Klicka på bilden, för att se hela bilden
Han är kritikerrosad, prisbelönt och har icke att förglömma en gedigen fanskara som fyller konsertlokaler runt om i världen. Namnet är Rufus Wainwright, och nu är han tillbaka på sin mammas personligt färgade popgata igen.
Inte hungrig efter kändisskap och vild galenskap
Inte för att han någonsin varit borta, men sångaren har alltid haft en förkärlek för det storskaligt känsloprunkande i sin musik, så för sisådär ett decennium sedan tog han konsekvensen av detta och började fokusera på annat. Annat i det här fallet innebar i sin tur både en egen opera betitlad Prima Donna och tonsättning av texter signerade självaste William Shakespeare. Men nu är Wainwright tillbaka där allt började igen för drygt tjugo år sedan. Han bryter reglerna med ett album som fått den passande och smått fyndiga titeln Unfollow the Rules.
– Och det känns fantastiskt, kommenterar mannen själv per telefon från hemmet i Los Angeles. Jag är inte så hungrig efter kändisskap wild galenskap och framgång längre som jag var förr. Istället är jag en tämligen artistisk produkt som presenterar världen som jag ser den just för tillfället.
Trettio sånger att välja på
Rufus förtydligar och tillägger att hans ambitioner förändrats. Med förra popalbumet, 2012 års Out of the Game ville han “bli utskjuten med katapult mot stjärnhimlen” medan nya verket mest bara utgör en ren och skär presentation av den egna personen.
– Den här skivan kom till på ett väldigt organiskt sätt. Jag hade över trettio sånger att välja av från början, och då kom min producent *Mitchell Froom in och skapade ordning i kaoset. Han fick välja de mest kraftfulla sångerna och sedan lät jag honom ta hand om låtordningen också. Då hade vi väldigt mycket albumets vinylversion i åtanke. Det blev tre sidor med fyra spår på varje medan den fjärde tillägnades en bild.
Laurel Canyon, syra i Hollywood Hills och mörker
– Och vad jag förstått när jag läst om skivan, så avhandlar de här tre sidorna tre varierande ämnen?
– Ja, och de är alla väldigt olika. Den första handlar om livet i Laurel Canyon där jag bor, den andra är mer psykedelisk och utgör början på en resa där det tas lite syra i Hollywood Hills. Sedan den sista delen är väldigt mörk där glimtar av hopp uppenbarar sig först på slutet.
USA – ett mörkt ställe länge nu
– Är den mörka delen på något sätt inspirerad av coronapandemin?
– Inget på skivan är faktiskt skrivet under coronaperioden, men USA har varit ett mörkt ställe länge nu. Även innan Trump blev vald var situationen oroväckande, så det är något att fundera på. Mycket av det som händer nu har gett oss tid att tänka och göra något åt det. Men sedan måste jag också säga att om vi nu skulle lyckas få bort Trump, så skulle det göra mycket gott. För Trump som idé och tanke är alltjämt väldigt potent. Det är ett ormhuvud, så kom igen och hugg av det haha.
Kämpa för de fundamental frågorna I gayvärlden
– Men bortsett från det mörka, så måste jag säga att ett spår som Peaceful Afternoon låter både uppåt och glatt?
– Yeah, den skrev jag till *min man. Jag tror att när man väl uppnår fyrtioårsåldern, så är det viktigt att slå in på de fundamentala frågorna i livet och kämpa för dem. Vi har varit tillsammans femton år nu, och särskilt i gayvärlden är det en fantastisk sak. Så låt oss då fira det också.
Uppfinner inte hjulet igen
Rufus har för övrigt också all anledning att fira mottagandet för Unfollow the Rules. Responsen har varit “väldigt positiv” så här långt, som han uttrycker saken. Han beskriver helheten som väldigt mycket Rufus Wainwright, och medger gärna att han vare sig uppfinner hjulet igen eller har ändrat kurs sedan förra popalbumet, ovannämnda Out of the Game.
– Däremot vilar det en slags klarhet, självförtroende och styrka i det jag erbjuder, och jag tror de som redan känner till mig är exalterade över det. Fast samtidigt tror jag även en ny fan kan se en möjlighet att få en bild av vad jag gör och vem jag är.
På Kungliga Operan och fransk avantgardeskiva
Fans som vill se Rufus på en scen framföra de nya sångerna lär dock få vänta. Den tidigare inplanerade världsturnén är framflyttad på obestämd tid. Istället tänker han ägna sig åt arbeta mer med operadelen av karriären den närmaste tiden. Inte minst kommer han till Stockholm i september för att bevista uppsättningen av hans egen opera Prima Donna på Kungliga Operan. Sångaren säger sig vara “väldigt exalterad” över detta, men samtidigt har han redan börjat fundera på nästa album.
– Ja, jag har alltid velat göra en fransk avantgardeskiva. Något som är helt väsensskilt från amerikanska sound. Jag tänkte mig spela in alltihopa med bara tjugofemåringar på en nattklubb.
Göra det bästa av det man har
– Vid det här laget har du släppt skivor i drygt två decennier, så hur ser du på din karriär så här långt? Ångrar du något?
– Nej, jag ångrar ingenting. Jag ser mig faktiskt som väldigt lyckligt lottad för att jag överlevt och lyckats upprätthålla en solid bas av fans. Det är bara en liten sak jag ångrar; nuförtiden är min röst bättre än någonsin, och det har att göra med operagrejorna och att jag lyssnat så mycket på de där Judy Garlandskivorna på senare år. Så ibland önskar jag att jag gjort det där långt tidigare. Jag är en stor fan av gamla Hollywoodstjärnor som Judy Garland och Fred Astaire eftersom de kunde allting. Man var tvungen att vara allsidig på den tiden. Så jag önskar att jag varit bättre, men samtidigt får man göra det bästa av det kunnande man har.
Trodde skulle bli bohemisk klyscha
– Avslutningsvis: du gifte dig 2010 och fick en dotter 2011. Jag förutsätter att det ändrade ditt liv ganska drastiskt?
– Yeah, jag jagar alltid de stora tillfällena i livet. Jag är ingen typisk traditionalist, mitt liv har varit en vild åktur. Så jag förväntade mig aldrig att befinna mig i den här positionen. Tidigare trodde jag alltid att jag skulle bli den där bohemiska klyschan. Men om man vill fördjupa sina erfarenheter måste man förändras.
Skriven 2020-07-15
*Mitchell Froom är en ytterst meriterad producent, vars långa CV bland annat inkluderar Tracy Chapman, Sheryl Crow, Paul McCartney, Roy Orbison och frun Vonda Shepard
*Jörn Weisbrodt är tysk, och Rufus Wainwrights make sedan 2010. Han är konstnärlig ledare och konstadministatör till yrket och har samarbetat med idel välkända instituitoner, däribland Bolshoi Teatern i Moskva,, Lincoln Center i New York och La Scala i Milano.
