfattningen och en kattdocka som hon tror blinkar till henne … Kattdockan heter Baronen och är från Tyskland. Han är ständigt ledsen för att hans älskade, en flickkattdocka, blev kvar där. Antikhandelns ägare Shiro Nishi är sympatisk och lyssnar på Shizuku och tar henne och hennes berättelser på allvar.

Shizuku tycker verkligen att hon hittat en skatt. Tills Nishis barnbarn dyker upp. En högljudd och retfull kille från en parallellklass i skolan. Han har tidigare retat Shizuku för hennes sång och översättning av de amerikanska klassikern Take Me Home, Country Roads. Översättningen Country Road är egentligen mycket vacker och poetisk, full av japansk naturlyrik och skolans kör ska sjunga den … Men. Shizuku gjorde även en parodiversion, Concrete Road, som handlar om den värld, långt bort från countryns vidder, som Shizuku själv känner till. Och den versionen lade den retfulla killen sina vantar på …

Vill ha äventyr i verkliga livet

Filmåskådaren räknar ut mycket snabbare än Shizuku att den sympatiske antikhandlarens barnbarn och killen som lånat samma biblioteksböcker egentligen är samma person. Seiji Amasawa. Eftersom antikhandlaren är hans morfar har de inte samma efternamn – vilket Shizuku helt har missat att räkna ut. Shizukus dröm om en snäll, blyg och tystlåten kille går snabbt upp i rök. Seiji läser lika mycket böcker som Shizuku, men han nöjer sig minsann inte med att drömma. Han vill ha äventyr i verkliga livet och planerar att åka till Italien för att bli lärling och lära sig bygga fioler … Morfar är den enda i släkten som stödjer beslutet.

Shizuku beslutar sig för att vara äventyrlig även hon … och hon tänker att hon kan strunta i slutproven innan gymnasiet och satsa på att skriva heltid istället. Hon lånar massor av böcker, bland annat om katternas betydelse i östasiatisk mytologi, och börjar skriva ett stort romantiskt fantasyepos om Kattbaronen och hans älskade Kattdam Louise. Hon kommer ganska nära vad som hänt i verkligheten i sina fantasier.

Lärlingskap tar tio år

Föräldrarna tror att Shizuku pluggar hårt – och de blir grymt förvånade när hon plötsligt har sjunkit 100 platser i skolan. Men Shizuku håller fast vid sitt beslut och båda föräldrarna stöttar henne när det gäller författarsatsningen.
Antikmorfars dom över det färdiga arbetet är dock hård – men rättvis. Det som Shizuku har åstadkommit är bra, men inte tillräckligt bra. Arbetet är oslipat och opolerat. Man bygger inte heller en perfekt fiol första gången. Lärlingskapet tar tio år.

Shizuku beslutar sig för att plugga igen, att göra sina slutprov, att gå i gymnasiet och att bli bättre på att skriva och läsa … Ett slags lärlingsskap att ägna sig åt, medan Seiji är i Italien på sitt fiolsnidarlärlingsskap. Det är en högst intressant och realistisk vändning. I allehanda media framhålls ofta folk som hoppat av högstadiet och startat ett framgångsrikt företag, eller blivit värvade av en fantastisk fotbollsklubb, eller gjort succé med att tämja hästar, eller åkt ut på världsturné med ett band … och resultatet är alltid detsamma: ära, rikedom och berömmelse. Verkliga livet är oftast mycket mer prosaiskt – det är ungefär som Shizuku s liv. Det gäller bara att kämpa på, att hänga kvar … Att hoppa av högstadiet och bli en bästsäljarförfattare var bara en dröm för Shizuku.

Platser Ghibli-fans vallfärdar till

Flera av platserna i filmen finns i verkligheten, mycket noggrant och vackert avbildade, allt är handtecknat med stor kärlek och nyansrikedom, och de har förstås blivit platser som Studio Ghiblis filmfans från hela världen vallfärdar till – särskilt då utsiktspunkten där slutscenen utspelar sig, där fjorton gästböcker har blivit fullskrivna med hälsningar.

Filmen visar på ett intressant och fullödigt sätt hur ett modernt Japan växer fram – urbaniseringen, datoriseringen, streckkoder, “concrete roads”, och barn som inte har en aning om varför japansk folklore och japansk naturlyrik är som den är …

Det är intressant att dra sig till minnes Studio Ghiblis ikoniska tidiga mästerverk, Min granne Totoro, där barnen tackade skogens väktare och besökte olika altare och odlade sin egen mat och umgicks med allehanda övernaturliga skogsvarelser, som om det vore den naturligaste saken i världen.

Verkliga och tredimensionella kvinnoroller

Kvinnoroller i film brukar vara söta och nätta. Japanska flickor ska se ut som – och trippa fram som – små geishor. Alla rollerna i den här filmen är verkliga och tredimensionella, och det är lätt att se hur moderna alla kvinnorollerna och tjejrollerna är. Shizuku kastar saker omkring sig (bland annat kastar hon en jättestor sportbag flera meter upp i luften), och skriker “idiot!” när hon är förbannad på olika killar. Shizukus mamma studerar och skriver avhandling och jobbar och sköter hushållet, och alla andra förväntas också sköta hushållet och att ta itu med allehanda hushållssysslor. Shizukus storasyster pluggar, jobbar, sparar, gör hushållssysslor, och minstingen Shizuku har en stor del plikter att ta itu med, även hon.

Shizuku existerar i en värld där det är naturligt att kvinnor dubbelarbetar eller trippelarbetar och ska prestera på alla fronter. Shizuku försöker få bra betyg, läsa mycket, vara en god vän, lösa sin bästa väns kärleksproblem, göra sina hushållsysslor och planera för framtiden … och livet verkar vara så hårt och obarmhärtigt med sina “concrete roads” att läsandet och skrivandet erbjuder en bra flyktväg.

Visar att tecknad film inte behöver vara fantasy

I den här världen är det ingen som trippar fram i körsbärsblommiga kläder och med perfekt sminkning. Shizukus värld består av praktiskt klädda människor i praktiska färger – många av de vuxna är brun-beige-grå-marinblått-klädda – och hon bor i en modern och rörig liten lägenhet full av tidningar, matpaket, pappersbuntar, böcker och paraplyer som ramlar när man smäller i ytterdörren.

Japanerna har sedan länge förstått att tecknat – manga och anime – kan användas till allt, både i romanform och i filmform. En tecknad film behöver inte vara fantasy. Man kan använda tecknade karaktärer precis som “verkliga skådespelare” och göra väl avvägda och mångfacetterade karaktärer med verkliga val och utmaningar, i en högst verklig värld.

I Om du lyssnar noga finns det bara en fantasysekvens på två minuter, och det är en drömsekvens, eller snarare en fantasisekvens från en bok som huvudpersonen håller på att skriva.

Blev regissörens enda film

Om du lyssnar noga är en milstolpe för Studio Ghibli – det är deras första realistiska film och det är den första filmen som inte är regisserad av någon av Studio Ghiblis grundare, Hayao Miyazaki eller Isao Takahata. De ansåg att det var dags att släppa fram en yngre generation med talang för att låta arvet gå vidare. Yoshifumi Kondo blev deras “lärling” och i och med Om du lyssnar noga skulle han få äran att stå på egna ben och som ensam regissör. Det här blev dock Yoshifumi Kondos enda film som regissör, eftersom han tragiskt gick bort endast 47 år gammal. Miyazaki själv håller idag fortfarande på med att animera långfilm, och en ny film är på gång igen – How Do You Live? Det blev ingenting av hans planerade pension eller överlämnande av animetronen.

Katt blir bortskämd överallt

Om du lyssnar noga är en måste se-film (och en måste-se-om-film) för alla bibliofiler och alla som älskar katter. Den högst verkliga katten Måne, som åker pendeltåg mellan olika ägare och blir bortskämd överallt, är helt enkelt underbar! Liksom kattdockan Baronen och hans övernaturliga äventyr.

Japan älskar katter. Katter har aldrig någonsin varit så vördade och bortskämda i något land, utom möjligen i moderna England och antika Egypten.

En filmfavorit för Terry Gilliam

Den som vill ha ännu mer katter och ännu fler fantasykatter — det finns en helt fristående uppföljare till Om du lyssnar noga vid namn Katternas rike, där kattdockan Baronen spelar huvudrollen och den verkliga katten Måne dyker upp i en ny oemotståndlig roll, under nytt alias (för att få ännu mer mat?) och givetvis finns det en tjusig kattprins med i leken. Vad annars? En verkligt bortskämd katt kräver såklart att behandlas som en kunglighet! Även i tecknad form!

Om du lyssnar noga är en av världens bästa tecknade filmer någonsin, och ligger på många kändisars favoritlista över de bästa filmerna någonsin. Om du lyssnar noga är bland annat en Terry Gilliam-favorit. Trots att – eller just på grund av att filmen ger en så realistisk inramning till fantasiernas magiska värld.

Skriven 2021-03-12