Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jasmila Zbanic
Skådespelare: Jasna Djuricic, Izudin Bajrovic, Boris Ler, Dino Bajrovic, Johan Heidenbergh
Premiär: 2021-02-26
BETYG: 4
Att krig är helvete och att mänskligheten aldrig lär sig av det är två sanningar som dessvärre aldrig blir förlegade. I Quo Vadis, Aida? skildras serbernas övertagande och etniska rensning av bosnier i den lilla staden Srbrenica 1995 då 8.372 män mördades i det nära grannskapet under ledning av den usla ursäkten till människa, generalen Ratko Mladic. Någon komplicerad politisk bakgrund till inbördeskriget ges dock inte. Det är inte det den här filmen i första hand vill belysa.
I fokus står istället Aida, tolk på FN-basen i nära anslutning till staden, som frustrerat följer fredsförhandlingsförsöken samtidigt som hon börjat inse att livhanken på hennes man och två söner på allvar är i fara.
Spel för galleriet
På samma gång står det klart att FN vare sig vill eller vågar ge klartecken till det flyganfall mot serbernas trupper som så väl behövs för att vända på styrkeläget. Taktpinnen hålls så här långt av Mladic, och det är tämligen uppenbart att alla försök till samtal med honom mest är ett spel för galleriet. Generalen har förstått att FN:s ultimatum om Natoanfall bara är tomt vapenskrammel.
Flyr hals över huvud
Således finns det inget annat att göra för den bosniska befolkningen än att fly från sina hem hals över huvud och söka skydd på FN-basen. Vilket sätter ytterligare press på befälhavarna på plats, som inte har mycket att sätta emot när Mladics kraftigt beväpnade hejdukar oannonserat dyker upp för att leta efter vapen och trakassera de bosniska männen.
Aidas upplevelser betonas
Men det här är inte bara en berättelse i helhetsformatet om denna historiska skamfläck, det är också till stor del en story sedd ur Aidas synvinkel och känsloregister. Det är hennes bild av lägerkaoset, maktlösheten, utsattheten och oro för sina familjemedlemmar vi får följa och får en inblick i. Det är hennes upplevelser som betonas, och ger tittaren ett personligt engagemang och ett specifikt öde att beröras av.
Fiender som varit vänner
Sedan må FN-översten vara tvungen att förhandla med ”monstret” Mladic, men det är Aida som nu måste konfronteras med fiender på andra sidan som tidigare varit vänner och grannar. En helt absurd situation naturligtvis, och i ett ögonblick av välbehövlig vila får hon en flashback från bättre tider då alla umgicks i ett uppsluppet festligt sammanhang.
Öde hugget i sten
Men det är också enda gången eländet tar paus i den här filmen. Det som visas är en kamp mot klockan för att rädda liv i en situation som blir alltmer hopplös och hotfull, och när klimax kommer är det lika logiskt som tragiskt. När männen transporteras bort av Mladics män är deras öde redan hugget i sten, och till slut hör man bara skotten utanför byggnaden där männen industrimässigt tas av daga medelst gevär alltmedan ett gäng pojkar spelar fotboll på asfaltplanen en bit utanför.
Hyllning av människans överlevnadsinstinkt
Men hur grym denna episod än är, så går livet trots allt mot alla odds vidare. I en epilog efter kriget ses Aida återvända till sin hemstad fast besluten att fortsätta sitt liv som lärare mitt bland sin familjs banemän. Men inte förrän hon först symboliskt avhyst kvinnan som övertagit bostaden hon en gång flydde ifrån med sin man och sina två söner.
Starkt, berörande och outsägligt sorgligt kryddat med en bitterljuv ton och en hyllning av människans överlevnadsinstinkt är nog formuleringarna jag letar efter här för att beskriva det hela.
Skriven 2021-02-24
