THE PROM – fluffig och lättviktig, men också färgsprakande och välspelad med en oefterhärmlig Meryl Streep i centrum

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Regi: Ryan Murphy
Skådespelare: Meryl Streep, James Corden, Nicole Kidman, Kerry Washington, Keegan-Michael Key
Land: USA
År: 2020
Genre: Drama, Komedi, Musikal
Längd: 130 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 4

Det är tvära kast som gäller för tv-seriegurun Ryan Murphy. Det senaste decenniet åren har det handlat mycket om den välförtjänt rosade American Horror Story och Glee, men den senaste tiden har han släppt ifrån sig såväl dramat Hollywood som procedurdramat 9-1-1: Lone Star och lysande prequelen till klassiska Gökboet, Ratched.

Skolbal nobbar tjej med tjejdejt

Ja, också har han regisserat filmatiseringen av Broadwaymusikalen The Prom också. Och precis som titeln antyder är ämnet för dagen en bal. En skolbal som utspelas i mörkaste mellanvästernhålan Edgewater, Indiana för att vara exakt. Där går Emma Nolan, och hon vill ta med sig en tjej som dejt på evenemanget ifråga. Något ordföranden för den lokala Hem och Skolaföreningen Mrs. Greens nobbar stenhårt. Så hårt att hon ställer in hela balunsen.

Sågas längs med fotknölarna

Men då griper ödet in. Eller kanske snarare fyra egocentriska showbizfigurer. Två av dem, Broadwayskådisarna Dee Dee Allen och Barry Glickman har precis tvingats se deras senaste projekt, en gräslig The Eleanor Roosevelt Story sågas längs med fotknölarna och läggas ner på premiäraftonen. Samtidigt har deras kollega Angie Dickinson självmant hoppat av sitt alldeles för långvariga jobb i baletten i Chicago – musikalen alltså – efter att ha tröttnat på att aldrig promotas till en större roll. Som grädde på moset finner vi även Trent Oliver, en arbetslös skådis utan flyt trots examen från Juilliard.

Kändisaktivism för att bättre på profilen

Så vad har då denna kvartett med den här Emma att göra då? Inte ett dugg. Däremot inser Angie och Trent att deras två vänner behöver något att kämpa för. Allt för att verka bry sig och vara osjälviska. Något de förstås inte är eller gör. För visst är Dee Dee och Barry narcisser, men kändisaktivism kan i bästa fall bättra på profilen. Eller kanske inte ändå. De fyras första sammanstötning med småstaden är inte överdrivet lyckat. Våldgästandet av Hem och Skolaföreningens möte är knappast någon succé även om skolans liberale rektor Hawkins visar sig vara en stor fan av just Dee Dee.

Dessutom är Emma lyckligtvis med på noterna. Hon ser de fyras gäng som stöttepelare att lita på, och även om de nu initialt ställer upp för egen vinnings skull kan ni ger er på att de ändrar fokus och utvecklar värme kring hjärteroten efter ett tag. Ungefär så. Fast samtidigt har Emma i slutänden sina egna idéer om hur hon ska slå tillbaka mot trångsyntheten.

Ingenting som inte löses med ett tjusigt musikalnummer

Om detta låter som ett tungt upplägg ber jag verkligen om ursäkt. För The Prom är lika fluffig och lättviktig som påfågelns fjäderdräkt. Den är feel good till max, och det är lätt att förstå att det också varit meningen, det här är inte ännu en tung skildring av ett dömande och bigott samhälle omöjligt att komma ut i. Ändå är det något som stör en liten aning. Här finns ingenting som inte löses med ett glittrigt tjusigt musikalnummer. De jobbiga känslorna och problemen försvinner på ett huj när sista tonen klingat bort varje gång.. Jämför detta med klassikern Priscilla – öknens drottning där det allvarliga slängdes in i mixen, tog tag och berörde på djupet även när det flamsiga tog över igen.

Omöjligt inte framhålla kvartetten i centrum

Å andra sidan; allting behöver inte gräva på djupet. Allvarliga frågor behöver inte alltid dissekeras i ett misärscenario á la svensk socialrealism. Det räcker ofta att som här ändå sätta fingret på en tröttsamt intolerant värld i en roande inramning, och The Prom är verkligen en riktigt färgsprakande, kvick och välspelad skapelse med en ensemble som går all in på ett inspirerande lustfyllt sätt.

Och på tal om ensemblen, så är det omöjligt att inte framhålla kvartetten i centrum, James Corden, Nicole Kidman, Andrew Rannells och den oefterhärmliga Meryl Streep som annat än stora tillgångar i denna skapelse. Deras uppspelt eleganta agerande framstår som det glädjepiller vi så väl behöver i dessa dagar.

Skriven 2021-01-02