ELDENS FÄLT – berömd krigsroman har blivit tröttande splatterfilm

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Nobi (Fires on the Plain)
Regi: Shin'ya Tsukamoto
Skådespelare: Shin'ya Tsukamoto, Lily Franky, Tatsuya Nakamura, Yusaku Mori, Yuko Nakamura
Land: Japan
År: 2014
Genre: Krig, Drama
Längd: 87 minuter
Format: DVD/VOD
Distributör: Studio S Entertainment
Betyg: 2

Nu ska jag berätta om när jag åt middag med Shin’ya Tsukamoto och hans fru. Det var 1998 och Tsukamoto besökte Fantastisk Filmfestival för att visa sin nya film Bullet Ballet, plus några av sina äldre filmer, och frugan passade på att visa en film som hon gjort.

Vi fick veta att Shin’ya Tsukamoto inte pratade engelska, så vi fick skaffa en tolk, och han drack heller inte alkohol. Jag fick honom till bordet en kväll, och det blev en aning besvärligt. Det är alltid jobbigt att tvingas låta en tolk översätta en konversation, det blir inget flyt i pratet.

Svepte snapsen och började berätta vitsar

Jag minns inte varför, men plötsligt gick Tsukamoto med på att dricka en sexa Skåne. Tjatade vi på honom? Ingen aning. Han svepte snapsen, och vad hände då? Jo: han började prata engelska! Och han berättade vitsar! Bullet Ballet minns jag ingenting av. Fast jag har egentligen aldrig varit någon större anhängare av Tsukamotos verk.

Temat är krig är helvete

Jag trodde att DVD-aktuella krigsfilmen Eldens fält var en helt ny film, men den är visst från 2014. Filmen bygger på en roman, denna filmades första gången 1959, och fick då den svenska titeln Det grymma fältet.

Shin’ya Tsukamoto har inte bara regisserat Eldens fält, han står även för manus och spelar huvudrollen. Temat är krig är helvete, och krig har sällan varit ett mer helvete i den här filmen. Men jag skulle ljuga om jag hävdade att jag tycker att denna helvetesskildring är bra. Det är en osedvanligt rå krigsfilm, men den engagerade mig inte överhuvudtaget.

Hungern leder till kannibalism

Till att börja med fick jag läsa lite om handlingen för att riktigt förstå var och när filmen utspelas, eftersom det inte riktigt framgår i filmen. Det är slutet av andra världskriget och japanerna ska lämna Filippinerna. Tsukamoto spelar soldaten Tamura, som är febersjuk och som skickas ut i djungeln. Han irrar omkring och träffar en del andra människor, främst soldater, och alla har blivit galna. Alla är hungriga, och hungern leder till kannibalism.

Filmens chockverkan försvinner

Eldens fält är packad med våld, blod och äckel. Blodet sprutar och hjärnsubstansen stänker mest hela tiden. Rollfigurerna klafsar omkring bland ruttnande lik, täckta av likmaskar. Folk blir mer och mer galna, blodet sprutar lite till, och kroppsdelar far åt alla håll. Det äts mycket sötpotatis innan det är dags för kannibalism.

Eftersom filmen innehåller så otroligt mycket våld och splatter, försvinner filmens chockverkan efter en stund. Det blir tröttande. Dessutom är det svårt att hålla isär rollfigurerna, eftersom nästan alla bär likadana, skitiga uniformer och alla är svarta i ansiktet av skit.

Känns som splatter snarare än film med viktigt budskap

Shin’ya Tsukamotos film är en antikrigsfilm, men den går mest ut på att visa upp så mycket groteskt våld som möjligt. Eftersom det är svårt att känna något för de löst skissade rollfigurerna, känns det är mer som en splatterfilm än en film med ett viktigt budskap. Och det är något som är fel när en film av den här typen är tråkig.

Skriven 2021-04-21