Klicka på bilden, för att se hela bilden
The show must go on, sjöng redan Freddie Mercury postumt för trettio år sedan, varpå Queen fick ännu en hit. Outsägligt sorgligt förstås, men The Show Must Go On blev då samtidigt en av mina absoluta favoritsånger med det engelska bandet. Och säga vad man vill, men talesättet ifråga breddades onekligen till att nå utanför showbizvärlden och bli var mans peppande fras där och då.
Kan aldrig bli annat än substitut
Hur som helst, jag misstänker att Christer Björkman och hans posse liksom många andra haft samma tankar om vikten av att gå vidare som Queen när de bestämde sig för att köra på med samma koncept som om ingenting hänt även i år. Trots Coronan, och trots att resultatet inte kan bli annat än mindre festligt och avslaget när publikkontakten är noll och intet live. Social distansering och digitalisering i all ära, men något annat än ett substitut för den riktiga varan kan det aldrig bli. Det har de där streamade konserterna som avnjutits under förra året utgjort en bekräftelse på även om det där som kallas production value blivit bättre och dyrare med tiden.
Philipsson stod för kvällens höjdpunkter
För egen del vill emellertid ge ett ganska stort fång imaginära rosor till Lena Philipsson. Stjärnans lustiga kommentarer och komiska timing i replikerna var kvällens höjdpunkter. Samt hennes öppningsframförandet av nya singeln Lära så länge man lever, hämtad från starka senaste albumet, förra året Maria Magdalena. Vi talar kvällens bästa sång alla kategorier. Så är det bara.
Tippade vinnare gick vidare till final
Men det tävlades alltså i musik också, och på pappret var det förstås ett stjärnspäckat startfält, och mina tippade vinnare Danny och Arvingarna gick vidare till final. Den förstnämnde med en funky dansant sak Benjamin Ingrosso också hade kunnat göra. På svenska dessutom, och det var lätt att misstänka att han sneglat på Darins och exet Molly Sandéns framgångar med sång på modersmålet när han skrev låten.
Arvingarna i sin tur bjöd på en klämmig popig dansbansbit av det slag de alltid får en hit med, så det var väl rätt givet att de också gick vidare med Tänker inte alls gå hem.
Roligt se metal gå vidare
Till andra chansen gick färglöse Paul Rey med The Missing Piece, en låt som nog kan växa efter några lyssningar medan metalbandet Lillasyster överraskande också gavs chansen till en andra chans med Pretender. Måste här glatt medge att det var roligt att se Göteborgarna gå vidare. Efter H.e.a.t, Mustachs frontman Ralf Gyllenhammar, Outrigger och Eclipse har man väntat på att en ny hårdrocksakt skulle intaga Melloscenen.
Gick dåligt för damerna
Samtidigt misstänker jag att Lillasyster knep den plats Jessica Andersson hade kunnat knipa i vanliga fall. Trist och snopet för denna veteran som aldrig lyckats toppa vinsten med duon Fame 2003.
Överhuvudtaget gick det dåligt för damerna i denna första deltävling, men så hade också de båda tidigare Idoldeltagarna Kadiatou och Nathalie Brydolf begåvats med tämligen trista alster. Den förstnämnda med en modern danslåt amerikanerna brukar göra bättre medan Brydolf tog sig an en vuxenballad utan någon refräng, som det hade krävts en Céline Dion eller varför inte Kelly Clarkson för att lyfta.
Tillsammans i (nonsens)titel
One down, five to go. Första deltävlingen är avklarad. Cirkusen fortsätter nästa lördag och ytterligare fyra helger till. Precis som vanligt alltså. Inbillar mig dock att det blir svårt att uppbåda någon större entusiasm i längden. Men som sagt, showen måste fortsätta, och nästa vecka ackompanjeras idel nykomlingar som Julia Alfrida och Frida Green av comebackande Anton Ewald, förra årets Mellodebutant Dotter och de mesta veteranerna alla kategorier, Eva Rydberg & Ewa Roos. Tillsammans i något som fått (nonsens)titeln Rena rama ding dong.
Skriven 2021-02-08