CELEBRATING AMERICA, Washington den 20 januari 2021 – positiv ton i en svår tid med Bruce Springsteen, Jon Bon Jovi, Katy Perry och andra

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Streamad konsert

En kändistät, värdig och avskalad show präglad av positivism, men också en ordentlig skopa allvar i kölvattnet på Covid 19-pandemin och mobbinvasionen av Capitolium. Ungefär så skulle man kunna karaktärisera den tillställning som avslutade en lång dag av ceremonier och firande.

Annars brukar insvärandet av en ny president avslutas med en baluns värd namnet och ett pärlband av stjärnor som spelar live inför ett gigantiskt folkhav, men den där #”€% smittan fortsätter nästan programenligt sätta käppar i hjulet för allt som i vanliga fall kan betecknas som normalt i det offentliga rummet.

Glansen och glamouren spreds av stjärnorna för

Så, nej det här var varken ordinära eller ideala förutsättningar för ett firande värt namnet. Följaktligen var det här kanske heller inte det allra mest storslagna och tempofyllda men sett. Fast teamet som satt ihop och organiserat det hela har verkligen gjort sitt yttersta för att skapa festlig högtidlig stämning ändå. Vilket inte varit det lättaste. Så respekt till alla som varit involverade i denna process.

Fast den mesta av det som stavas glans och glamour spreds förstås av stjärnorna själva. Redan tidigare på dagen i samband med själva ceremonin då Joe Biden och Kamala Harris lade handen på egenhändigt medtagna Biblar gjorde Lady Gaga ett “powerhouse performance” av nationalsången medan Jennifer Lopez tog sig an This Land Is Your Land och America the Beautiful med lyxigt mjukpoppig själ i pipan.

Garth Brooks redan en förrädare

Och låt oss för all del inte heller glömma att countryns superstjärna Garth Brooks avverkade Amazing Grace acapella med stor känsla och sårbarhet. Trist bara att hatarnas imbecilla konspirationsgren redan svärmat in på hans sociala medier, och kallat honom förrädare och andra mycket värre saker. Lågt, lågt, lågt, på min ära. Ändå är han en trogen republikan i botten. Men en högst anständig och medkännande sådan, och sådana står som bekant inte högt hos alldeles för många av deras Trump(na) partisympatisörer i dagens läge.

Men det där var alltså tidigare på dagen. Först när mörkret fallit sattes kamerorna på kvällens värd Tom Hanks där han stod på trapporna utanför Lincolnmonumentet, men inte förrän Bruce Springsteen sjungit sin egen kärva Land of Hope and Dreams akustiskt utan något band i ryggen.

Jon Bon Jovi i Miami

En stund senare skulle presidenten själv stå där på ett av Washingtons mest kända turistattraktioner och hålla ett tal om vikten av enighet och sammanhållning i ett splittrat land, men uppträdena var annars oftast inspelade någon annanstans. Som Jon Bon Jovis opluggade framträdande från Miami i vilket George Harrisons Here Comes the Sun togs till heders igen i en glad opretentiös version.

Eller Justin Timberlake tillsammans med Ant Clemons från Memphis i svängiga soulballaden Better Days, inspelad i och utanför Staxmuseumet. Eller Foo Fighters på plats i Seattle I en avvaktande balladartat Times Like These. Innan den brakade loss på sedvanligt röjigt Foo Fightersmaner efter två verser det vill säga.

Mest sprittande med Broadwaystjärnor

Eller varför inte Tim McGraw och ena halvan av Florida Georgia Line, Tyler Hubbard på plats i Nashville i den sistnämndes lika nyskrivna som fina countrypoppiga alster om välbehövlig försoning, Undivided.

Mest sprittande var dock den ambitiösa videon med ett helt koppel Broadwaystjärnor, som gör klassikern från Rent, Seasons of Love och Let the Sun Shine hämtad från Hair i en sanslöst upplyftande video. Ett extraplus bör för övrigt också utdelas till dansösen som figurerar i slutet, Charlotte d’Amboise. Wow, vilken känsla, vilket (kropps)uttryck.

Minnesvärda nykomlingar

Mest udda denna kväll var det för mig okända fenomenet DJ Cassidy. Denne introducerade och interagerade med Lusi Fonsi i monsterhiten Descpacito. En riktigt catchy latinolåt, förstås, men detta inslag kändes mest som en onödig bagatell vid en jämförelse med allt annat.

Då var nykomlingarna från hemstaden Austin, Black Pumas avsevärt mer minnesvärda. Eller kanske snarare ett utropstecken om något. Deras Colors var retrosoul i dess renaste läckra popbestänkta form. Och låt oss för all del inte glömma Demi Lovato, som gjorde en avslappnad cover av klassiska Lovely Day från en Los Angelesstudio framför en videoskärm av vanligt folk som sjöng med.

Katy Perry och fyrverkeri utan dess like

Ja, ni förstår själva. I slutänden var det inte många nummer som avverkades live framför Lincolnmonumentet. Mot slutet uppenbarade sig dock John Legend med flygel och allt och sjöng om A New Day, men det som alla lär minnas efteråt är Katy Perry, vars Fireworks hade fått äran att avsluta hela baletten, och inte i första hand för att hon gjorde ett bra jobb. Hennes hit ackompanjerades nämligen av ett fyrverkeri jag aldrig sett dess like av förr. Sedvanliga nyårsfyrverkerier framstod närmast som en kinapuffsmäll vid en jämförelse.

Så i slutänden blev det trots allt en tillställning värd att minnas. Samtidigt gick rubriken Celebrating American who… – korta reportage om alla möjliga vardagshjältar som hållit igång samhället och hjälpt sin nästa under Coronakrisen som en råd tråd genom hela sändningen.

Se bortom kriserna

Mer seriositet och allvar, men också framtidstro uttrycktes även i korta tal av dagens huvudpersoner Joe Biden och Kamala Harris. Ett måste i dagens eländiga läge, förstås. Allt eventuellt tvivel som någon av dem eventuellt kände vad gäller möjligheten att ena folket – eller rättare sagt få med alla möjliga helnippriga konspirationsslukare och våldsverkare på tåget – kunde omöjligen lysa igenom.

– Demokratin är fragil, och tack var er har den segrat, sade Biden där i Lincolnmonumentet. Jag skulle hellre vilja uttrycka det som att demokratin förhoppningsvis har segrat, och på grund av vissa av er är den i fara. Men det hade förstås varit helt fel forum för att yttra något något sådant, skuldbeläggande och utpekande var precis som det ska vara tabu. Istället förde Harris som sig bör fram idel fina ord om att se bortom kriserna, att göra det som är svårt, göra det som är bra, att förenas, tro på landet och tro på det alla kan göra tillsammans.

Höttande knytnäve och sagotroende

Mycket vackert sades, således, och jag önskar verkligen att det fanns fog för att dessa ord ska fastna hos folk, och då speciellt hos de som mest behöver ta sig till dem. Men när jag ser att den yttersta galenskapen tagit sig ända in i kongressen via folk som Marjorie “QAnon sagotroende fanatiker” Taylor Greene och Josh “Höttande knytnäven efter Capitoliumstormningen” Hawley är det inte utan att man blir deprimerad. Särskilt som dessa individer inte är de enda där som spottat på demokratin i ett slags sjukt egenintresse att stötta en likasinnad numera ex-president och hans agenda till varje pris.

Så med tanke på allt detta gjorde nog jag och förhoppningsvis många andra helt rätt i att fokusera på artisternas insatser denna afton. Det och fyrverkerierna. För det utgjorde ju faktiskt verkligen ett fantastiskt skådespel.

Skriven 2021-01-25

OBS! Streamad konsert
Setlistan finns här