THE CALL – spännande, intressant och fascinerande skräck

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: Call
Regi: Chung-Hyun Lee
Skådespelare: Park Shin-Hye, Oh Jeong-Ss, Jong-seo Jun, Sung-ryung Kim, Dong-hwi Lee
Land: Sydkorea
År: 2020
Genre: Deckare, Skräck, Thriller
Längd: 112 minuter
Visas på Netflix
Betyg: 4

Jag är lite osäker på vad denna koreanska Netflixproduktion heter. När titeln dyker upp i eftertexterna står det Call (med den koreanska titeln intill), vilket filmen även heter på IMDb. Men Netflix och Wikipedia kallar den The Call. Således väljer jag att kalla filmen The Call – även om det föreligger risk att den blandas ihop med en amerikansk skräckfilm från i år med samma titel.

Association till film om magisk brevlåda

I eftertexterna till The Call dyker det upp en rad på engelska i vilken det står något om att handlingen är hämtad från en äldre film som heter The Caller, en brittisk film, verkar det som. Jag har inte sett den tidigare filmen, så jag kan inte jämföra. Jag associerade snarare till det koreanska dramat Il Mare från år 2000, den som senare kom i en amerikansk version med Keanu Reeves och Sandra Bullock; Huset vid sjön. En film om en magisk brevlåda, med vilken två personer som bor i samma hus med två års mellanrum kan hålla kontakt med varandra. En tidsmaskinsbrevlåda.

Fullständigt oförutsägbar och snygg

I 2020 års The Call – den koreanska alltså – är det en telefon som svarar för kontakten med det förflutna. Chung-Hyun Lee står för manus och regi till denna film, och jag måste tillstå att jag överraskades när jag såg den. Jösses, den här filmen var ju riktigt bra! Den är i princip fullkomligt oförutsägbar. Huruvida logiken funkar eller ej vill jag inte ge mig in på, men har man överseende med detta, är The Call en spännande, intressant och fascinerande film. Snygg är den också.

Ringer bakåt i tiden

Park-Shin Hye spelar Seo-yeon, som bor med sin mor i ett stort hus. 1999, när Seo-yeon var liten, omkom hennes far i en eldsvåda, och Seo-yeon fick brännmärken på benet. Seo-yeon har råkat bli av med sin smartphone, och börjar därför använda en gammal trådlös telefon som finns i huset. Be mig inte förklara hur det går till, men telefonen kan ringa till sig själv – men till år 1999. Den ringer alltså bakåt i tiden. Och 1999 ringer den upp sig själv år 2000.

Seo-yeon får kontakt med en ung tjej; Young-sook (Jong-seo Jun), som bodde i villan 1999. Young-sook har ett helvete där hemma; hon lider av någon psykisk åkomma, och hennes grymma mor försöker bota henne med exorcism. De två tjejerna gillar att prata med varandra och upprättar en märklig gemenskap med två decenniers mellanrum.

Börjar mörda folk bestialiskt

De kommer på att de kan korrigera tillvaron. Young-sook får veta hur eldsvådan 1999 uppstod, så hon lyckas förhindra den. Då förändras villans interiörer tjugo år senare, Seo-yeons brännmärken försvinner och hon hittar sin far i livet nere i köket. Young-sook lyckas även göra sig av med sin onda mor 1999.

… Det är bara det att det fanns en orsak till att Young-sooks mor var så hård och grym. Young-sook visar sig nämligen vara bindgalen. Kaninkokargalen. Seriemördargalen. Hon är besviken på Seo-yeons beteende i framtiden, det vill säga i nutiden, så hon börjar att bestialiskt mörda folk – och för varje nytt illdåd förändras Seo-yeons tillvaro.

Onödig epilog funkar inte

Det är sällan det händer när jag tittar på Netflixfilmer, men The Call behöll min uppmärksamhet från början till slut. Jag satt hela tiden och undrade vad den illasinnade Young-sook skulle hitta på härnäst, och hur Seo-yeon skulle reda ut det. Allting blir konstant värre och krångligare.

Min enda egentliga invändning är mot några sekunder under eftertexterna. Här har man plötsligt slängt in en onödig epilog med en extra tvist, och den funkar inte alls logiskt sett. Det är ju lite dumt – här hade de en riktigt bra film, och så lägger de till några sekunder som sabbar allt. Stäng av filmen när eftertexterna börjar rulla, så slipper ni epilogen.

Varför telefonen är magisk förklaras inte. Den bara är det. Magisk, alltså. Köper man detta, köper man resten av filmen, skulle jag tro. Jag tycker The Call är skitbra.

Skriven 2020-11-30