Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Förlag: Lind & Co
Serie: Suzanne Eriks (del 2)
Genre: Deckare
Antal sidor: 335
Format: Inbunden
Utgivningsdatum: 2020-05-06
Christopher Silfverbielke är historia. Leve Suzanne Eriks. Kom på mig själv med att inleda denna text på ett snarlikt sätt som i recensionen till första boken om domaren som tar lagen i egna händer. För samtidigt som tidigare skrivarpartnern Dan Buthler tycks ha hittat ett vinnande koncept med den gangsterorienterade bokserien om Alex Storm fortsätter Dag Öhrlund på psykopatspåret, och ingen kan säga annat att han konceptet är av det vinnande slaget även denna gång.
Krasst cyniskt tankemönster lockar till fnissande
Ingen kan nämligen egentligen hävda något annat än att underhållningsvärdet är skamlöst högt. Sedan vill säkert inte alla erkänna det av rädsla för att inte framstå som goda humanister, men Eriks inre tankemönster är så krasst cyniskt att det inte sällan lockar till förnöjt fnissande. Rimligen borde skrattet fastna i halsen, men det gör det inte. Mörk humor är trots allt också humor även om den råkar vara av det grymma slaget.
En blodbesudlad kupp
Å andra sidan förtjänar inte samvetslösa gangsters särskilt mycket sympati, så när Eriks med manipulerade väninnan, prästen Jessica Berger i motvilligt släptåg planerar en väl iscensatt blodbesudlad kupp som involverar den usla ursäkten till människa, gangsterbossen Antonio Rojas. är det rätt svårt att undvika ta till en imaginär applåd.
Oavsett hur mycket man än har fått lära sig att alla har har rätt till en fair rättegång, bör betonas. Det är som när Charles Bronson rensar upp i sin Death Wish-franchise. Man vet att det inte skulle fungera i ett civiliserat samhälle att folk tar lagen i egna händer, men i fiktion kan det vara befriande.
Avlivande som en nödvändighet
Fast problem uppstår som bekant när protagonisten går över den oskrivna gränsen. Som när oskyldiga blir avlivade för att de råkar vara på fel plats vid fel tid när de bara gör sitt jobb. Det är sådant som i Suzanne Eriks värld betecknas som nödvändigt och/eller jobbiga streck i räkningen arbetet, men för oss läsare tränger sig allvaret på i dessa stunder.
Allvaret präglar också Jessica, som har svårt att få ihop både sitt samvete och sin prästroll med de grymheter hon blivit en del av. Hon dricker för att slippa tänka, men drömmer också om en framtiden med nye bekantskapen Anders. Opraktiskt, tycke Suzanne, och man förstår att hon mycket väl skulle kunna tänka sig åtgärda situationen.
Föraktar make och son med passion
Att åtgärda situationen på hemmafronten är också något Hovrättsdomaren kan tänka sig göra. Hon föraktar och hunsar sin ”mesige” Svenssonmake Mats och överviktige son Anton med passion, och vill bara samla på sig tillräckligt mycket kapital för att kunna dra med dottern Ebba till ett bättre och varmare land.
Suzanne är helt enkelt gravt uttråkad i hemmets lugna vrå, men precis som Silfverbeilke roar hon sig mer än gärna med att idka erotiska lekar, och i partiledaren för det SD-liknande högerpopulistiska partiet hittar hon inte bara sin like utan till och med kanske rent av sin överman.
Inte ute efter priser och kritikergunst
Att döma av dessa ingredienser är det säkert lätt att förstå att det är det mycket på gång i Den yttesrsta rättvisan, det brukar ju vara det i en Öhrlundroman. Tempot är högt, prosan rapp och inte sällan rolig på ett sjukt sätt. Ja, också är det hela både våldsamt och sexkryddat. I en högre grad än i första boken, skulle jag vilja påstå.
Sedan är det rätt tydligt att Öhrlund inte är ute efter vare sig priser eller kritikernas gunst i första hand – samhällskritik eller onödigt psykologiserande är inte hans melodi.
Fortsättning på djävulskapet kommer
Men oavsett vilket; temperaturen har hur som helst vridits upp av författaren den här gången, och ni kan lita på att det kommer en fortsättning på Suzanne Eriks djävulskap. Därmed utgörs klimaxen här förstås också som sig bör en cliffhanger. Hur ska det gå? Jag kan knappt bärga mig att få veta. Dags att börja räkna ner nu.
Skriven 2020-12-01
Läs mer om boken här
