ROBERT HARRIS, Den andra sömnen (Bookmark Förlag)

Klicka på bilden, för att se hela bilden

FAKTA
Originaltitel: The Second Sleep
Översättning: Svante Skoglund
Antal sidor: 314
Utgivningsdatum/inbunden: 2020-03-24

Pittoresk lantbygd, engelsk pastoral, sen medeltid … Men varför i hela världen har en präst en iPhone, redan på 1400-talet? Är Apples marknadsföring så effektiv? Det där är bara en av gåtorna i Robert Harris splitternya thriller …

Vi befinner oss i England år 1468. Den unge prästen Christopher Fairfax har skickats till den avlägsna byn Addicott St George för att hålla i begravningen av byns präst, fader Lacy. Området är fullt av artefakter från det förflutna, allt möjligt som fader Lacy samlat på trots att det är förbjudet … Ledde fader Lacys besatthet av det förflutna till hans plötsliga död? Fairfax blir allt mer besluten på att ta reda på sanningen … Och sanningen uppenbaras snart för läsaren: Om detta är år 1468 – varför har fader Lacy en iPhone undangömd? Och moderna, brittiska pund? Och en massa andra saker från vår tid? Varför är detta gömt och förbjudet?

Back to the Future!

Svaret är att vi befinner oss egentligen 800 år in i framtiden (från vår tideräkning sett) men utvecklingen och tideräkningen har gått tillbaka till 1400-talet. Upplysningen har aldrig inträffat. I alla fall är det den officiella versionen av saken. England genomgick aldrig någon reformation. Katolska kyrkans grepp om folket och sanningen är stenhårt – och alla moderna tekniska grejer är förbjudna. No more Apple Mac. Och inga fler selfies.

Fairfax är fast besluten att ta reda på sanningen. Under de kommande sex dagarna kommer allt han trott, om sig själv och sin världs historia, att ställas på sin spets.

Alternativ historia, där Upplysningen aldrig inträffar…

Visst finns det andra som har skrivit dystopisk fiktion och alternativ historia i samma stil, som Keith Roberts Pavane där Elizabeth I mördas, Upplysningen och Reformationen av den engelska kyrkan stoppas och den katolska kyrkan regerar ohotad. Eller Margaret Atwoods The Handmaid’s Tale (också en filmatiserad TV-serie-succé med Elizabeth Moss som ledare för motståndsrörelsen som utmanar de religiösa gubbarna).

Marknadsföringen av dystopier idag brukar numera vara nästan vara synonymt med Young Adult romaner med massor av romance, som alla tävlar om att likna Hungerspelen så mycket som möjligt (många har känt sig kallade, få har lyckats), men det här är en dystopi i en helt annan litterär tradition.

Ett ögonblick av klarhet

Titeln Den andra sömnen syftar till munkarnas tradition att nattvaka – mitt i natten finns ett ögonblick när man tänker glasklart, sedan går man och lägger sig igen för “the second sleep”.

Robert Harris menar att Upplysningen och vår tid bara är ett litet ljus i mörkret, en kort tid av “vakenhet” innan alla går och lägger sig igen. Och vips är vi tillbaka på medeltiden igen.

Vad det är för apokalyps som inträffat och varför, det går aldrig boken in på. Inte heller varför handlingen är full av medelålders vita heteromän. Det där är i och för sig standard i en Robert Harris roman. I historisk tid, som när Harris tog upp Dreyfusaffären i En officer och spion (boken blev prisbelönt succéfilm i regi av Roman Polanski) finns det inte mycket att invända mot detta. Så ser livet ut inom den franska militären.

Är det inte mer logiskt att fly till puben?

Men om nu dagens England drabbas av en apokalyps … Dagens England är multikulturellt. Varför återspeglas detta inte i boken? Eller är det mest bara vita heteromän som överlever en apokalyps? Är det för att illusionen av medeltiden ska kännas “äkta”? Game of Thrones utspelar sig i en fantasyversion av medeltiden med starka drag av det engelska inbördeskriget War of the Roses … och där har man åtminstone fått in lite diversitet i rollbesättningen av äventyret.

Sedan är det svårt att förstå att kyrkan har fått så stor makt, bara för att folk samlas där, eftersom byggnaderna är av sten och praktiskt taget oförstörbara. Pubar är också av sten. Dessutom finns det mat och dryck där.

Pubar är också det ställe där alla människor verkar tillbringa sina söndagar. Söndag i England är närapå lagstadgad som “Mum’s day off”. Man till puben och äter (de har “Mum’s day off” specialpris!) och slipper allt från dukning till disken.

Om apokalypsen inträffar och du får välja mellan att ta skydd i en kyrka eller en pub – vad väljer du?

Samma gamla skurkar – igen

Att kyrkan eller religiösa grupper framställs som skurkar i handlingen är en schablon som återkommer i så många böcker och serier och filmer att klichén har hunnit bli rejält utsliten och uttjatad. Religiösa terrorister, religiösa pedofiler och så vidare.

Bästa repliken om religion i England finns för övrigt i Call the Midwife. När huvudpersonen Jennifer Worth får frågan om hon är religiös svarar hon spontant, utan att tveka.

– Oh, no! Not at all! I’m Church of England!

Detta på 1950-talet. Call the Midwife, Jennifer Worths verkliga memoarer, har förresten filmatiserats med en passande multikulturell casting vilket visar att England har varit ett multikulturellt land länge – vilket är viktigt att komma ihåg inte bara när man gör framtidsdystopi, utan även när man gör kostymdrama.

En välskriven postapokalyptisk thriller

Vill man ha en regelrätt thriller (utan att tänka för mycket på allt som är ologiskt) så fungerar Robert Harris dystopi Den andra sömnen utmärkt. Robert Harris är ju grymt bra på att skriva och på att bygga upp spänning.Men de historiska verklighetsbaserade böckerna av Harris är mer trovärdiga och intressantare att läsa.

Detta är dock inte den första gången som Robert Harris skriver alternativ historia – gillar du den genren, spana även in Faderland

Skriven 2020-04-25

Läs mer om boken här