Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Jason William Lee
Skådespelare: Valter Skarsgård, Khamisa Wilsher, Christopher Gerard, Karolina Benefeld, Jerome Velinsky
Premiär: 2020-09-25
Betyg: 3
För den som eventuellt undrar; Nej, grafiskt våldsamma Funhouse är inte en remake av Tobe ”Motorsågsmassakern” Hoopers The Funhouse från 1983. Däremot är det en svenskproducerad skapelse inspelad i Vancouver med inte så lite drag åt exploitationsskräck, som låter fjärde Skarsgårdbrodern Valter toppa rollistan bestående av i övrigt mest amerikaner. Som grädde på moset står dessutom självaste SF-studios för världsdistributionen.
Vilket onekligen ter sig förvånande. För säga vad man vill, men Funhouse tillhör inte precis standardrepertoaren för vår svenska storspelare i branschen. För att förtydliga något skulle man kunna uttrycka det som om det här inte är något för den nervsvage filmkonsumenten, och det är knappast en överdrift.
Scenen är en dokusåpa som utspelas i en lyxig, ensligt belägen villa där åtta C-kändisar av varierande dignitet bjudits in att tävla om en prissumma på fem miljoner dollar. Vi talar Paradise Hotel med aningen mer stil samt minus de mest korkade karaktärerna. Namnet på spektaklet är Funhouse, men så himla roligt blir det inte efter det inledande småpratet och skojandet bland deltagarna.
För så fort första tittaromröstningen avslutats ska som traditionen bjuder den med minst ”likes” elimineras, vilket dessvärre inte alls betyder att den drabbade helt sonika bara får respass ut i verkligheten. Istället dras ordets innebörd till sin mest grymma blodsprutande spets. Varje gång efter varje omröstning. Det är med andra ord inte konstigt att rädslorna och paniken bland deltagarna gradvis växer i takt med att tittarsiffrorna världen över rakar i höjden.
Samtidigt ute i verkligheten anstränger sig FBI å sitt yttersta för att spåra upp platsen där dessa hemskheter utspelar sig. Men om nu sanningen ska fram är inte detta sidospår alls lika intressant och kittlande som själva händelseförloppet i huset, och då syftas inte bara på de effektiva brutaliteterna, utan även på dramats bad guy Nevin Evensmith, en stenrik knäppis med ett manifest som kritiserar kändiskulten kring nollor av alla de slag och empatilösheten bland de som sitter framför datorn. Att hylla medelmåttlighet har blivit en sjukdom, orerar han på det mest övertygande sätt, och rättfärdigar på så sätt sitt ansvar för avlivande av dokusåpakändisar.
Så någonstans finns det väl både en sjuk moral- i stil med den Sawseriens tosing Jigsaw förmedlade – och för all del också ett vettigt budskap i det här, men i första hand är Funhouse förstås en överraskande obehaglig, nervig och kompromisslös skräckupplevelse modell B-film, och det vill inte säga lite. Även om det vore synd att påstå att man inte sett det hela förr.
Skriven 2020-09-23
