BILLY OCEAN : ONE WORLD (Sony Music) – starkt och trevligt när åldrade hitmakaren bevarar det som varit

Klicka på bilden, för att se hela bilden

Caribbean Queen, Loverboy, Suddenly, When the Going Gets Tough, the Tough Gets Going, There’ll Be Sad Songs (To Make You Cry), Get Outta My Dreams, Get Into My Car. Alla var de stora hits för Billy Ocean under 80-talet. Inte minst i USA, Kanada och Storbritannien excellerade den Trinidadbördige britten både på radio och på försäljningslistorna med sina catchy poplåtar och smäktande ballader. Men 1993 års USA-producerade Time to Move On, som bland annat rattades av R. Kelly floppade. Försöket att gå vidare stilmässigt och väva in R&B, reggae och new-jack swing föll inte särskilt väl ut för att nu uttrycka det milt.

Tiderna hade förändrats

Efter den smällen höll Ocean låg profil i femton år. Uppbrott från dåvarande managern och skivbolagsstrul fick honom att lägga musiken på vänt. Istället för att ta fighten valde han att spendera tid med familjen. Längre än det var tänkt, skulle det alltså visa sig. Och inget ont i det, men när comebacken väl kom hade tiderna förändrats, och då talar jag inte bara om piratslöddrets stöldintåg och sedermera det legitimerade parasiterandet av musiken via streamingtjänster, utan om en helt annan värld rent musikaliskt; 80-talets vinnande recept var sedan länge dött och begravet. Det finns liksom en anledning till att så få hört talas om album som Because I Love You och Here You Are.

Budskap om att hålla ihop

Eller för den delen One World. Det var en ren tillfällighet jag råkade uppmärksamma att Ocean hade släppt ett nytt album, det första på sju år för övrigt. Hade det inte varit för ett mindre botaniserande på brittiska Amazon hade verket ifråga förblivit okänt även för mig.

Vilket hade varit lite synd. För det här är på det hela taget en oväntat starkt och riktigt trevlig – i ordets mest positiva bemärkelse – skapelse. Inte minst kan jag uppskatta den positiva tonen. Budskapen om att hålla ihop, att vi alla sitter i samma båt och så vidare må te sig naiva, men de behövs mer än någonsin i dessa extremt polariserade tider då intoleransen mot olika åsikter och vurmen för auktoritära ledare på båda sidor av det politiska spektrat ännu inte tycks ha nått sin kulmen.

Rastafari, inkludering och samförstånd

Dessutom är det väl en inte alltför avancerad gissning att tro att viljan att sända ut budskap á la We Are the World blivit tydligare hos Ocean med anledning av hans engagemang för Rastafarirörelsen. Vilket må vara hänt. För visst kan det vara upplyftande när religion för en gångs skull används i positivt syfte i dessa dagar.

Sedan bör betonas att sångaren inte på något sätt snöat in på religiös lyrik men budskapet om vanlig hederlig inkludering och samförstånd är tydligt i sådant som We Gotta Find Love, väldigt diskret reggaedoftande balladen All Over the World och den pumpande lightfunky One World. Titlarna säger som synes det mesta i detta avseende, så alla kommentarer är därför rimligen överflödiga.

Varma parrelaterade känslor och tvåsamhet hyllas

För övrigt avhandlar Ocean i vanlig ordning kärlek på längden och tvären, Ja, inte Daylight förstås. I denna svängiga uptemposak är det bara uppbyggligt partajande som gäller. Fast för övrigt är det i stort sett bara varma parrelaterade känslor och tvåsamhet som hyllas. Sånger som Nothing Will Stand In Our Way och Feel the Love är klassiska Oceanballader medan Betcha Don’t Know lever högt på ett skönt groove och Love You More diskret flirtar med reggae.

Ocean – mannen som kan bevara det som varit

Som alla säkert förstår gör den nu 70-åringen ingenting för att försöka vara up to date på One World. Här finns inget utdraget wailande, ingen autotune och inga hiphop-beats. Kalla mig gärna konservativ, men Thank God för det säger jag. Det behövs folk som bevarar och konserverar det som varit också, och Billy Ocean visar att han alltjämt är mannen som kan göra detta. Heder åt brittiska Sony för att de gett en mogen artist en ny välförtjänt chans.

Skriven 2020-11-09