Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Svensk titel: De fattiga och de rika
Säsong 1
Regi: David Greene (episod 1, 2, 7, 8), Boris Sagal (3, 4, 5, 6)
Skådespelare: Peter Strauss, Nick Nolte, Susan Blakely, Edward Asner, Dick Butkus, Gloria Grahame, Mike Evans, Steve Allen, Bill Bixby, Ray Milland, Van Johnson William Smith
År: 1976
Längd (säsong 1): 10 timmar
Säsong 2
Regi: Lou Antonio (episod 1), Alex Segal (2), Bill Bixby (3, 18), David Friedkin (4), Harry Falk (5, 7), James Sheldon (6, 20), Joan Darling (8), Jules Irving (9, 11, 13, 15, 17, 19, 21), Karen Arthur (10), Ted Post (12, 14), Paul Stanley (16)
Skådespelare: Peter Strauss, Susan Blakely, Gregg Henry, James Carroll Jordan, Van Johnson, Kay Lenz, Ray Milland, Tim McIntire, Susan Sullivan, Cassie Yates
År: 1977
Längd: 22 timmar
Land: USA
Genre: Drama
Format: DVD
Distributör: Majeng Media
Rich Man, Poor Man är sagan om två bröder – och sagan om Amerika och den amerikanska drömmen. Från 1945 fram till nutid. Som i detta fall är 1970-tal. Irving Shaws hyllade bästsäljare kom ut 1969 och filmatiseringen toppade 1970-talets mest hyllade och mest sedda TV-serier. Ialla länder som den såldes till. Låt Emmyregnet börja och låt alla andra priser följa efter! En imponerande rad av etablerade skådespelarkändisar dyker upp under seriens gång – och de unga skådespelarna som spelade de båda bröderna Jordache, Peter Strauss och Nick Nolte, blev stora stjärnor i och med den här serien.
Den svenska översättningen av Rich Man, Poor Man blev De fattiga och de rika, vilket låter som någon tråkig gammal kurslitteratur i ekonomihistoria. Irving Shaws originaltitel får tankarna att gå till en klassisk barnramsa – du kan använda den med småsten, knappar, prästkragsblad, glaskulor, körsbärskärnor, hopplekar, … whatever … Räkna. Vad blir du? Vad säger “lotten”? Rich man, poor man, beggar man, thief?.
Titeln tagen av John le Carré
Uppföljaren till boken Rich Man, Poor Man heter mycket riktigt Beggarman, Thief.. Början på ramsan går förresten så här: Tinker, tailor, soldier … Om du undrar varför Irving Shaw inte tog den titeln till uppföljaren, så är det för att den råkade bli upptagen. John le Carré. Spionmästaren. (Både Alec Guinness och Gary Oldman har spelat George Smiley i olika filmatiseringar av Tinker, Tailor, Soldier, Spy…)
Flitiga studier och toppbetyg
Rich Man, Poor Man gjorde Peter Strauss och Nick Nolte omåttligt berömda. De spelar två bröder, Rudy och Thomas, med olika temperament, olika intressen och olika valmöjligheter. Den äldre brodern Rudy studerar flitigt och får toppbetyg på universitetet och arbetar upp sig inom hierarkin i ett varuhus och grundar sedan fyra varuhus till. (En spin-off hade kunnat heta Varuhuset. Låter inte det som en bra titel på en såpa? Fråga Christina Schollin …).
Insyltad med brudar
Den yngre brodern Thomas Jordache är mest av allt intresserad av boxning och av att hamna i slagsmål. Provocerat eller oprovocerat. Varenda gång det går relativt bra för honom på ett ställe, så syltar han in sig med en brud som han inte borde ha syltat in sig med och så blir han utslängd och får börja om igen. Rödhårig (Fionnula Flanagan), svarthårig (Talia Shire), superblond (Lynda Day George) … han är allätare. Någons husa, någons dotter, någons fru … alltid är det någon närmast sörjande som är förbannad och vill ge Thomas på moppe. Alternativt anmäla honom för våldtäkt. Men när Thomas får ihop det med frun till en boxare som är insyltad i maffian verkar det vara sista syltburken som han syltat in sig i …
Samtidigt får vi följa alla stora och små händelser i hela USA i stort. Krigsslutet och hur det firas, hur mycket (eller lite) som det kostar att gå på bio, hur skidturismen växer fram, vad vanligt folk gör, hur supermarkets och stora varuhus växer fram och slår ut små affärer och bagerier … Hur folk flyttar till förorterna och hur detta kräver nya shoppingmöjligheter … Hur förföljelse slår blint och hänsynslöst.
Antisemitism och kommunistskräck
Framväxten av medborgarrättsrörelsen. Engagerade studenter och revolter. En ny popkultur och ungdomskultur som växer fram. Demonstrationerna mot avrättningarna av Julius och Ethel Rosenberg i elektriska stolen – de båda föll offer för en kombination av antisemitism och kommunistskräck när de dömdes till ett hårt straff för att ha spionerat för Sovjetunionen.
McCarthyismens uppgång och denna regims slumpmässiga förföljelse av människor som misstänks för att vara vänstersympatisörer. Rudys välvillige lärare råkar illa ut – eftersom han citerat Marx. Under ekonomikursen. Han undrar lite förvirrat hur han kan undervisa om 1800-talets ekonomer och inte låtsas om Marx?
Irving Shaw höll själv på att råka illa ut – eftersom han skildrade motståndare till McCarthy-politiken på ett positivt sätt.
Som ett grekiskt drama
Rich Man, Poor Man säsong ett går från 1946 till 1965 och säsong två börjar 1968.
Årtal dyker ofta upp i inledningen och så ser man att nu har det plötsligt gått till exempel fyra år sedan förra avsnittet! Mellan avsnitten har folk hunnit gifta sig, skilja sig och få en sex år gammal unge och någon har dött, någon har begått självmord och någon har försvunnit … De är som ett grekiskt drama! MASSOR av saker händer i pauserna mellan scenerna! Off-stage är det minsann också hålligång i stugan!
Sympatiskt med samma skådespelare
Det går tjugo år under seriens gång och folk ser oftast inte en dag äldre ut. De byter klädstil och det visar att tiden går … men på ett sätt är det ganska sympatiskt, trevligare än CGI-föryngringar och andra effekter som ofta får skådespelare att se lite skrämmande ut. Och när alla blev utbytta i The Crown fick man fullt sjå att hålla rätt på vem som var vem. Plötsligt krympte Princess Margaret med ungefär två decimeter mellan två säsonger.
Nej, att behålla skådespelarna alla gillar kan vara ett vinnande koncept. Och Susan Blakely, som spelar Rudys kärleksintresse genom hela serien, kör 1970-tals fluff i frisyren så mycket som det bara går. Bara Farrah Fawcett i Charlies änglar kan överträffa henne i fluffometern.
Två olika slut
Rich Man, Poor Man lider lite av Game of Thrones komplexet – serien blev så framgångsrik och man ville så gärna smida medans järnet är varmt … att man helt enkelt hittade på en egen handling efter 1968. Irving Shaw hade inte hunnit skriva klart sitt epos.
Alltså finns det två olika slut på hur det gick för karaktärerna. Du kan själv välja om du gillar det som manusförfattarna till TV skapade eller det som Irving Shaw skapade i bokform – långt senare.
Shaw får förresten skylla sig själv som inte skrev fortare. Och tack och lov, så får ingen ihop det med sin faster som adopterat tre drakar.
Vardagsdramatik räcker faktiskt en lång väg för att skapa spänning.
Skriven 2021-01-12
