Klicka på bilden, för att se hela bilden
FAKTA
Från familjekomedi till CGI-krig och Angelina Jolie i paradroll, USA 2019
Regi: Joachim Rønning
I rollerna: Angelina Jolie, Elle Fanning, Harris Dickinson, Michelle Pfeiffer, Sam Riley
DVD/Blu-Ray/VOD
(Walt Disney Home Entertainment)
BETYG: TRE
Angelina Jolie är tillbaka i sin paradroll som Disneys mest kända (och mest älskade?) skurk.
Det här är en uppföljare som har en fantastisk uppsättning av skådespelare att ståta med: Angelina Jolie återigen i titelrollen (så klart!), en underbar Elle Fanning som hennes adoptivdotter Aurora, Sam Riley som människokorpen Diaval, Michelle Pfeiffer som den vackra Queen Ingrith och Robert Lindsay som King John – de båda sistnämnda spelar Prince Phillips föräldrar.
Prinsen är utbytbar
Prince Phillip var inte någon speciellt viktig karaktär i den första filmen om Aurora och Maleficent och Harris Dickinson har nu tagit över Brenton Thwaites gamla roll (så oviktig och utbytbar är alltså prinsen).
Imelda Staunton, Juno Temple och Lesley Manville återkommer som vimsiga och färgglada små féer. Chiwetel Ejiofor och Ed Skrein är nya i rollistan – de spelar några av Maleficents släktingar … För det visar sig att Maleficent visst inte var den sista av sitt slag (människostor fé med vingar och horn).
Ett reservat för utrotningshotade féer
Det finns många fler féer som Maleficent, och de har gömt sig från ondskefulla människor, i ett reservat som de har skapat för sig själva. Man kan se det som en symbol för kolonialismens effekter och hur “first nations” folk blivit undanskuffade i hela världen. Det spelar ingen roll om det handlar om Canada, USA, Sydamerika, Australien …
Fokus ligger först på bröllopet mellan Aurora och Prince Phillip – det här verkar bli komedi à la Meet the Parents och Guess Who’s Coming to Dinner? – för båda sidor har fördomar mot den andra sidan. Maleficent kan verkligen inte konsten att småprata. Och all övning med med den socialt överlägsne människokorpen Diaval har inte hjälpt mycket.
Från familjekomedi till CGI-krig
Men snart försvinner fokus från familjetrassel till storskaligt CGI-krig med människorna mot féerna och det är upp till Phillip och Aurora – och även Maleficent – att få alla att försonas.
Försoningen går lite väl snabbt och enkelt – hur snabbt kan man gå från blodbad till bröllop? Massor av féer har slaktats, massor av människor har dött och så ska de gå direkt in i kyrkan och hurra för brudparet?
Är det förresten inte respektlöst mot féerna att kräva att de ska gå in i en kyrka och lyssna på en biskop – det är ju inte deras religion?
Förutom att människorna avlossar massförstörelsevapen mot dem, ett slags magiskt pollen som dödar féer direkt. Det är respektlöst.
Den gamla strukturen av historieberättande återvänder
Poängen med filmen Maleficent var att lögnen avslöjades – Maleficent hade gjorts till skurk av patriarkalt historieskrivande – Kung Stefan var den verkliga boven i dramat. I uppföljaren är plötsligt de vita männen med makt – Prince Phillip och King John – genomgoda och värda att försvara, status quo ska upprätthållas till varje pris.
I den här berättelsen har man återigen valt en kvinnlig skurk – Queen Ingrith. Hon är precis som Maleficent i “original-legenden”. Ondskefull och vacker och smart, med en armé av hejdukar och med magiska överraskningar som hon hämtar från sitt hemliga labb i underjorden – som ser ut som en korsning mellan “the Batcave” och den onda drottningens tillhåll i den första tecknade Disneyfilmen Snövit.
Det finns en ny “Mistress of Evil”
Det innebär också att det är Queen Ingrith som får den bästa rollen – den som gör ondskefulla saker i godhetens namn för att skydda sin familj och för att komma undan patriarkalt förtryck (i alla fall som Queen Ingrith ser det).
Maleficent blir alltså “upstaged” när det gäller påhittighet, planering, magi och “evil” av en annan kvinna – och det är inte bra.
Vad som dock är bra är personkemin mellan Angelina Jolie och Elle Fanning — och att kärleken mellan mor och dotter är i centrum precis som i ettan. För visst är adoptivbarn minst lika älskade … och ingen kan tvivla på att Maleficent älskar Aurora och räddar henne gång på gång … Nej, den här Törnrosa-prinsessan behöver ingen prins, hon behöver egentligen bara Maleficent …
Se mer Törnrosa-féer:
Det tecknade originalet Sleeping Beauty (Törnrosa) från 1959 – den första gången som Maleficent dyker upp. Någonsin. Filmen är ett mästerverk i geometri och Tjajkovskimusik. Värt att notera är att varken i den gamla folksagan eller i Tjajkovskis balett Törnrosa finns Maleficent omnämnd – och i den svenska översättningen av filmen kallades hon bara för “den onda fén”.
Maleficent från 2014 med Angelina Jolie som Maleficent.
Descendants från 2015 – första filmen i en serie om tre som handlar om Mal, Maleficents dotter, spelad av Dove Cameron. Massor av dans och musik. Istället för krig och CGI-effekter har man “dance battles” där alla blir sams på slutet. Musikalartisten Kristin Chenoweth (känd från Wicked) är riktigt kul i rollen som Maleficent och river av ett pampigt musikalnummer som är Finger-licking Evil to the Bone.
Den tecknade serien Sofia the First där de tre små goda féerna Miss Flora, Miss Fauna och Miss Merryweather driver en prins-och-prinsess-skola … och där den nya fén Miss Nettle har rollen av ondskefull eller missförstådd fé.
Skriven 2020-03-02
