MICHAEL SCHENKER om varför han alltid nobbat andra band: “Jag älskar Ozzy och Deep Purple, men jag var tvungen att tacka nej. Det jag ville göra hade inte passat dem”

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Michael Schenker är gitarrunderbarnet som började spela live när han var elva och sedan fick tidiga framgångar med UFO och Scorpions där brorsan Rudolf har huserat från begynnelsen. I dag är den långlivade hårdrockaren en glad pensionär på 66, och kan fira ett halvsekel som skivsläppande artist samtidigt som nya stjärnspäckade albumet Immortal ser dagens ljus. Eller kan han verkligen det. Fira de där femtio åren, alltså? Viss förvirring verkade nämligen råda när frågan sattes på agendan för några år sedan.

– Jag menar, 2019 började jag inse att tiden började närma sig, men sedan blev det komplicerat, säger gitarristen per telefon från hemmet i Storbritannien. Jag ville fira det här med lite vänner, så jag bestämde mig för att sluta dra benen efter mig.

Hade inte tittat i kalendern

Och det var då det blev komplicerat. För även om den första inspelningen med en sjuttonårig Michael Schenker skedde under den här eran stämde tidsbestämningen likväl inte. Albumet ifråga var förvisso Scorpions debut Lonesome Crow, men släppåret var 1972, inte 1970, som han först trodde. Gitarristen hade inte brytt sig om att titta i kalendern, utan trodde att verket ifråga hade släppts redan två år tidigare.

Det var alltså inte så konstigt att han blev stressad när planerna på ett jubileumsalbum kom på tal, men faktamissen hade åtminstone det goda med sig att tidspressen minskade avsevärt. Dock bar det sig inte bättre än att denna ändå gör sig påmind på omslaget till Immortal där man kan läst att det är frågan om ett “50th Anniversary” även om jubiléet de facto inte går av stapeln förrän nästa år.

Pratar oavbrutet minst en kvart

Fast i ärlighetens namn är detta förstås en petitess, och Michael själv verkar mest se detta som en lustig anekdot att berätta för den som vill lyssna. För berätta gör han gärna. Utan att vara det minsta nödbedd. En inledande Coronarelaterad fråga får honom att prata oavbrutet i minst en kvart utan paus om allt kopplat till Immortal; alla musikerkollegor som själva hörde av sig, nyinspelningen av en gammal Scorpions-klassiker, tillbakablickar och förstås problemen som nedstängningen och isoleringen resulterade i. Inte minst tvingades Michael sitta i karantän flera gånger för att besöka medproducenten Michael Voss, till vardags sångare i tyska hårdrocksbandet Mad Max.

– Jag såg en grej på tv om viruset och tänkte bara “Wow”. Sedan åkte jag till Michael i Tyskland, och när jag skulle hem var gränserna stängda. Jag reste till honom fyra gånger för att få till olika spår och spela in videos. Tre av dessa var jag tvungen att sitta i karantän hemma i fjorton dagar för. Det är 42 dagar totalt, men jag kände att jag var tvungen att offra något för det här. Men jag har en vacker egendom och härlig trädgård, så jag spenderade mer tid än vanligt där.

Tretton kändisar medverkar

Det är uppenbart att Michael tycker det var värt de uppoffringar som krävdes för att skapa ett gediget album värt namnet. Samtidigt kan ingen komma och påstå att det hela inte är stjärnspäckat. Totalt tretton olika kändisar förgyller med sin närvaro på olika spår. Ronnie Romero, mest känd för sin medverkan i senaste upplagan av Rainbow var initialt tänkt att sjunga på alla spåren, men när han på grund av andra åtagande inte kunde sitta i karantän i Tyskland efter att ha lagt sången började man tänka i andra banor.

Perfekta tillfället att göra något nytt

– Min partner är basist, och eftersom jag inte lyssnat på ny musik på femtio år föreslog hon *Ralf Scheepers, och jag måste säga att jag aldrig har aldrig hört någon sjunga som han. Sedan ringde *Brian Tichy upp och ville bidraga eftersom han är en fan. Och därefter *Derek Sherinian. som också är en fan Men då sade jag till Michael Voss; “Vad ska jag med en sådan kille till?” “Varför inte göra ett keyboard/gitarr-jam nu när det är 50-årsjubiléum”, sade han. “Det här är det perfekta tillfället att göra något nytt”. Jag sade “Som Ritchie Blackmore gör?” Varpå han sade “Yeah, för det skulle passa till Drilled to Kill”.

Michael säger att allting bara föll på plats på ett på ett visst stadium. Det bara hände av sig själv. Något som hade varit omöjligt bara ett par år tidigare. Namn som Rainbows ex-sångare Joe Lynn Turner, Totos tidigare trummis Simon Phillips och basisten Barry Sparks, känd från UFO och Dokken med flera combos hoppade också på tåget.

Gamla bekantingar kallades in

Sedan tillfrågades det tunga artilleriet in för nyinspelningen av balladen In Search of the Peace of Mind, ett spår som fanns med på just tidigare nämnda Scorpions-albumet, Lonesome Crow. Gamla bekantingar från Schenkers karriär kallades in för att ta hand om sånginsatserna i form av *Gary Barden, *Doogie White och *Robin McAuley. Plus då Ronnie Romero, som slutligen blev tillgänglig, trots allt.

– Tanken vara att Gary, som har ett fantastiskt vibrato skulle sjunga första versen, Ronnie andra och sedan skulle de andra också komma in senare. Graham Bonnet skulle också varit med, men han var tvungen att operera sin axel då, så han kunde inte.

Episk och annorlunda mot originalet

– Jag har förstått att den här sången är speciell för dig?

– Jag var bara femton när jag spelade in den. Det var mitt första musikstycke. Jag skrev det i min mors kök. Fast inte texten, jag kunde ingen engelska då. Men jag har alltid sökt uppfyllelse och tillfredsställelse. Jag vet inte var det där kom ifrån när jag arbetade med Lonesome Crow. Man kan höra att jag var en amatör, en tonåring då. Därför ville jag fira med denna nyinspelning. Jag ville göra den episk, annorlunda mot originalet, och använde allt möjliga känslor för den. Den nya versionen fungerar som en konversation. Det är frågor och svar som beskriver mina 50 år som skivartist.

Att följa den egna vägen

– Du låter nöjd?

– Ja, efteråt kunde jag inte fatta hur bra det blev. Det här är en gåva från himlen. Att kunna vara äkta mot mig själv och följa min egen väg har alltid varit mitt mål. Jag har fått frågan så många gånger om att gå med i olika band, och jag älskar Ozzy Osbourne, Deep Purple och Whitesnake. Men jag var alltid tvungen att tacka nej. Det jag vill göra hade inte passat dem.

Är annorlunda när man är ung

– Men du har ändå haft professionella relationer med många andra musiker genom åren, inklusive de flesta som medverkar på Immortal, så då undrar jag vad skillnaden är att arbeta med dem idag och då det begav sig?

– Hahaha. Okej, det kanske inte är den bästa frågan att ställa, men jag ser det så här; det är annorlunda när man är ung jämfört med när man är äldre. Annars hade det inte varit någon mening med att gå igenom livet. Som ung måste man klara att komma över de hinder man möter. Det finns verktyg för det, och det hjälper en att utvecklas. Som liten gör man många misstag, och ramlar hela tiden. Sånt är livet. Men man börjar utvecklas i samma ögonblick som man föds.

Allting kändes rätt

– Vilket du själv kan se idag?

– Ja, som tonåring med musikervänner är man mindre utvecklad, hjärnan håller alltjämt på att utvecklas. Det är därför man inte får lov att göra vissa saker i den åldern. Därför måste jag säga att när jag nu träffade Gary Barden och de andra av “originalen” från 80-talet var det underbart. Allting kändes rätt, och vi gjorde något vackert. När man går genom livet och återupplever vad man gjorde som yngre får man smälta det som varit igen. Det är som att titta på spiraltrappor som går uppåt. Man får se saker från ett annat perspektiv. Det är en del av helheten, och man får en ny förståelse för den.

Hade kunnat spela med Rod Stewart om bara viljan funnits

– Du började ju väldigt tidigt med det här. Saknade du aldrig att göra sådant som tonåringar i din egen ålder höll på med?

– Nej, tvärtom. Jag kände mig välsignad. Jag gjorde exakt vad jag var menad att göra.

– Hur ser du på livet nu? Tycker du att du befinner dig på en bra plats just nu?

– Absolut. I musikaliska termer, definitivt. Låt oss fortsätta på det spåret nu, jag känner mig uppfylld av det jag gör. Jag har ju faktiskt klarat mig i 50 år utan att lyssna på ny musik. Jag kan göra vad jag vill, jag skulle kunna spela med Rod Stewart eller David Coverdale om jag bara velat. Så jag har åstadkommit vad en artist ska.

Valde bort berömmelsen och pengarna

– Jag har förstått att du är inte är nöjd med pressen och deras förmåga att inte skriva sanningen. Därför undrar jag vad den största missuppfattningen om dig är?

– Wow, du vet. Jag menar folk tror en massa. Om jag tar Scorpions som exempel, så tror folk att jag lämnade Lovedrive-turnén för att jag ville skina själv. Men det var raka motsatsen. Jag älskar att spela och upptäcka nya saker, jag valde bort berömmelsen, pengarna och allt sådant. Om folk vetat vem jag är hade de sett att Rudolf är min raka motsats. När vi var unga och jag gick runt med gitarren höll han på med en bullworker för att se bra ut på scen. Han arbetade för ytan. Folk förstod aldrig det, och jag förklarade det aldrig heller för någon då. Alla trodde jag hoppade av av själviska skäl, men jag ville skapa något som var äkta. Jag ville bara göra folk lyckliga, och till slut har folk börjat förstå det.

Skriven 2021-02-09

*Ralf Scheepers, till vardags sångare i tyska power metalbandet Primal Fear

*Brian Tichy, trummis med ett förflutet med såväl Foreigner och Billy Idol som Ozzy Osbourne och Whitesnake

*Derek Sherinian, keyboardist extraordinaire, som slog igenom med två album med Alice Cooper och fyra med Dream Theater på 90-talet innan folk som Yngwie Malmsteen, Billy Idol och Black Country Communion tog hans tjänster anspråk under 00-talet och det efterföljande decenniet.

Sångaren *Gary Barden är tveklöst mest känd för sitt samarbete med Micheal Schenker. Immortal utgör hans elfte samarbete med honom.

*Doogie White, sångare som har medverkat på hela åtta album med Michael Schenker, men han har även ett förflutet med folk som Yngwie Malmsteen’s Rising Force och Rainbow

*Robin McAuley, sångare som har ett förflutet tillsammans med Michael Schenker i McAuley Schenker Group mellan 1986-1993. Han är för närvarande även aktuell med supergruppen Black Swan tillsammans med bland andra Wingers gitarrist Reb Beach.

*Lovedrive från 1979 var albumet som gav Scorpions deras slutgiltiga genombrott. Det var också dess tillhörande turné som innebar slutet på Michael Schenkers medlemskap I bandet.