Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Regi: Claude Lelouch
Skådespelare: Anouk Aimée, Jean-Louis Trintignant, Souad Amidou, Antoine Sire, Marianne Denicourt
Originaltitel: Les plus belles années d’une vie
Premiär: 2020-08-07
Betyg: 3
Tidlös är nog ett understatement när man talar om Jean-Louis Trintignant. Ja, det är samma unga virila lejon som kämpade mot den gamla malätne (Curd Jurgens) om Brigitte Bardots gunst i femtiotalsklassikern Och Gud skapade kvinnan (1956). Det är också samme Tritingnant som gjorde djupa avtryck i den nya franska vågen i Claude Lelouch En man och en kvinna (1966) som nu vid 90 års ålder (kanske) gör bokslut i just Lelouchs (sju år yngre än Tritignant) Livets bästa år.
Jean-Louis sitter nu (i egna ögon) inspärrad på ett äldreboende i Paris och drömmer sig tillbaka till fornstora dar när han körde racerbil och kvinnorna stod i kö. De flesta passerade revy obemärkta, men en stannade för alltid i den nu demensmärkte Jean-Louis minne för evigt, Anouk Aimee.
När hon nu besöker Jean-Louis på ålderns höst upptäcker bägge att gammal kärlek aldrig rostar. Lelouch börjar naturligtvis själv med ålderns rätt att fundera över livets berg och dalbana, och de val på gott och ont han gjort på vägen. Nu gör han Jean-Louis och Anouk till språkrör för den stora kärleken och de konsekvenser som blir resultatet av fel val.
Regissören ställer de existentiella frågorna till sin spets och gör det med hjälp av vacker musik och visuell ögonfägnad där bildspråket ofta känns mer som poesi än som film. Scenerna är ofta långa och koncentrerade till det gamla kärleksparets karismatiska närvaro. Det händer egentligen inte mycket mer av intresse för Lelouch är deras relation i dåtid (vi får många svartvita återblickar till En man och en kvinna) och nutid.
Livets bästa år är en finstämd och livsbejakande film som kanske främst når fram till dem som en gång surfade fram på den nya franska vågen och minns En man och en kvinna som en av dess höjdpunkter.
Skriven 2020-08-05
