Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Originaltitel: Wir können nicht anders
Engelsk titel: Christmas Crossfire
Regi: Detlev Buck
Skådespelare: Kostja Ullmann, Alli Neuman, Sascha Alexander Gersak, Sophia Thomalia, Merlin Rose
Land: Tyskland
År: 2020
Genre: Deckare, Komedi, Thriller
Längd: 105 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 1
Ännu en Netflixproduktion, denna gång en tysk sådan. En tysk kriminalkomedi med jultema. Jag vet inte riktigt vad jag förväntade mig av filmen när jag började titta. Antagligen att den skulle vara underhållande – och rolig. Men där sket jag mig på tummen.
Faller pladask för varandra
Skådespelaren Detlev Buck står för regin, han är även inblandad i manus, samt spelar en av rollerna. En dödlig jul börjar hyfsat lovande. Alli Neumann spelar Edda, som med tårar rinnande nerför kinderna går in på en bar, sätter sig vid bardisken, och börjar prata med killen som sitter bredvid henne. Sam (Kostja Ullmann) heter han, och efter att de två svept några glas vodka, bär det sig inte bättre än att de faller pladask för varandra.
Tar hjälp av svinig polis
Sam, som “jobbar med amerikansk litteratur”, bor i en skåpbil, och han och Edda tycker att de ska åka in i en skog och ha sex, så de kör iväg. Inne i skogen hör Sam rop på hjälp, så han går ut för att se vad det är som sker. Han får syn på några gangstrar som ska till att avrätta en kille. Tumult uppstår och Sam lyckas komma undan – tillsammans med det tilltänkta mordoffret. Gangstrarna jagar dem.
Edda har glömts kvar i skåpbilen. Vart tog Sam vägen? Hon tar hjälp av en svinig polis för att hitta sin nyblivne pojkvän. Resten av filmen består i att alla jagar alla, och lite då och då dödas folk, eller så skadas de.
Ansträngd och tråkig
… Och jag tyckte inte att det var roligt alls. Jag skrattade inte en enda gång. Jag tyckte heller inte att det var coolt, häftigt och spännande. Jag antar att herr Buck siktat på att göra något i Tarantinostil. 1990-talets Tarantino, alltså. Ironiskt våld och kriminella rollfigurer.
Under handlingens gång visar det sig att mycket i filmen hänger ihop. Alla är släkt med varandra, eller känner varandra. Eller något.
Jag tappade intresset ganska snart, och därefter tappade jag koncentrationen. Jag tyckte bara att En dödlig jul var ansträngd och tråkig. Filmen känns mycket längre än den är, eftersom den är så tjatig; samma typ av incidenter upprepas ideligen. Under eftertexterna dansar skurkarna till en Leonard Cohen-låt.
Cool och häftig för tjugoåringar
Betyget ett är kanske för lågt, det är inget dåligt gjord film, det här. Men – jag hade inte sett klart på den om jag inte haft för avsikt att skriva om den här. Så pass trist tycker jag att den är…. Å andra sidan är det förstås möjligt att tjugoåringar tycker att filmen är cool och häftig.
Skriven 2020-12-06