Klicka på bilden, för att se hela bilden
Precis som Justin Bieber gjorde Shawn Mendes sig ett namn på YouTube. Fascinerad av de videos han som liten gosse såg på diverse folk som spelade och sjöng började han som femtonåring lägga upp sina egna klipp på dåvarande appen Vine.
Detta ledde så småningom till skivkontrakt och en självbetitlad ep 2014 innan debutalbumet Handwritten såg dagens ljus året därpå. På den är det ända fram till våra dagar, och med Wonder är Mendes fjärde fullängdare, och framgångarna får väl sägas vara imponerande. I och med denna release har han fått fyra listettor på raken i både USA och hemlandet Kanada. Bland annat, och då har jag ändå inte sagt något om alla hitsen.
Otrendig och mogen
Att hävda att Mendes är het är med andra ord knappast någon överdrift. Samtidigt är det värt att påpeka att han med all sannolikhet inte kommer att bli någon dagslända. Det finns ingen hysteri kring honom, typ valfritt pojkband eller ovannämnde Bieber. Dessutom ter han sig både tämligen otrendig och mogen på ett sätt som gör att en äldre publik utan vidare också kan se honom som något annat än en tonårsidol.
Ett nördigt kvitto på det är att sångaren redan 2018 fick sin fjärde etta på Billboards så kallade Adult Contemporary Chart. Han var den förste under tjugo som någonsin lyckats med detta.
Allt handlar om sångerna
Samtidigt har Mendes också en tydlig profil som låtskrivare, snarare än popstjärna, något som säkert också bidrager till ge honom en mer tidlös och oansenlig image. Allt handlar om sångerna, brukar det ju heta när ibland artister ska berätta om sin musik. Det är melodierna, inte genren som är det viktiga, och ungefär så verkar det vara i Mendes fall också.
Groovy duett med Justin Bieber
Det räcker med att lyssna på de fjorton spåren på Wonder för att inse detta. Sångerna har fått bestämma stilen på respektive spår inte tvärtom. Ta bara Monster, denna groovy soulballad och duett med ovannämnde Justin Bieber om vådan av att bli satt på en piedestal sitter riktigt snyggt. Skulle nog vilja hävda att lyrik och melodi gifter sig perfekt med den valda genren här.
Eller varför inte kolla in den melankoliska balladen Songs for No One, som byggs upp från det avskalat akustiska till ett smått drömlikt arrangemang i den avslutande refrängen. Eller Dream, en ballad som fungerat som lågmäld stämsångsfavorit för vilket boyband som helst.
Sprittande lallig på ett bra sätt
Eller 24 Hours, ett nummer av singer/songwriter-typ som John Mayer hade kunnat ta över om han nu inte själv haft för vana att skriva sin musik.
Eller Higheroch Piece of You, två modernt funky saker Justin Timberlake hade kunnat göra, fast utan det väl minimalistiskt avskalade han introducerade på FutureSex/LoveSounds.
Eller Teach Me How to Love, en livsbejakande skapelse begåvad med stark refräng och väl korta, men likväl snygga gitarrinpass av typen Chic-light. Och på tal om starka refränger, så är frågan om inte somrigt glada 305 är den kanske största favoriten. Sprittande lallig på ett bra sätt är nog formuleringen för att beskriva det hela jag letar efter här.
Håller sig inom de väl tilltagna ramarna
Som synes varierar Mendes dieten stilmässigt en hel del här. Samtidigt ska inte stickas under stol med att experimenterande inte direkt präglar 22-åringens skapande. Han håller sig inom de väl tilltagna ramarna. Något negativt, tycker säkert en del, men som sagt, sångerna regerar, och då fungerar det sällan att gå hela vägen och gå hela vägen i detta avseende..
Försöker förfina, inte vara nyskapande
För egen del omfamnar jag med andra ord gärna det Mendes försöker göra. Han är en sångsmed som försöker utveckla och förfina sitt låtskrivande, och gärna för mig. Det kommer alltid att behövas duktiga popsmeder, som kan skapa nya örhängen som överlever tidens tand utan att behöva bära omkring på det jobbiga kors som stavas trendängslighet och mer eller mindre krystade krav på nyskapande.
Skriven 2021-02-11
