Klicka på bilden, för att se hela bilden
Bakgrund
Evanescence bildades redan 1995 i Little Rock, Arkansas av sångerskan Amy Lee och gitarristen Ben Moody, men det var först efter åtta år av tröskande, som de kunde presentera sig för den breda publiken i tillplattad form. Med besked, får man väl säga. Introduktionen skedde nämligen i superhjältespektaklet Daredevil med sången Bring Me to Life där den fått en framträdande roll på ljudbandet.
Sålde i massiva 17 miljoner
Därmed var bandets lycka gjord. Sången ifråga blev en jättehit och bäddade för framgången med fullängdaren Fallen, som i slutänden skulle komma att sälja i massiva 17 miljoner exemplar på världsplanet. I sammanhanget får man inte heller glömma vackra balladen My Immortal, som även den hjälpte till att boosta succén med albumet ytterligare.
Pendlande mellan känslomässiga extremer
Det var i denna, den mest omvälvande perioden hittills i bandets historia jag intervjuade Ben Moody. Ändå verkade stämningen i bandet till övervägande delen vara harmoniskt. Inte minst talade gitarristen sig varm för Amy Lees artistiska förmåga. Likaså var duon till hundra procent musikaliskt. Moody bekräftade i alla all att de delade ”exakt samma musikaliska vision”.
Vilket i klartext betydde en mix av goth, nu metal utan rap, en näve 80-tals AOR och singer/songwriting. När jag beskrev helheten på Fallen på detta sätt tyckte guraspelaren om inte annat att jag ”i stort sett slog huvudet på spiken”. Sångsamlingen beskrevs vidare som ett pendlande mellan känslomässiga extremer från mörkt till upplyftande och väldigt kraftfull på en och samma gång.
Vägen mot ny musik beströdd med problem
På det hela taget verkade stämningen i bandet närmast idyllisk på detta stadium. Fast skenet bedrog möjligen. För bara ett mindre antal månader senare hade Moody hoppat av det (succé)tåget, och tre år senare när jag fick min första intervju med Amy Lee i samband med releasen av uppföljaren The Open Door visade det sig att vägen mot ny musik varit beströdd med såväl problem och tragedi.
Brusten pulsåder och eländig relation
Som synes här nedan pratade Lee om en rad ”låga erfarenheter” som varit en del av livet sedan genombrottet 2003 i den lika trevliga som öppenhjärtiga intervjun som följer här nedan. Inte minst stämde hon sin dåvarande manager för både ”professionell försummelse” och ”sexuellt överfall” i december 2005, vilket ledde till en utdragen strid i rättssalen.
Som om inte detta vore nog höll gitarristen sånär på att dö av en brusten pulsåder i samma veva med en svår rehabilitering som följd. Ja, också hade relationen mellan Lee och Moody redan innan allt detta varit eländig. Båda parter var deppiga över detta redan innan genombrottet, och vokalissan ville i då skrivande stund inte säga något alltför negativt om honom. Det som hänt är ”vatten under broarna”, menade hon och tillade på en mer direkt fråga att det var skönt att inte ha någon som skjuter hennes idéer i sank längre.
Ett präktigt stilbildande mästerverk
Så i slutänden verkade det trots allt finnas en hel del kreativa meningsskiljaktligheter som grund för Moodys uppbrott. Efter avhoppet ska denne ha yppat att han ville satsa på att fortsätta dra Evanescence i samma hitspäckade spår som Fallen. Något Lee inte var intresserad av, hon ville istället skriva material, som mer avspeglade hennes personlighet och inte nödvändigtvis var lika bombastiskt catchy.
Vare sig Moody eller Lee insåg det naturligtvis initialt, men det var denna skillnad i synsätt som till slut knäckte relationen både privat och professionellt. Synd på ett sätt, måste jag säga. Men hur man än ser det, så går det inte att komma ifrån att Fallen är ett präktigt stilbildande mästerverk, och inte bara i sin genre utan även rent allmänt.
Nytt album och turnéambitioner för Amy Lee
Fast med detta sagt; livet går vidare. Lee har fortsatt hålla liv i Evanescence ända fram till våra dagar. Framgångarna med Fallen har hon förstås aldrig lyckets upprepa, men den som vill bör hålla ögonen öppna efter nya albumet The Bitter Truth senare i år.
Det finns även ambitioner att återuppta den avbrutna Europaturnén tillsammans med Within Temptation med början den 8 september. Men med tanke på Coronaläget lär det väl stanna vid just det. Ambitioner alltså.
Samarbetspartner med Avril Lavigne, Céline Dion och andra
Men Ben Moody då. Vad hände med honom post Evanescence? Jo, framförallt utvecklade han låtskrivarsidan och blev snabbt efterfrågad av diverse stora namn. På meritlistan hamnade så småningom miljonsäljande folk som Avril Lavigne, Kelly Clarkson, Anastacia, Daughtry och självaste Céline Dion.
Tillsammans med två före detta medlemmar i Evanescence bildade han även bandet We Are the Fallen 2009. Kvintetten blev dock kortlivad. Efter endast tre år var allt över efter begränsade framgångar med det starka, men tyvärr sorgligt förbisedda albumet Tear the World Down.
Skriven 2020-08-11
EVANESCENCE följer upp megasuccé efter personligt strul
För tre år sedan kom dom till synes från ingenstans och gjorde etiketten goth metal till var rockälksares egendom. Succén var minst sagt sensationell och beredde vägen för otaliga andra band i genren såsom Nightwish, Within Temptation och Lacuna Coil. Ingen har dock varit i närheten av samma framgångar som Evanescence. Vilket inte är så konstigt eftersom förra albumet Fallen sålde sanslösa fjorton miljoner exemplar världen över. Men nu är festen över. Det har nämligen blivit dags att visa att succén inte bara var en lyckoträff av sällan skådad omfattning.
– Men det betyder inte att jag kände någon press bara för det, säger sångerskan Amy Lee apropå processen bakom nya verket The Open Door. Min kreativitet var redo för vad som helst, och det kändes jättehäftigt. Grejen är att det går inte att definiera framgång efter försäljningssiffror. Jag är själv jättenöjd med plattan, men det betyder inte att alla kommer att köpa den för det.
Amy konstaterar att det alltjämt låter Evanescence om The Open Door. Det har liksom inte gått att undvika. Men hon påpekar samtidigt att det är omöjligt att inte notera tillväxten i helheten.
– På Fallen fanns det sånger jag skrev när jag fortfarande var tonåring, och då gömde jag mig ofta bakom omskrivningar och metaforer. Så är det inte längre. Jag har mognat mycket sedan sist. Mitt självförtroende har växt och jag vågar säga allting rätt ut istället.
– Men oavsett vilket så lutar texterna alltjämt åt det mörka hållet?
– Ja, eftersom Evanescence är en kanal för all min underliggande ilska och ångest blir det lätt så. Det betyder inte att jag bara går igenom jobbiga saker, jag får vara med om mycket roligt också. Men det är sådant jag behöver skriva om.
Amy överdriver knappast. Förra året passerade en rad ”låga erfarenheter” revy i hennes liv och hon tillät de negativa vågorna fastna i medvetandet.
– Folk i min närhet marscherade rakt över mig, så i slutet på förra året gjorde jag miljoner förändringar i mitt liv och skrev vår förstasingel Call Me When You´re Sober.
De största problemen förorsakade av allt att döma Amys dåvarande manager. I december förra året stämde sångerskan nämligen mannen ifråga för både ”professionell försummelse” och ”sexuellt överfall”. Därefter har stämningarna fortsatt flyga mellan parterna, vilket lett till en utdragen strid som fortfarande inte är löst. Amy betecknar hela situationen som sorglig, men vågar inte säga mer eftersom hon har försetts med munkavle av advokaterna. Fast detta är knappast det värsta som hänt sedan Evanescence gav ifrån sig ett livstecken senast. I samma veva som den juridiska pajkastningen drog igång drabbades gitarristen Terry Balsamo av en stroke orsakad av en brusten pulsåder i nacken och var nära att dö.
– Nu mår han jättebra igen, men det som hände var verkligen läskigt. Hans rehabilitering har varit väldigt svår. Det var mot alla odds han lärde sig spela igen, men att han överhuvudtaget kan gå igen är ett mirakel.
Amy har uppenbarligen inte särskilt mycket flyt med gitarrister. Terry Balsamos föregångare Ben Moody – som för övrigt bildade Evanescence med ”sin” sångerska en gång i tiden – hoppade oväntat av strax efter genombrottet 2003. Sedan dess har Moody gått vidare och etablerat sig som låtskrivare åt bland andra Avril Lavigne, men varför han slutade är alltjämt höljt i dunkel.
– Både Ben och jag var deppiga och det blev bara värre och värre mellan oss ju längre tiden gick. Vi hade problem redan innan vi slog igenom, men det fick ju inte se ut som om vi hatade varandra när vi blev fotade. Mer vill jag inte säga. Det där är ”vatten under broarna” för min del nu. Jag vill inte säga något dåligt om honom.
– Fast du har i alla fall sagt att det var en befrielse den här gången att slippa ha någon över dig som skjuter dina idéer i sank när du skriver?
– Ja, det var som en helt annan värld. Nu vågar jag visa mina sånger och får stöd av Terry och resten av bandet. Det i sin tur har gjort musiken bättre.
– Det låter som om du är i harmoni med dig själv nu, men handen på hjärtat, har det inte varit lite jobbigt ändå att anpassa dig till det här livet?
– Jag lär mig något nytt varje dag. Om jag ser tillbaka på mig själv när jag var nitton så är det frågan om två väldigt olika personer. Så nej, jag tycker inte det. Men jag är fortfarande Amy och håller fötterna på jorden. Jag har inte blivit en odräglig rockstjärna med en massa löjliga krav.
– Din tillvaro verkar vara mer ordinär än vad folk i allmänhet tror?
– Det är klart saker och ting har förändrats, men när jag kommer hem till min våning tar jag mest hand om mina katter, lagar mat, kollar på TV och hänger med min pojkvän. Jag har inte ens folk hemma hos mig särskilt ofta, så mer spännande än så har jag det inte. All spänning i mitt liv mitt liv inträffar när jag står på scen.
Skriven: 2006-09-19