SARA BERGMARK ELFGREN, Norra Latin (Rabén & Sjögren)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Illustrationer: Lina Neidestam
Antal sidor/inbunden: 496, pocket: 577
Utgivningsdatum /inbunden: 2017-10-20
Utgivningsdatum/pocket: 2019-04-10

Norra Latin är Shakespeare, spöken och drömmar, Bergman, Hets och “dämoner”, grupptryck och tonårsangst, allt blandat i en lysande modern skolskildring. Sara Bergmark Elfgren är för alltid förknippad med Cirkeln (även filmatiserad, manus och regi av And-Then-We-Danced regissören Levan Akin) som handlade om ett gäng tonåringar som bokstavligen tampas med både inre och yttre demoner.

Norra Latin är Sara Bergmark Elfgrens första roman efter succéerna med diskbänksfantasyn Cirkeln och dess uppföljare, och den populära podcasten De dödas röster.

Från diskbänksfantasy till magisk realism

Sara Bergmark Elfgrens nya bok Norra Latin är överjordiskt bra och skapar sin egen typ av magi. En magi som man inte kan sätta i något fack. Sara Bergmark Elfgren har gått förbi fantasy, förbi diskbänksfantasy, in i magisk realism och skapat en värld så verklig att man tror på allt som händer i den. Och hennes porträtt av Två städer, Stockholm och Östersund, och människorna som bor där, är så otroligt träffsäkra.

Tänk om …

Norra Latin — egentligen är skolan nu nedlagd och idag finns här kostymnissar, konferenser och kontor. Men tänk om skolan hade funnits kvar och varit en högstatusskola för estetelever? I detta “tänk om” scenario befinner vi oss i boken Norra Latin – och boken växlar mellan två berättare, Clea, som vuxit upp i Stockholm i en sådan där framgångsrik kändisfamilj där alla har en egen wikipediasida, och Tamar, “invandraren” som kommer till Stockholm från Östersund, och som är villig att göra vad som helst för att leva ut sina skådespelardrömmar. Be careful what you wish for …

Pudelns kärna avslöjar sig så småningom

Drömmen blir snart en mardröm, Tamar blir snabbt utfryst i klassen och får inga vänner. Vad hände? Hemma i Östersund var hon ju populär. Hade världens bästa vänner, världens bästa familj och ett bra liv … är skådespelardrömmen verkligen värd så mycket? Att ge upp allt ? Och när Tamar önskade, när hon sa att hon gör vad som helst … visste hon vem det var som lyssnade och att denna någon tog mycket bokstavligt på hennes offervilja … ? Ett övernaturligt Faustliknande tema utvecklar sig sakta men säkert under bokens gång. Men i förgrunden av dramat står hela tiden de “vanliga tonåringarna” — alla de “speciella talanger” som finns på estetprogrammet. De som tagit sig igenom nålsögat och gjort tillräckligt bra auditions för att komma in …

En midsommarnattsdröm och Prins Eugen

Det står gnistor mellan Clea och Tamar första gången de möts och det fortsätter att gnistra mellan dem under hela bokens gång.

Alla fakta i boken stämmer. Det är lätt att tänka sig att man går med Tamar på Storsjöteatern i Östersund och hon blir teaterbiten mitt under en föreställning av En midsommarnattsdröm. (Riksteatern och turnérande teatersällskap gör sitt jobb med att få ut folkteater till folkhemmen ute i landet – alla bor inte i Stockholm och alla kan inte gå på Dramaten). Det är lätt att tänka sig att man promenerar runt i Stockholm när höstlöven skiftar färg. Allt ligger där det ska, allt har en historia. På Norra Latin finns en Prins Eugen målning, Den ljusa natten, som spelar en stor roll i handlingen.

Macbeth, Hets och Bergman

Alla Shakespeare-fakta (eller snarare Shakespeare-legender) stämmer. Om att det ryktas att den store mästaren tagit hjälp av trollkraft när han skapade till exempel En midsommarnattsdröm och Macbeth. Om att det betyder otur (i alla fall i engelsktalande länder) att uttala namnet på pjäsen Macbeth, man ska bara säga “the Scottish play” (en stor grej görs av detta i den otroligt roliga Poppy Pym boken Poppy Pym & den förhäxade pjäsen av Laura Wood).

Och det stämmer att En midsommarnattsdröm sattes upp på Norra Latin. Gymnasieföreningen Concordia satte upp den berömda pjäsen 1942. Fast i verkligheten var det ingen som försvann eller dog under premiären. Fast vem vet, den unge regissören kanske blev besatt av “dämoner”?! Regissören var ingen mindre än Ingemar Bergman.

På Norra Latin spelades Hets in (regi av Alf Sjöberg, manus av Ingemar Bergman) och en lärare som ska ha stått modell för den ökände Caligula finns med i boken. (Läraren i fråga är så klart hur snäll som helst!).

Boken Norra Latin är full av små guldkorn från Stockholms historia. Till och med Norra Latins mumie finns på riktigt (fast i verkligheten bor den nu på Medelhavsmuseet). Det är bara att älska den här boken och försöka sträckläsa den så länge man orkar! Nästan 600 sidor försvinner förbluffande snabbt …

Hur ser livet ut genom någon annans blick?

Det finns tydliga anspelningar på Harry Potter böckerna – ett plus! – och Sara Bergmark Elfgren har kommit på ett liknande sätt för huvudpersonerna att resa i tiden och se saker med en annans ögon, precis som Harry Potter gjorde när han plumsade ner i “the pensieve”.

Alla fakta om teatertraditioner och teatermasker och vad de använts till stämmer också.Masker kan innehålla en hel del magi … Masker spelar en stor roll till exempel inom Commedia dell’arte traditionen.

Men kan en roll eller en mask verkligen ta över en person? Det är det som är frågan … det går ju ständigt rykten om det, och om roller som ska vara “förbannade” – en sådan roll är t.ex. Sherlock Holmes (men Benedict Cumberbatch tycks ju klara sig relativt bra, än så länge), en annan är Jokern i The Dark Knight Rises, Heath Ledgers sista mytomspunna roll …

En sådan mystisk, mytomspunnen roll är Puck i En midsommarnattsdröm. Liksom när det gäller övernaturliga varelser som tomtar och småfolk och féer, så finns det mer eller mindre välvilliga Puck-versioner och en av dem är direkt elak och djävulsk …

Vad som sägs och vad som INTE sägs …

Sara Bergmark Elfgren fångar teatervärlden med dess magi och mystik och vidskepelser så bra. Men det som Sara är allra bäst på i den här boken är att fånga svenska tonåringar i Stockholm. Precis hur de är, hur de pratar, hur de låter, vad de säger, vad de INTE säger … Tamar har stora problem att navigera rätt bland Stockholmsungarna och deras sätt att vara, alla oskrivna sociala koder, men Sara har aldrig problem med det. Hon kan kartan utantill.

Det är svårt att säga vad som är bäst med Norra Latin. Man är så imponerad av allt, fantasyintrigen, utflykterna till Shakespeare-land, allt om Stockholms illustra historia …Och miljöskildringarna. Bilden av skådespelarlivet som Sara målar upp har i allra högsta grad blivit högaktuell nu, i och med Harvey Weinstein skandalen, som sprider sig likt ringar på vattnet.

#MeToo x 3

Cleas mamma är skådespelerska, men hon säger INTE ifrån när hon ser saker som är “fel” eftersom då riskerar hon att bli stämplad som “besvärlig” och kommer inte att få några jobb i framtiden.
Känns det igen?

En man som är gammal nog att vara Cleas pappa (och faktiskt är pappa till Cleas pojkvän) tafsar på henne och kommer med sliskiga kommentarer. Tillräckligt för att stämplas som sexuella trakasserier eller inte? Clea blir osäker och säger inte ifrån. Sakerna som INTE sägs bara staplas på varandra som en stor hög med smutstvätt.
Känns det igen?

Alla tjejer varnas för att vara ensamma med den egotrippade skådespelaren som spelar Mercutio i en skandalös uppsättning av Romeo och Julia (skandalöst dålig!) – men ingen gör något åt situationen egentligen. Killarna tar större och större plats. Dramat blir sämre och sämre. En usel regissör gör ingenting och säger ingenting och Romeo och Julia blir plötsligt till den sämsta pjäsen någonsin … en skruvad version av Mercutio och Mercutio.
Känns det igen?

Författare med kristallkula

Sara Bergmark Elfgren verkar ha haft en kristallkula när hon skrev Norra Latin, så mycket ligger helt rätt i tiden och helt rätt i debatten just nu!

Men vad är allra, allra bäst med Norra Latin?

Till syvende och sist får det allra bästa bli porträtten av de två tjejerna Clea och Tamar och det faktum att Sara hela tiden undviker klichéer.

När man läser mycket ungdomsböcker (och böcker för unga vuxna) får man snart intrycket att man läser samma bok om och om igen. Det är måndag hela veckan. Läsaren serveras en nördig eller lite mobbad tjej som Tamar, the outsider, som vi ska heja på, och så en blond snygg tjej som svassar, som Clea, som vi inte ska heja på, och en kille som först attraheras av blonda snyggingen och sedan inser att nörden är mycket trevligare och så vinner hon killen på slutet, samtidigt som hon vinner en tävling eller en talangjakt eller gör ett bejublat framträdande på slutet … I stort sett alla amerikanska böcker följer mer eller mindre denna modell: huvudintrigen är att två tjejer ska vara rival om en kille, och/eller något annat “pris” som ska vinnas.

Saras tjejer håller ihop – till sist!

De flesta svenska ungdomsböcker följer nu samma modell – det är som ett slags McDonaldisering inom litteraturen som sprider sig som en farsot.

Till och med de flesta norska ungdomsböcker som översätts till svenska tack vare något översättarstipendium är precis likadana.

Brittiska böcker däremot, där kan man fortfarande få två tjejer som håller ihop eller som i alla fall till sist inser att killen i fråga inte är något att ha — kolla t.ex. in Jacqueline Wilson, Storbritanniens mest lästa och utlånade författare eller Cathy Cassidy, som skriver i samma solidariska Wilson-stil. Men svensk ungdomsbokstradition är just nu väldigt illa ute och dränkt i klichéer … så tack och lov för Sara Bergmark Elfgren!

Hennes tjejer kanske inte håller ihop hela vägen, och visst finns det de som är elaka och osolidariska och gör allt för att söndra och härska, men till sist står huvudpersonerna enade. Och de grälar aldrig om vem som ska få killen!

Tamar genomskådar drömmen och drömkillen

Tamar inser direkt att killen i denna berättelse inte är något att ha. Hon inser också att han är dålig för Clea. Det blir inget triumfartat pris för Tamar där hon och killen finner varandra, trots en divig lärares försök att para ihop dem. (För att hon ska göra killen “bättre” – återigen en kliché, varför ska tjejer hela tiden göra killars jobb åt dem och göra dem bättre?! – Tamar ställer i alla fall inte upp på det!). Det blir inget pris för Tamar alls, eftersom killen är omöjlig att jobba med.

Tamars “moment” är istället när hon sätter det självutnämnda manliga geniet på plats – inte den odräglige killen, honom har hon redan satt på plats – nej, den där divige läraren, som lever ut sina manliga genidrömmar på bekostnad av tonårselever i allmänhet och Tamar i synnerhet. Han ser att hon är utfryst och ser sin chans att göra sig större på hennes bekostnad och att göra hennes situation ännu värre.

Tamar genomskådar både drömmen och drömkillen.

Tamar har aldrig någon “crush” på något av de “manliga genierna” i boken.

Högsta betyg i krossa klichéer!

Tamars stora kärlek i boken är istället Clea – och en bok som fokuserar på vänskap och kärlek tjejer emellan istället för rivalitet tjejer emellan är så ovanlig att … en stor eloge till Norra Latin! Du fick just nu högsta betyg i ämnet “Krossa klichéer”!

Dessutom högsta betyg i ämnena “magisk realism” och “dramatisk magihistoria”!

Läs den här boken och du kommer aldrig att se på Shakespeare, Ingemar Bergman, Stockholm, Commedia dell’arte masker, Hets, Heath Ledgers tolkning av Jokern eller Prins Eugen målningar på samma sätt igen! Suveränt Sara, helt enkelt suveränt!

Och nästa gång du läser om en nördig tjej och en blond tjej som svassar för samma kille kommer du förhoppningsvis att se direkt att där serveras ännu en lögn, ännu en måndag-hela-veckan-bok, som aldrig ens borde ha blivit utgiven. För sådana där böcker är mycket mindre verkliga än fantasyböcker med magiska masker och hemsökta skolor!

Skriven 2019-01-19

Läs mer om boken här